Julafton

Emil vaknade på ett gott humör och kl.10 gick vi ner till Sigrid för att äta frukost och även umgås med Anita, Bengt, Hampus och Rufus. Emil tyckte bäst om äggen och vindruvorna. Vi hade lite paketöppning och fika, sen kom grannarna med sina fina julponnysar och en lycklig emil fick åka med en sväng :)

Nu är vi på väg till Monica för mera julfirande tillsammans med andra halvan av släkten. Emil sover som en liten gris i bilstolen och vaknar förhoppningsvis utvilad när vi kommer fram :)

God Jul ♥

Repris

Lite kaos som vanligt när Nathalie ska flyga flygplan men denna gång går ändå mer smidigt än sist. Inställt flyg, ombokning, stress, ny avgångstid, lättnades suck, helt okej hjälp på flygplatsen, ombokad igen, incheckad, en fika som kompensation och nu en timmes väntan.

Snaaaart får jag träffa mina pojkar :)

Luciafirande på dagis

Idag är det Emils första dagisluciafirande. Jag är lite ledsen över jag inte kan vara med och väntar ivrigt på update och foton. Emil hade sin tomteluva på första advent och var så nöjd så jag hoppas att våran lille tomtenisse uppskattar firandet :)

Heeeelt fantastiskt!!! Över 28 miljoner kronor!

Ser redan fram emot Musikhjälpen 2014 och planerar stora initiativ i Östersund ! ♥ ♥ ♥

Mammahjärtat smälter!

Nu har jag inte träffat mina pojkar på en vecka och längtan är stor! Därför fäller jag nästan en liten glädjetår när jag får såna här fina mms ! Rasmus och Emil har tagit en tur med nya traktorn för att testa de nymonterade dubben :) Mina älsklingar! Förstår inte alltid hur stor våran lillskrutt faktiskt blivit, idag är en sån dag. Fina fina Emil ♥och all kärlek till finaste R som roddar vardagen ♥

Imorgon är det tentadags och sen ska jag fullkomligt KROSSA resten av kirslitteraturen i veckan för att skriva sista tentan på fredag och sen åka hem till min underbart fina familj ♥

Från Harestad till Jämtland

I samband med flytten är det på sin plats med lite förändring av bloggen. Inte färdigt ännu och jag hoppas även kunna ändra webadressen men ha kvar alla gamla inlägg. Tills vidare hänger jag upp en skylt med ombyggnad pågår!

Emils nya dagis

Nu vågar vi nog säga att Emil är inskolad och idag när Rasmus skulle hämta honom ville han absolut inte åka hem! Ungefär samma visa som det brukade vara vid hemgång på gamla dagiset, han verkar helt enkelt vara en riktig dagiskille :)

Inskolningen var kort, tre dagar men ganska långa, ca kl.9-15 tisdag-torsdag och det är Rasmus som roddat detta ensam eftersom jag haft skola i Göteborg. Första timmarna i tisdags var det bara Emil, Rasmus och en pedagog som var inne i lokalerna medan alla barnen var ute. Emil var nyfiken och tyckte särskillt mycket om en bil som man kunde sitta i. Sen kom resten av barnen in och han hade blivit lite reserverad men gick ändå omkring och kom till Rasmus när det var något speciellt han ville visa. Dag 2 gick också bra och redan efter någon timme dag 3 tyckte personalen att Rasmus kunde testa att åka därifrån. Det hade tydligen gått bra och Emil åt både lunch och somnade i vagnen efteråt utan större problem. R skulle vara beredd att åka tillbaka om de ringde men det behövdes aldrig. Och idag hade den lilla skrutten alltså blivit väldigt arg och ledsen när han skulle åka hem. Jag var ganska skeptisk till denna korta inskolning jämfört med den tidigare på två veckor men det verkar ju ha gått fantastiskt bra, skönt! Mycket beror säkert på Rasmus fina insats och att E nu vet vad dagis innebär och har positiva tidigare upplevelser :)

Nattsömnen har inte helt oväntat blivit påverkad, mycket nya intryck. Dessutom är ju flytten i sig en stor omställning men snart är nog han och vi på banan igen :)

Emil 1,5 år

Våran älskade lilla (stora) son blir om några dagar 1,5 år! Har börjat inse hur fort Emil utvecklas och försöker ta till vara på varje stund. Just nu är han och Rasmus uppe i Östersund medans jag är i Göteborg och tentapluggar.

