Vecka 36 (35+1)

Bebisen:

Nu väger barnet mellan 2200-2500 gram och längden är ungefär 45 centimeter. Barnet kan börja röra sig mindre nu, de stora rörelserna ersätts ofta med små stötar från fötter och knän. Tänk på att det är karaktären på fosterrörelserna som ändras, dock ej frekvensen. Vid avsaknad av eller minskade fosterrörelser ska du ALLTID kontakta förlossningen eller din MVC. Man kan få fin kontakt med barnet inne i magen, om man till exempel puttar lite på något som kan vara barnets fot kan man få en reaktion tillbaka. Kanske tar barnet bort foten för att sedan placera den på samma ställe igen.

Bebisens ansikte har blivit rundare och ser nu mjukt och knubbigt ut. Bebisens huvud är fast men inte hårt, eftersom det behöver vara något formbart för att kunna passera ut genom ditt bäcken. Trycket på bebisens huvud kan göra att det ser tillplattat eller toppigt ut diret efter förlossningen, men det kommer att gradvis försvinna och gå tillbaka till normalt.

Mamman:

Nu står livmodern i regel som högst och det kan kännas som om alla organ är ihoppressade till bristningsgränsen. Livmodern når ända upp till bröstbensspetsen. Eftersom din livmoder trycker på organen i bukhålan och upp mot bröstkorgen så kan det ibland kännas obehagligt och svårt att andas. Du kan också känna smärta när din bebis sparkar på intilliggande organ. Lyckligtvis så kommer bebisen att sjunka ned och fixeras i ditt bäcken under de kommande veckorna, och då kommer mycket av obehaget och andningsbesvären att avta. Du har antagligen gått upp omkring 13-14 kg fram till nu och du kommer inte att gå upp särskilt mycket mer.

Under hela graviditeten har säkert tankar runt förlossningen funnits mer eller mindre. Det känns säkert som om du har varit gravid bra länge nu och förlossningen börjar kännas allt mer aktuell. Vissa ser med spänning fram emot förlossningen medan andra har blandade känslor. Det är bra att ta reda på vad som händer under de olika skedena under förlossningen. Till exempel hur du kan hantera och möta smärtan och vilka smärtlindringsmetoder som finns att tillgå. Det kan kännas skönt att ha en väska färdigpackad när det är dags att åka in till förlossningen. I den kan du packa saker som journal från barnmorskemottagningen, olja till massage, tjocka strumpor/tofflor, mjukisbyxor, tandborste och tandkräm, hårborste, hårsnoddar, tvål och schampo, amningsbehå och amningskupor, matsäck och kamera.

Vanligtvis träffar man sin barnmorska/läkare varje vecka från och med nu, för att kunna följa slutstadiet av graviditeten och hur förlossningen närmar sig.

Vecka 36, bild från gravid.se

Informationen är hämtad från familjeliv.se och blimamma.se

Egna tankar:

Det har ju varit lite drama med övernattning på förlossningen och en del sammandragningar så det är klart att många tankar snurrar kring om lillskrutten vill komma ut tidigare än beräknat. Men precis som jag skrev i det här inlägget så är jag inte ritkigt lika nervös inför förlossningen längre utan största fokus ligger nu på att få träffa bebisen. Kanske beror det på det fina bemötandet vi fick av personalen som gjort mig lugnare för det kändes verkligen som att vi var i trygga händer. Sen är det klart att det alltid kan uppstå komplikationer som kan skada både mig och barnet men det känns som att det inte finns så mycket man kan göra för att förhindra det och att det därför inte är lönt att oro sig. Tänker jag helt konstigt nu?

Sen hade jag tyckt att det skulle vara lite tråkigt att behöva lägga tid på att fixa hemma om bebis skulle få för sig att komma här. Känns som att man vill ha allt klart så vi bara kan ägna oss åt bebisen och vår lilla familj när vi kommer hem från BB. Vet att vi har jättefin familj runt omkring oss som säkert skulle hjälpa oss massor och fixa iordning hemma tills vi kommer hem men det hade ju varit kul om man fick göra det själv... Tvätta och vika bebiskläderna för första gången, montera och bädda spjälsängen, rensa i badrummet för att fixa skötplats och lite så, det har jag ju sett fram emot länge men skjutit upp pga. skolarbete.

Magen har sjunkit lite nu när bebis fixerat sig och även om jag känner mig stor och klumpig så trycker det inte så mycket uppåt längre. Undrar hur det skulle kännas att vara riktigt höggravid om vi gick hela tiden ut, magen har ju vuxit en del de senste veckorna så den skulle nog hinna växa en del till isåfall.

Känner mig mycket lugnare efter att läkaren sa att bebis är välkommen att födas nu om h*n vill det och att det inte är någon större skillnad än om vi varit fullgångna. Eventuellt kommer h*n behöva lite syrgas första tiden eftersom lungorna inte är helt färdigutvecklade men annars brukar dom små klara sig fint, förutsatt att det är ett friskt barn i övrigt men det vet vi ju inte förrän h*n kommer ut. Annars hade jag varit helnojig och velat åka in hela tiden kan jag tänka. Igår eftermiddag blev molvärken kraftigare igen och jag hade en del hyfsat regelbundna sammandragningar men det gick över efter typ en timme. Hade det varit "varning varning om något förändras måste ni komma in direkt" så hade det garanterat blivit en tur till igår men eftersom det inte gjorde så ont så kändes det som att man kunde vänta och se, och det gick ju över :) Får väl se hur många gånger bebis hinner lura oss innan det verkligen är dags!

"Bebisens ansikte har blivit rundare och ser nu mjukt och knubbigt ut." Åååååhh vad jag är nyfiken på dig lilla bebis!! Jag har ju inte träffat så många bebisar och inte ens hållt någon på många många år, senaste var nog min kusin Anna för typ 8 år sedan, så det ska verkligen bli jättespännande att få ett eget litet knyte att ta hand om. Hoppas innerligt att amningen vill fungera men vad jag förstått så krävs det oftast en hel del övning och både psykist och fysisk påfrestning innan det kommer igång  och fungerar ordentligt. Det är en sån sak som jag faktiskt blev lite förvånad över, innan och i början av graviditeten kändes amning ganska självklart men jag visste ju att inte fungerar för alla och att vissa väljer ersättning istället av olika anledningar men att det skulle vara så avancerat och mycket träning innan det fungerar trodde jag inte. Amningsställningen och bebisens "tag" om bröstet är tydligen jätteviktigt för att det skall fungera bra och kan ta ett tag innan man får till. Hoppas man kan få fin hjälp och stöd på BB för att få det att fungera.