Underbara vår!

Åååh vi har haft en alldeles fantastisk helg! Underbart väder så man blev helt lycklig och det har inte varit många stunder inomhus. I lördags fyllde jag år och det var nog en av de bästa födelsedagar jag haft.

Hur som helst, Rasmus jobbade men vi mötte upp honom på lunchen för att gå på vårvisning och kika på traktorer och gräsklippare. Tyvärr somnade Emil i bilen på väg dit men hann i alla fall titta och provsitta några traktorer innan vi åkte hem igen. I övrigt hade jag och Emil en jättefin dag här i solen på hemmaplan. Vi satte lite potatis och morrötter i fina krukor som jag fick i present av Sigrid, dom skall stå på balkongen har jag tänkt. Senare skall det fyllas på med kryddor men så långt har vi inte hunnit ännu. Emil bjöd på kaffe från lekstugan och vi gungade. Vi krattade löv och kvistar som vi la i skottkärror och körde upp på majbrasan. Rasmus ena farbror var hit med två skottkärror och en trehjuling som deras barn vuxit ur, behöver jag ens säga att Emil blev helt överlycklig? Skottkärrorna har gått varm och lika så trehjulingen, att rulla ner för backen är kul! Vi följde efter Harry som nosade uppe på ängen, plockade några blommor och Emil fick tvätta sin leksaksbil med vattenslangen alldeles själv medans jag satt på bron och njöt av solen och virkade lite. När bilen var ren och Emil stolt som tuppen (och dyngsur) bytte vi om och åt lite mellanmål på bron.

Vi blev bjudna på middag av Sigrid och sen när Rasmus slutade jobbet slängde jag ihop en snabb tårta som vi fikade på tillsammans med Sigrid, Hampus och Albin. Sen gick vi ut för att kratta lite till och lagom till att solen gick ner fick Emil på sig en overall och var nöjd och glad någon timme till!

En helt fantastisk dag hemma på vår lilla gård ♥ Att få se Emil gå omkring och filura, upptäcka, spana på hästar, testa, känna, skratta högt av att få åka traktor, springa, hoppa från en liten kant, bli rastlös och sen hitta på något kul - det värmer nåt så otroligt i mammahjärtat och jag är verkligen sååå glad och tacksam att mitt barn får växa upp på denna fantastiskt fina plats!

Emil 1år och 10månader

Tiden ruuuusar iväg och våran älskling har blivit stor kille! Det slår mig flera gånger om dagen att nu, nu är han verkligen ett "dagisbarn", han är inte den lilla minstingen som kryper ur sina gummistövlar ute på lekplatsen eller stadigt håller sig i ett bord inne för att se vad de andra pysslar med. Nej, nu är han en stor kille med hår på huvudet som hjälper till att klä av sig ytterkläderna, visar olika leksaker och vinkar (oftast) glatt hejdå och springer in till sina dagiskompisar när man lämnar honom på morgonen. Hur galet är inte det? Han fyller två (2!!) år om mindre än två månader, hallåå? Vem kom åt snabbspolningsknappen?

Våran finaste Emil ♥ Jag hade kunnat skriva en hel bok (om jag hade tid) och det blir nästan svårare och svårare att beskriva allt som jag vill kunna se tillbaka på senare. Nu är det inte bara saker han gör som är intressant utan det är verkligen hela honom, hans personlighet, hans lek, hans språk och läten, reaktioner, hans rörelser och miner - Allt!

För drygt en månad sedan började han härma fler ord. Från att bara ha tittat på en och nickat när man upprepat för att han började det komma mer tydliga ord/ljud! Så roligt! Jag var helt exalterad och och hörde minsann nya "ord" varje dag. Bil, mamma, pappa, ja, nej, hej hej, atten (vatten), ovve, memil (Emil, så sött så man dör för han blir alltid så glad när han säger sitt eget namn och helt förtjust om han ser sig själv), meeja (mera, det absolut mest användbara ordet, funkar till allt), hejå (hejdå, till allt man lämnar, oftast tillsammans med vinkningar), päpple (äpple, favoritfrukten), titta, tsitta (sitta), Pippi (Långstrump), bajs, böjja (blöja). Och många många fler som jag inte kommer på nu. För ca en månad sedan kom första två-ords-meningen, "tsitta memil" (pekandes på bilstolen) och någon dag senare "hej hej pappa" (när alla låg i våran säng och gosade innan vi började dagen). Senaste veckorna har han börjat kommunicera med ord mer och mer, även om det mest är pekande och "däh" "eh" eller andra ljud. Men nu kan man verkligen fråga och få ett ja eller nej tillbaka och väldigt tydligt förstå om det är ett glatt/övertygat/nyfiket/argt/besvärat eller andra känslor som ligger bakom hans svar. Oftast i alla fall. Och fler och fler Behöver jag ens nämna att jag är den stoltaste mamman i hela världen, mitt barn börjar prata! Jag längar såå tills jag får höra hans berättelser och tankar! Mutor fungerar också ganska bra när man kan erbjuda dom muntligt. Exempelvis som idag när jag behövde gå in och börja med maten medan Emil absolut ville fortsätta att vara ute. Jag frågar om han vill gå in och äta mat "nej" vill du gå in och titta på bilar-filmen på tv? "neeeej" vill du gå in och titta på bilar filmen och äta russin "ja!" Sån är jag ;) Men vad gör man inte när R varit hemma typ 5 dagar på 4 veckor. Man väljer sina strider. 