Nu går och springer han helt obehindrat både ute och inne, ramlar såklart ibland men han verkar lycklig över att kunna gå dit han vill och "komma upp" från golvet. Han har knäckt koden för att man kan hämta en pall eller stol om man vill nå högre och när vi bodde hos mina föräldrar några dagar klättrade han gärna upp på en pall vid köksfönstret för att kunna vinka. Ibland gick någon förbi men det var inte så noga, han stod där på pallen, vinkade och sa "hejhej". Han är sötast i världen eftersom han alltid vinkar mot sig själv <3 Pratar man i telefon med honom kan man prata på och lite då och då kommer ett "hej hej". Han vinkar även när man går iväg och säger hejdå eller om han själv går in i ett annat rum kan han stanna upp och vinka innan han försvinner utom synhåll ;)

Han älskar djur och sin djurbok. Ser vi katter eller hundar blir han superglad och pekar, "däh" eller "ouv" och "a" (vovve och katt?) Han trivs fortfarande bra i vagnen och njuter av att gå promenad, sover även gott i vagnen och det är i den han brukar sova på dagen, ca en-två timmar runt 12-tiden. Nu när det är vinter i Östersund har vi även börjat öva på att han skall somna i sin säng på dagen eftersom det kommer vara för kallt för att sova ute om ett tag. Det fungerar ganska bra, är han för trött är han bara ledsen och har svårt att få ro men så länge han är nöjd brukar han få en bok och sen somnar han efter ett tag. På kvällarna somnar han alltid i sin säng och nattsömnen varierar. Han brukar somna vid 18-20 och sover till 5-7, nu när vi nyss flyttat upp och nytt dagis är sömnen lite orolig men förhoppningsvis blir det bättre när vi hittat rutinerna igen. Det är dock ingen idé att försöka natta honom om han inte är trött på kvällen, då blir han arg eller ledsen och vill inte vara i sängen utan uppe med oss andra. Men när han börjar klia sig i ögonen vet man att det är dags för nattblöja, pyjamas och välling. Han är gärna med och sköter micron när vällingen skall värmas, hos mina föräldrar hämtade han pallen och klättrade stolt upp, öppnade micron, pekade att man skulle ställa in, stängde luckan och tryckte på start. Något ivrig och tycker att 30s är alldeles för länge men sen gick han raka vägen till grinden för att gå ner och lägga sig. Han dricker han sin välling i sängen själv och oftast somnar han direkt efteråt, ibland får vi gå in och vara i samma rum och då kan det ta ett tag men det brukar gå smärtfritt. När han väl somnat brukar man kunna prata och var som vanligt i rummen bredvid men ibland är han jätteljudkänslig och vaknar av minsta lilla.

Det är mycket ljud och han "pratar" hela dagarna, man märker att han lyssnar och studerar oss när vi läser böcker med honom och han älskar fortfarande sina pekböcker. "mamma", "pappa", "hej hej", "ack" (tack) , "oooojsch" (oj) eller kort och glatt "ojsch" och "jaa" är väl de riktiga orden man hör men i de allra flesta fall lyckas han på ett eller annat sätt visa vad han vill. Frågar man honom vart är mamma, pappa, Harry, kossan etc. så vet han precis och pekar och är han törstig pekar han ofta på vattenkranen eller sina plastmuggar, alternativt hämtar en plastmugg som han kommer viftade med. Samma metod när man sitter och äter och han vill ha mer. Vill han ha banan eller annat ätbart sätter han sig ner på golvet och pekar/tjoar och säger "däh", så frågar man om han vill ha banan (eller vad det nu är) så nickar han ordentligt och säger "jaa" eller "ack". Han vet att han inte får stå upp och äta och blir alltid superglad och ivrig när vi lyckas förstå vad det är han vill. Gounge! ;)

