söndag 27 oktober 2013

tisdag 15 oktober 2013

På bussen till skolan

Vid en hållplats klev det på några skolklasser och två härliga 7åriga tjejer satte sig på sätet bredvid mig. På resan ner mot skolan fick jag veta att de skulle på bio och att de gick i första klass, jag fick förklara när man började gymnasiet och hur länge jag gått i skolan. 15 år, hon blev helt ställd och jag skyndade mig att tillägga att skolan är bra och att jag faktiskt kommer sakna skolan lite grann. Det är delvis sant i alla fall. Hon tyckte skolan var bra men lärarna var strängare än på förskolan. Flickan vill bli ridlärare och ha ett hunddagis när hon blir stor men har inga djur idag. Hennes  pappa tycker inte om det nya konstgräset som lagts vid de nybyggda lägenheterna och båda flickorna ville ha varsin lägenhet för att de var såååå myyyysiga! Jag fick en redogörelse om att man måste slå ner stockar i marken för annars sjunker huset ihop och när en betongbil med snurrande trumma körde upp bredvid bussen blev barnen helt exalterade. En stressad man sprang mot röd gubbe varpå flickan berättade att hennes mamma alltid tjatar om att det är farligt. När alla skulle gå av blev det tårar från en flicka som inte fick loss bältet.

En fantastisk bussresa :) tänk när emil blir så stor att han ska åka buss med sin skolklass.

På tal om det så fick jag en typ "aha-upplevelse" för inte så längesedan. I alla år har mina föräldrar alltid frågat vad vi gjort i skolan, på scouterna etc. Jag har alltid tänkt att det är för att de bryr sig om mig men alldeles för många gånger tyckt att de varit skitjobbiga och snäst av dom (det är som tur är längesedan nu) men nu har jag kommit på att jag är/kommer bli exakt lika dan. Och det är helt enkelt för att jag är nyfiken vad mitt barn gör när jag inte är med. För att jag vill dela hans upplevelser och höra vad just han tyckte om bion eller om det hände något intressant på bussresan. "Vi var på bio" räcker liksom inte. Och det är alltså först nu som jag insett varför mina föräldrar aldrig nöjt sig med det svaret ;) nu måste jag bara komma på hur jag ska förklara detta för Emil så inte han kommer tycka att jag alltid är en jobbig morsa. Det hör väl till, men idag önskar jag att jag förstått detta tidigare så jag kunnat låta bli att bli arg på mina välmenande föräldrar. Fast de gångerna jag vet att jag blivit galen på mina föräldrar var framförallt under tonåren och då ska jag v.e.r.k.l.i.g.e.n försöka komma ihåg att typ inget hjälper när hormonerna fullständigt kör sitt eget race.

Att bli förälder handlar verkligen inte bara om nu och framtiden, mycket kommer tillbaka och det blir lite som en extra dimension. Jag är fortfarande jag och känner mig inte särskillt annorlunda men jag ser hela världen och allt som händer på ett lite annorlunda sätt jämfört med innan. Så kanske försökte mina föräldrar förklara sånt här för mig när jag var yngre men att jag helt enkelt inte hade rätt förutsättningar för att kunna förstå? Hur ska jag förklara det för Emil? Eller hör det till att man är barn och inte ska förstå sånt då? Ja jösses...

Sådär, efter 30min självinsikt är det nu dags för en ny skoldag ;) jag önskar er en härlig tisdag!

tisdag 8 oktober 2013

Mammans tankar en tisdag kväll

Nu har det blivit tyst i sovrummet efter att emil låg och pratade med sig själv (eller våra husspöken?) en stund efter han druckit sin välling. Skönt att han somnar så fort, tror det beror på att han nästan slutat sova på eftermiddagen.

Idag har han haft en lång dag på förskolan 9-16 medan jag pluggat massor. Det är stor skillnad nu att vara själv med honom en vecka jämfört med innan då vi inte hade något speciellt att anpassa oss efter. Men samtidigt är det skönt att få lite vardag. Hur mycket vardag det nu kan bli när man samtidgt förbereder en stor och spännande flytt? :) 

En av pedagogerna på förskolan som han träffar varje dag berättade att Emil börjat ta mer plats i barngruppen och gärna vill ha ensamrätt på att sitta i hennes knä när de leker. Kommer något annat barn blir han arg och puttar bort dom. Jag blev faktiskt lite förvånad när hon berättade det. Han har alltid varit den som hämtat en ny leksak om nåt annat barn tar just den han är leker med, glömde dock fråga om detta nya beteendet även gällde materiella ting eller bara närhet. Eftersom han inte har den konkurrensen här hemma är det ju inget han är van vid här men vad jag förstod så hade det gått bra innan men kommit nu..?

Jag tror det mesta med förskolan har varit positivt för Emil hittills. Innan var jag orolig över att han inte skulle kunna komunicera och därmed känna sig "övergiven". Ganska snart insåg jag ju att pedagogerna lärde sig förstå honom och att även han blivit tydligare att visa. All personal har sagt väldigt fina ord om Emil och att han är en charmig liten solstråle. Det känns så himla skönt att höra och tillsammans med att han alltid är glad när jag hämtar honom (även innan han ser mig) och att han blir glad och intresserad när jag berättar om förskolan och säger namnen på barnen i hans grupp och pedagogerna får mig att tro att han trivs väldigt bra. Att få vara i en barngrupp och lära sig dela och samspela tror jag är bra att lära sig tidigt. Det går ju att öva på genom öppna förskolan etc. men eftersom vi inte har haft så mycket kontakt med andra barn och att vi inte hängt på öppna så mycket så har det inte fallit sig naturligt... dessutom är det himla gulligt när de stora barnen bryr sig om de små och redogör för vad emil gjort idag eller frågar hur gammal han är när de ser mig. Idag var det en flicka som frågade varför jag alltid har håret uppsatt i tofs, dom har stenkoll ;) en annan flicka ropade "Eeeemiil! Titta vem som kommer nu! Nu kommer din mamma!" Och min älskade guldklimp blir helt överlycklig och ger mig en lång och kärleksfull kram ♡

Nu har det gått ca 2 veckor sedan Emil tog sina första steg. Det har varit stor variation över hur mycket han velat gå sedan dess, nån dag har han knappt tagit ett enda steg. Men idag på eftermiddagen släppte det nog ordentligt för han har knappt krupit någonting :) ibland har han tagit gåvagnen som stöd men annars har han mest vankat omkring i sin blöja och varit ganska nöjd :) han är inte lika stadig utomhus med skor men han övar för fullt och nu när han är så duktig inne är det nog bara en tidsfråga tills han föredrar att gå helt :)

Han är en riktig liten klätterapa. Igår skjöt han ut sin tripp trapp stol mitt på golvet, klättrade stolt och lycklig upp på fotsteget och fick ett smärre raseriutbrott när mamman lyckades fånga honom i sista sekund innan han ramlade baklänges. Senaste månaderna har jag vågat lämna honom ensam i någon minut för att typ gå på toaletten eller snabbt hämta nåt i källaren men nu är vi tillbaka på ruta ett igen ;)

fredag 4 oktober 2013

Lek med Harry

Senaste dagarna har en lycklig liten Emil  hjälpt Harry att rulla aktivitetsbollen. Rullar den in under ett skåp ser E till att den hämtas fram snarast och är det dålig utdelning på godisarna händer det att han fuskar lite och diskret skakar ut några. Så fort en godis ramlar ut plockar han glatt upp den och ger till Harry som snällt tittar på och låter Emil vara med i leken :)