Men han kan få vansinniga utbrott där nästan ingenting hjälper. Jag läste i en barnbok att dessa utbrott kan vara frustration som barnet inte kan kontrollera och att det bästa man kan göra är att visa att man finns där och vänta tills det går över. Det funkar oftast väldigt bra men ibland tar det så lång tid att man känner sig hemsk som inte kan göra nåt. Tar man upp honom eller rör honom blir han ännu mer arg och slår och slingrar sig. Bättre att hålla sig i närheten så han vet att man finns där och när han lugnat ner sig brukar man kunna prata med honom eller så kommer han och vill kramas om han fortfarande är ledsen. Dom tillfällena svämmar mammahjärtat över och jag vill aldrig släppa honom. Han har blivit mer kramig och vill gärna ligga i våran säng på morgonen eller när han ska sova - finns det något mer underbart? Dock försöker vi natta honom i hans egen säng och nattsömnen fungerar oftast bra. 

Annars är det mycket bilar nu, "bil" "bil" "biiiiil" och så fort han inte ser någon bil kommer oftast ett lite halvsorgset "bil" med tillhöranade skakning på huvudet. Det är även mycket pappa, han kommer nog oftast till mig om han slagit sig eller är ledsen men han blir nog gladast av att se Rasmus och frågar ofta efter pappa om han inte ser honom. Pappa R fick även äran att agera frisör för Emils första hårklippning för någon vecka sedan. Luggen hade blivit så lång att den hängde ner i ögonen men efter några snabba klipp har han numera en söt liten lugg som slutar en bit ovanför ögonbrynen och påbörjad hockeyfrisyr. 

Han har övergått till att inte bara riva eller se på när man bygger med duplo utan bygger mycket själv och staplar leksaker och klossar högt och lågt. Vi kan sitta lääänge och lägga varannan kloss tills tornet rasar och sedan lika förtjust börja om. Han är en hejjare på knopp-pussel och skojjar gärna till det när han är på bra humör genom att sätta en bit fel och finurligt säga "neeeeeej" innan han lägger biten rätt. Det är mycket show och han märker snabbt om omgivningen tycker att han är rolig för då gör han om och fortsätter, dessutom skrattar han vansinnigt mycket åt sig själv vilket kan vara nog kul att se bara det! Sötunge! En riktig liten entertainer! Det där med att finurligt säga "neeeej" och skratta tar han gärna till om man frågar honom något som han tycker är tokigt, typ "kan mamma köra helikopter?" eller "är det där en vovve?" (som inte är någon vovve) pappa är däremot största idolen och kan det mesta. Så fort Emil ser en traktor säger han pappa, till och med ko-traktorerna i filmen Bilar men när den stora hemska "tjuren/traktorn" kommer blir han mer allvarlig, skakar på huvudet och säger "pappa neee". Nej Emils pappa är snäll :)

Han säger till när han har bajsat genom att säga "ajs" och peka på blöjan men är inte superintresserad av pottan. Däremot duger den att sitta på när vi borstar tänderna men dom gångerna han väl sätter sig på den sitter han och tar i på låtsas och skrattar och vi uppmuntrar, så lite intresse finns ju :) Hans mage är lite si så där, troligtvis är det nåt han inte tål men vi har inte lyckats hitta orsaken ännu... Han äter fortfarande duktigt men när vi var på BVC hade han sjunkit i viktkurvan (men fortfarande inom normalt) så vi ska på återkontroll när han fyller två. Dricker vatten eller mjölk till maten, äter mestadels med gaffel även om händerna får hjälpa till lite ibland och skeden skall gärna flyga flygplan några varv när han tjorvar. 

Han älskar sina böcker och vi har varit på biblioteket ett par gånger, fast det där med att prata tyst är svårt när det finns så många spännande böcker! Här hemma vill han gärna läsa allihop och sitter gärna och bläddrar i dom för sig själv eller pekar på golvet och säger tsitta när han vill att man skall läsa med honom. Åh nej-boken är största favoriten och han kan när som helst säga "åh nej, åh nej" för att han vill läsa just den boken. Sånger och ramsor är också kul, favorit är nog imse vimse spindel och i ett hus vid skogens slut som han även gör några rörelser till. Att trolla bort saker (lägga dom bakom ryggen) är också väldigt poppis!

Han gömmer gärna godisar till Harry och tycker det är kul att hålla honom i koppel utomhus. Dessutom har han blivit mycket lugnare med Harry, klappar honom fint på ryggen och skrattar högt om H slickar honom på handen.

Vi var på BVC för tre veckor sedan och då vägde han drygt 10kg (under viktkurvan så det blir återbesök om någon månad) och var ca 85cm lång. Han var skitförbannad och ville inte jättegärna visa läkaren vad han kan men blev lite gladare när bvc-sköterskan blåste såpbubblor. Vaccinationssprutan i armen gick jättebra, han blängde mest på läkaren. E fick några prickar under följande dagar efter sprutan men annars har han mått bra.