Han äter ordentligt och äter samma mat som vi. Dricker duktigt ur eget plastglas och äter med sked (eller händerna). Dricker vatten (ibland mjölk) till alla mål och ibland blir han bortskämd med juice och nyponsoppa som är favoriterna! Haklappen brukar vara okej och säkraste tecknet på att han är mätt är när maten kastas på golvet (till hunden), vattnet hälls ut på bordet (följt av ett oooojsch") eller att haklappen åker av. Sen tvättar vi händerna och han knatar nöjt iväg till sin leksaker medans vi andra kan äta klart :)

Det är verkligen sååååå stor skillnad jämfört med några månader sedan. Då var han inne i någon fas där alla, a.l.l.a, gränser skulle testas och det var mycket frustration och skrik. I alla fall när han var med mig eller Rasmus. På dagis eller när han blev passad av andra har han alltid varit exemplarisk och snäll som ett ljus. Tur det och att det inte varit tvärt om ;) Men nu märkar man stor skillnad ävven hemma och han är sååå go! Självklart kan det vara oerhört påfrestande ibland när inget duger men då brukar han även vara sjuk eller väldigt förkyld. Han har haft sin första magsjuka. Efter att jag och Emil bott hos mamma och pappa några dagar spydde Emil på natten och ca ett dygn senare hade han även smittat mamma, pappa och Viktor. Jag klarade mig på något mirakulöst sätt undan, man får nog bra imunförsvar av att leva med småbarn och dagisbaciller ;)

Det är mycket snurrande/springade runt i cirklar tills han blir yr och skrattar, han är helt bedårande när han ställer sig på fötter och händer och kikar "uppochner" mellan sina ben eller när han hämtar sopborsten och skall städa eller papper för att torka. Gå på tå har han lärt sig och tycker är himla kul, eller sträcka upp händerna i luften och låta som ett spöka samtidigt som han jagar någon och tjuter av skratt. Att bli jagad är tycker han också är kul och skrattar ännu högre ;) Sen helt plötsligt, mitt i leken kan han kasta sig emot en och genast gosa genom att lägga huvudet mot en, kramas och säga "hmmmmm", hjärtat smälter! Samma om han hittar ett gosedjur eller filt så gosar han med dom. Myshörna där man kan läsa bok ligger högt upp på önskelistan för hans kommande rum :)

Han tycker även om att leka tittut genom att gömma sig bakom en vägg eller möbel och sedan kika fram och säga "tittiii", ibland nöjer han sig även med att bara hålla för ögonen med händerna ;) High five är också en hit men istället sträcker han fram handen och säger "aaaaau". Han är en väldigt observant liten kille och kan stundtals vara oerhört koncentrerad och fokuserad. Han älskar att öppna och stänga lock, burkar, korkar - allt. Att skruva på och av korken till juicepaketet tycker han är jätteintressant och även bra för finmotoriken och det logiska tänkandet - sånt uppmuntras! Hamra på sin bultbräda är poppis och han vänder ordentligt när alla eller några pinnar slagits ner. Han fick även en aktivitetsbräda från micki i födelsedagspresent som han pysslar med en stund innan han tappar koncentrationen och väljer något annat. Stänga dörrar har han sysslat med länge och det sitter fortfarande i.

Vi är fortfarande helt imponerade av hur mycket han förstår och faktiskt gör om man ber honom! Nästan alltid lyckas han klura ut vad det är man menar och ibland behöver man kanske visa eller ge en liten ledtråd men det är helt otroligt! Ber man honom plocka ihop sina leksaker eller lägga in böckerna i ett skåp så gör han (oftast) det eller om man frågar om han har bajsat så blir han lite filurig och säger "hm" medans han visar blöjan och oftast går dit vi brujar byta blöja. Har påbörjat lite potträning men än så länge har innehållet mest hamnat utanför ;)

Älskade lilla barn vad vi älskar dig!!

