Kvällsfika i Kluk med familjen :)
Published with Blogger-droid v1.6.9
lördag 16 juli 2011
torsdag 14 juli 2011
14 juli
Alla behöver bli bekräftade och sedda för att må bra. Men ibland träffar man människor som tar varje ynka tillfälle i akt för att visa sig lite bättre och aldrig kan unna någon annan framgång. Personer som aldrig kan berömma någon annan eller vara glad för någon annans skull, nej då skall personen i fråga alltid komma med en egen historia som är sju resor värre och förväntar sig på allvar att gruppen skall rikta all fokus mot denne (vilket tyvärr ofta är fallet)
På lite för kort tid har jag mött alldeles för många såna människor, och det kräver sån onödig energi! Att sitta i en konversation där någon eller några alltid skall bräcka resten tar musten ur en. Är det inte man själv som får sig en känga är det personen mitt emot som trycks ner till botten och i mitten står en person som bara väntar på att vi andra skall fälla ut palmbladen, buga oss och hylla honom, och jag blir så fruktansvärt less!
Vart går gränsen för hur rak och tydlig man kan vara mot en människa? Vad är tillåtet och inte? När ska man på ett humnat sätt "hinta" om att någon beter sig dåligt, när skall man hålla käften och låta det pågå som det alltid gjort och när är det tillåtet att inse att personen inte förstår ens hintar och säga det rakt ut?
Jag blir bara så TRÖTT på att behöva ödsla energi på att se andra bli nertryckta och att det bara fortsätter. Ibland får jag nästan lägga band på mig för att inte bara ruska tag i personen, se denne djupt i ögonen och förklara hur man beter sig och inte, men det kan man ju inte göra? Då är det ju jag som kränker och sjunker till samma nivå.
Blir man elak bara för att man är rak och säger vad man tycker? Oftast, ja. Då är man känslokall och blir kastad på bål av resten av gruppen. Jag har vid många tillfällen "hintat" om att det inte alltid är okej att säga precis vad man tycker till någon, varför har jag gjort det? Han/hon har kanske känt precis så som jag känner nu, tagit mod till sig och sagt vad hon tycker, och så är jag den som försöker "tillrättavisa" bara för att jag inte delar samma åsikt?
Jag antar att alla har befunnit sig på bägge sidorna av detta fruktansvärt smala och nästan obefintliga sträck av att säga vad man tycker.
På lite för kort tid har jag mött alldeles för många såna människor, och det kräver sån onödig energi! Att sitta i en konversation där någon eller några alltid skall bräcka resten tar musten ur en. Är det inte man själv som får sig en känga är det personen mitt emot som trycks ner till botten och i mitten står en person som bara väntar på att vi andra skall fälla ut palmbladen, buga oss och hylla honom, och jag blir så fruktansvärt less!
Vart går gränsen för hur rak och tydlig man kan vara mot en människa? Vad är tillåtet och inte? När ska man på ett humnat sätt "hinta" om att någon beter sig dåligt, när skall man hålla käften och låta det pågå som det alltid gjort och när är det tillåtet att inse att personen inte förstår ens hintar och säga det rakt ut?
Jag blir bara så TRÖTT på att behöva ödsla energi på att se andra bli nertryckta och att det bara fortsätter. Ibland får jag nästan lägga band på mig för att inte bara ruska tag i personen, se denne djupt i ögonen och förklara hur man beter sig och inte, men det kan man ju inte göra? Då är det ju jag som kränker och sjunker till samma nivå.
Blir man elak bara för att man är rak och säger vad man tycker? Oftast, ja. Då är man känslokall och blir kastad på bål av resten av gruppen. Jag har vid många tillfällen "hintat" om att det inte alltid är okej att säga precis vad man tycker till någon, varför har jag gjort det? Han/hon har kanske känt precis så som jag känner nu, tagit mod till sig och sagt vad hon tycker, och så är jag den som försöker "tillrättavisa" bara för att jag inte delar samma åsikt?
Jag antar att alla har befunnit sig på bägge sidorna av detta fruktansvärt smala och nästan obefintliga sträck av att säga vad man tycker.
onsdag 13 juli 2011
söndag 10 juli 2011
10 juli
Hemma igen efter en riktigt lyckad, stekhet och solig power meet-vecka i Västerås! Väl hemma möttes vi av världens sötaste, gladaste och bästa välkomstkommité, våran lilla bebisälskling på fyra ben! :) pappa var också här för han har hjälpt oss att måla i sovrummet, nu skall det bli vitt och fint :)
Published with Blogger-droid v1.6.9
måndag 4 juli 2011
3 juli
Trevlig söndagskväll med besök av Monica och Krister, samt mamma, pappa och Viktor :) imorgon blir det troligtvis mc-äventyr och njuta av våran första gemensamma semestervecka denna sommar, lovely!
På onsdag blir det Västerås och Power Big Meet :D
Published with Blogger-droid v1.6.9
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)