Emil 1år och 5månader

Detta inlägg påbörjde jag några dagar innan Emil blev 1år och 5 månader och sen har det inte blivit klart men nu hamnar det här ändå ;)

Ända sen Emil började gå har utveckligen verkligen exploderat! Det har även blivit enklare att vara ute eftersom han inte kryper ur sina skor hela tiden och han tycker nästan ännu mer om att vara ute nu :) Han säger inga riktiga ord men i torsdags satt han här på golvet, tittade på mig och Rasmus och sa något som lät som "Ajsh, ajsh, ajsh" samtidigt som han nickade och var jättenöjd. Efter ett tag hade vi fortfarande inte luskat ut vad han ville, jag testade att säga "Hej" och då sken han upp som en sol och sa "Ajsh, Ajsh" igen, alltså Hej ;) Annars är det mesta fortfarande "Däh" men han lyckas nästan alltid visa vad han vill ändå. Ibland säger han även "Ack" (Tack) och nickar när han får någonting :)

För några veckor sedan började han skaka på huvudet och nu har han även förstått att det betyder nej. Vardagen har blivit lite lättare nu när man kan  fråga "Vill du ha banan?" eller fråga om han är törtig och vill ha vatten och han snabbt "svarar" genom att skaka på huvudet eller ett snabt "Hm" samtidigt som han nickar och/eller blir väldigt glad. Vi försöker upprepa alla ord och även Ja och Nej när han väljer att bara visa eller säga "Däh". Förhoppningsvis släpper det snart, ser verkligen fram emot att han kommer kunna sätta ord på det han tänker!

Förut har det inte räckt med att vi sagt vad vi skall göra utan även behövt visa för att han skall förstå. Exempelvis laga mat på hans leksaksspis, byta blöja, ta fram vällingflaskan etc. Men nu förstår han otroligt mycket bara av att vi säger vad vi skall göra och det är verkligen stor skillnad. Dessutom snappar han upp nästan allt vi gör. Ex borstar sitt hår om han får tag i min hårborste och slänger skräp i papperskorgen, för att inte nämna telefonerna. Han är oerhört intresserad av våra telefoner och vet precis vilken knapp han skall trycka på för att skärmen skall lysa. Han är dessutom väl medveten om att han telefonerna är nejnej och blir mycket nöjd om han lyckas få tag i en ;)

Han har alltid älskat att bläddra i böcker men nu är pekböckerna intressantare än någonsin och han kommer ofta bärandes på en eller flera som han vill att vi skall titta i/läsa. Han har sina favoriter och är lite av en periodare, just nu är Villes djurbok absoluta favoriten. Nu har han även förstått vad man skall ha snöret till på dragleksaker och spaterar nöjt omkringhär hemma med antingen en sin trälarv eller något annat kul i släptåg :)

Vi försöker hålla samma rutiner som dagis med lunch runt kl.11 och sen sover han ca 1-2timmar efteråt. På nätterna sover han lite oroligt och inte så djupt, vissa nätter sover han hela natten men oftast vaknar han till och är ledsen en gång per natt. Brukar somna om ganska snart efter att man går upp och kliar honom i huvudet lite eller vaggar sängen. Vi har sedan ett tag börjat sova med låg musik spelandes på nätterna igen och då har det blivit bättre, framförallt är han inte lika känslig för ljud längre, skönt eftersom han lägger sig vid 19-tiden och vi är vakna på samma våningsplan.

Det är mycket klättrande, allt skall undersökas och gränser testas hela tiden genom att göra saker och sedan väldigt filurigt invänta våra reaktioner. (Mycket klättrande=mycket ramlande och flera blåmärken) Är det något olämpligt och han inte slutar när man säger till honom eller ber honom göra något annat lyfter vi ner honom/tar det han inte skall ha och genast förvandlas han till jordens dramaqueen. Det brukar dock gå över efter någon sekund/minut, gör det inte det är det bästa tecken på att han är trött eller hungrig ;) Annars är han en väldigt go liten kille som kan skratta högt när han roar sig själv men samtidigt älskar att vara i centrum eller hjälpa till. Ber man honom att duka hämtar han tallrik och plastmugg ur "sin" låda i köket och ställer stolt på sin plats vid matbordet. Att få lägga kläder i tvätmaskinen och sen trycka på start-knappen är också en höjdare ;)

Ca 7-8 tänder, storlek 86/92 på kläder och ca 13cm lång fot.

Hejdå Östersund för den här gången

Om en månad kommer vi upp igen, och då kommer vi för att stanna! :)

På bussen till skolan

Vid en hållplats klev det på några skolklasser och två härliga 7åriga tjejer satte sig på sätet bredvid mig. På resan ner mot skolan fick jag veta att de skulle på bio och att de gick i första klass, jag fick förklara när man började gymnasiet och hur länge jag gått i skolan. 15 år, hon blev helt ställd och jag skyndade mig att tillägga att skolan är bra och att jag faktiskt kommer sakna skolan lite grann. Det är delvis sant i alla fall. Hon tyckte skolan var bra men lärarna var strängare än på förskolan. Flickan vill bli ridlärare och ha ett hunddagis när hon blir stor men har inga djur idag. Hennes  pappa tycker inte om det nya konstgräset som lagts vid de nybyggda lägenheterna och båda flickorna ville ha varsin lägenhet för att de var såååå myyyysiga! Jag fick en redogörelse om att man måste slå ner stockar i marken för annars sjunker huset ihop och när en betongbil med snurrande trumma körde upp bredvid bussen blev barnen helt exalterade. En stressad man sprang mot röd gubbe varpå flickan berättade att hennes mamma alltid tjatar om att det är farligt. När alla skulle gå av blev det tårar från en flicka som inte fick loss bältet.

En fantastisk bussresa :) tänk när emil blir så stor att han ska åka buss med sin skolklass.

På tal om det så fick jag en typ "aha-upplevelse" för inte så längesedan. I alla år har mina föräldrar alltid frågat vad vi gjort i skolan, på scouterna etc. Jag har alltid tänkt att det är för att de bryr sig om mig men alldeles för många gånger tyckt att de varit skitjobbiga och snäst av dom (det är som tur är längesedan nu) men nu har jag kommit på att jag är/kommer bli exakt lika dan. Och det är helt enkelt för att jag är nyfiken vad mitt barn gör när jag inte är med. För att jag vill dela hans upplevelser och höra vad just han tyckte om bion eller om det hände något intressant på bussresan. "Vi var på bio" räcker liksom inte. Och det är alltså först nu som jag insett varför mina föräldrar aldrig nöjt sig med det svaret ;) nu måste jag bara komma på hur jag ska förklara detta för Emil så inte han kommer tycka att jag alltid är en jobbig morsa. Det hör väl till, men idag önskar jag att jag förstått detta tidigare så jag kunnat låta bli att bli arg på mina välmenande föräldrar. Fast de gångerna jag vet att jag blivit galen på mina föräldrar var framförallt under tonåren och då ska jag v.e.r.k.l.i.g.e.n försöka komma ihåg att typ inget hjälper när hormonerna fullständigt kör sitt eget race.

Att bli förälder handlar verkligen inte bara om nu och framtiden, mycket kommer tillbaka och det blir lite som en extra dimension. Jag är fortfarande jag och känner mig inte särskillt annorlunda men jag ser hela världen och allt som händer på ett lite annorlunda sätt jämfört med innan. Så kanske försökte mina föräldrar förklara sånt här för mig när jag var yngre men att jag helt enkelt inte hade rätt förutsättningar för att kunna förstå? Hur ska jag förklara det för Emil? Eller hör det till att man är barn och inte ska förstå sånt då? Ja jösses...

Sådär, efter 30min självinsikt är det nu dags för en ny skoldag ;) jag önskar er en härlig tisdag!

Mammans tankar en tisdag kväll

Nu har det blivit tyst i sovrummet efter att emil låg och pratade med sig själv (eller våra husspöken?) en stund efter han druckit sin välling. Skönt att han somnar så fort, tror det beror på att han nästan slutat sova på eftermiddagen.

Idag har han haft en lång dag på förskolan 9-16 medan jag pluggat massor. Det är stor skillnad nu att vara själv med honom en vecka jämfört med innan då vi inte hade något speciellt att anpassa oss efter. Men samtidigt är det skönt att få lite vardag. Hur mycket vardag det nu kan bli när man samtidgt förbereder en stor och spännande flytt? :) 

En av pedagogerna på förskolan som han träffar varje dag berättade att Emil börjat ta mer plats i barngruppen och gärna vill ha ensamrätt på att sitta i hennes knä när de leker. Kommer något annat barn blir han arg och puttar bort dom. Jag blev faktiskt lite förvånad när hon berättade det. Han har alltid varit den som hämtat en ny leksak om nåt annat barn tar just den han är leker med, glömde dock fråga om detta nya beteendet även gällde materiella ting eller bara närhet. Eftersom han inte har den konkurrensen här hemma är det ju inget han är van vid här men vad jag förstod så hade det gått bra innan men kommit nu..?

Jag tror det mesta med förskolan har varit positivt för Emil hittills. Innan var jag orolig över att han inte skulle kunna komunicera och därmed känna sig "övergiven". Ganska snart insåg jag ju att pedagogerna lärde sig förstå honom och att även han blivit tydligare att visa. All personal har sagt väldigt fina ord om Emil och att han är en charmig liten solstråle. Det känns så himla skönt att höra och tillsammans med att han alltid är glad när jag hämtar honom (även innan han ser mig) och att han blir glad och intresserad när jag berättar om förskolan och säger namnen på barnen i hans grupp och pedagogerna får mig att tro att han trivs väldigt bra. Att få vara i en barngrupp och lära sig dela och samspela tror jag är bra att lära sig tidigt. Det går ju att öva på genom öppna förskolan etc. men eftersom vi inte har haft så mycket kontakt med andra barn och att vi inte hängt på öppna så mycket så har det inte fallit sig naturligt... dessutom är det himla gulligt när de stora barnen bryr sig om de små och redogör för vad emil gjort idag eller frågar hur gammal han är när de ser mig. Idag var det en flicka som frågade varför jag alltid har håret uppsatt i tofs, dom har stenkoll ;) en annan flicka ropade "Eeeemiil! Titta vem som kommer nu! Nu kommer din mamma!" Och min älskade guldklimp blir helt överlycklig och ger mig en lång och kärleksfull kram ♡

Nu har det gått ca 2 veckor sedan Emil tog sina första steg. Det har varit stor variation över hur mycket han velat gå sedan dess, nån dag har han knappt tagit ett enda steg. Men idag på eftermiddagen släppte det nog ordentligt för han har knappt krupit någonting :) ibland har han tagit gåvagnen som stöd men annars har han mest vankat omkring i sin blöja och varit ganska nöjd :) han är inte lika stadig utomhus med skor men han övar för fullt och nu när han är så duktig inne är det nog bara en tidsfråga tills han föredrar att gå helt :)

Han är en riktig liten klätterapa. Igår skjöt han ut sin tripp trapp stol mitt på golvet, klättrade stolt och lycklig upp på fotsteget och fick ett smärre raseriutbrott när mamman lyckades fånga honom i sista sekund innan han ramlade baklänges. Senaste månaderna har jag vågat lämna honom ensam i någon minut för att typ gå på toaletten eller snabbt hämta nåt i källaren men nu är vi tillbaka på ruta ett igen ;)

Emil ♡ vagnen

Lek med Harry

Senaste dagarna har en lycklig liten Emil  hjälpt Harry att rulla aktivitetsbollen. Rullar den in under ett skåp ser E till att den hämtas fram snarast och är det dålig utdelning på godisarna händer det att han fuskar lite och diskret skakar ut några. Så fort en godis ramlar ut plockar han glatt upp den och ger till Harry som snällt tittar på och låter Emil vara med i leken :)

Busungen och hans första koja

Vi har sovit i utby inatt efter en mysig kväll igår då vi firade min farfar som fyllde 73år. Av oss fick han som överraskning att hans favorit-Harry var här och att han dessutom fick ta med sig honom hem ett par dagar ;)

Emil showade hela kvällen när han övade på att gå, "pratade" och sprang med sin gåvagn.

Imorse när Emil vaknade bar jag upp honom till mamma och pappa så jag fick sovmorgon, under tiden hade emil och morfar byggt koja och busat :)

Plötsligt händer det!

Igår förmiddag kom Emil gående/hoppandes på knäna, helt lyrisk för att ge mig en leksak. Jag gick fram till honom, hjälpte honom upp på fötterna och så gick vi en liten bit. Sen satte vi oss ner på lekmattan och jag tänkte att han skulle få visa mig leksaken. Då ställer sig Emil upp mot mig och sen bara går han iväg! Säkert 1,5-2meter gick han :) Sen var det full fart, fortfarande vingligt och ostabilt men oerhört gulligt!

Det tar på krafterna att lära sig gå så han kryper mestadels fortfarande. Men han är riktigt envis och ställer sig upp helt själv hela tiden, övar balansen och knatar omkring på lite vingliga ben :) 

Tänder på gång?

Lillkillen är m.y.c.k.e.t gnällig, risig i magen, biter i allt, sover oroligt och är allmänt skruttig. Det blir såklart lite påfrestande när nästan inget man gör hjälper och passande nog har Rasmus åkt till Finland på jobb idag. Men mest tycker jag synd om honom, kan inte vara lätt att inte kunna förmedla exakt vad man känner mer än genom gråt :(

De första stegen, update och höstskor

I onsdags (25 september 2013) tog Emil även sina första steg! Emil stod och höll sig i skostället i hallen och pappa R stod ½m bort. 2-3 supersnabba och pyttesmå steg men han vågade släppa och gå istället för att krypa! Det var två mycket stolta föräldrar som överöste vår son med kärlek, kramar och hejjarop :) Igår när vi var på middag i Utby "gick" Emil mellan mig och sin morfar. Med en pusselbit i varsin hand gick det inte att krypa, han försökte hoppa sig fram på knä men gav upp och valde istället att gå/trippa/slänga sig sista biten mellan oss :) Så kul! Mammas älskling! Dagispersonalen blir nog också glada om han lär sig gå snart så han inte kryper ur sina skor lika lätt när de är ute ;)

I lördags förra veckan var vi på badhuset i Kungälv. Finns en mindre pool som är ca 1m djup och 34 grader i vattnet, utan klor (haha stavas det så? inte vassa hundklor utan [klår] såklart :P) Mamman var förkyd och stod på kanten, pappa och Emil badade med Emil tyckte det var lite läskigt och ville hellre vara hos mamma på land. Men när han fick åka rutchkana blev det bättre. I förrgår badade vi igen, alla tre och då älskade han det lika mycket som första gången när jag och Emil badade i Brunflo. Det märks att Rasmus är borta mycket, Emil är väldigt mammig och tyr sig mest till mig men nu när R varit hemma ett par dagar ser jag hur deras relation stärks för varje dag. Det blir bra när vi flyttar upp så vi kan bo tillsammans, även om R är borta och jobbar ibland.

Han sover mycket sämre på nätterna, vet inte vad det beror på, ibland somnar han om bara man vaggar honom, iland gnyr han bara i sömnen, ibland somnar han om efter att ha fått välling och ibland somnar han inte alls utan kan vara vaken 1-3 timmar mitt i natten. Vi försöker att inte ta upp honom ur sängen så han vet att det är natt och att han skall sova. Så det är inte ovanligt att vi får stå och vagga eller klia på ryggen i 1,5 timme per natt (vilket han oftast blir väldigt lugn av och verkar tycka om). Någon gång har han fått komma upp i våran säng och lyckas ibland somna där (som en sista utväg när mamman eller pappan inte orkar stå upp mer) men oftast blir han kvar i sin säng och somnar till slut om.

Favoritleken är "ge-och-få", vet inte hur många timmar per dag som vi får olika saker av Emil och han är lika nöjd varje gång ;) Han är en riktig lätterapa och mycket nöjd nu när han lärt sig klättra upp på både tv-bänken och hallmöblerna. Fick flytta hans lekhylla lite längre bort för häromdagen lyckades han klättra upp på den från soffan. Har inte riktigt lärt mig att han når saker som står på köksbordet, farligt. 

Inatt och nu på förmiddagen har det varit minusgrader. Lurigt det där när det blir varmare på dagen och på förskolan är de ju ute hela dagen, med uppehåll för lunch som de äter inne. Hädanefter blir det extra fleecebyxor under skalbyxorna, på dagarna brukar de nämligen plocka av skaljackan så han bara har skalbyxor och vindfleece. Har inte hittat några bra höst/vinterskor som passar hans tjocka bebisfötter och vader ännu. Vill att de skall vara stabila, lätt att ta på, sitta kvar på foten, fodrade, gärna lite högre så det inte blir kallt vid vristen, andas och vara vattentäta/avvisande. Finns dom?

Finaste Emil

Fick precis mms från emils förskola :)

"Nu har emil klarat att stå helt själv i nästan en minut, duktig kille :)"

Emil 1år och 3månader

Vår lilla goding har lärt sig att stå utan stöd :) I onsdags förra veckan släppte det ordentligt och det började med att han stod och pillade med några stenar ute vid muren på framsidan (med skor). På eftermiddagen var det 2-3 ggr som han stod med stöd och helt plötsligt släppte för att hålla i sina leksaker eller studera något annat intressant (barfota). Senare på kvällen satt vi och lekte på golvet och helt plötsligt ställde han sig upp från sittande, mitt på golvet utan att ens hålla i mig! Så kul att se hans ansiktsuttryck när han insåg att han faktiskt stod själv utan stöd, lite förvånad, lite rädd och sen väldigt nöjd! De tidigare gångerna har han ju släppt taget för att han varit så upptagen med annat och säkert inte tänkt på det. Sen har det fortsatt och han blir stadigare för varje dag :) kul! Vi har även hårdträning på att gå och han verkar tycka det blir roligare ju stadigare han blir. Han springer som en tok med sin läragåvagn här hemma och vänder själv utan svårighet.

Han har även blivit otroligt gosig och gör den sötaste pussmunnen jag sett. De charmiga och något slemmiga helt-öppen-mun-pussarna har nämligen blivit ersatta av en blöt och supersöt riktig pussmuns-puss! Det går inte att förklara riktigt, men han verkligen blivit supermysig och kramig. Hans favoritpedagog på förskolan får också mycket kärlek och gos vilket jag tycker känns helt fantastiskt, dom verkar ha en väldigt fin relation :)

Det enda ord som vi hört att Emil härmat tidigare är "Ässt" (Häst). Nu kan han vara väldigt intresserad av ljud och blir allt tydligare att visa med ljud (olika grad av skrik) vad han vill. Vill han t.ex. ha frukt ställer han sig nedanför fruktfatet på köksbänken, pekar upp och ropar. Samma sak om det står en mugg vatten på bordet som han vill ha. Han äter den mat som vi andra äter och äter mestadels själv med händerna. Han har alltid tillgång till sked men händerna är mest populära. Kladdigt blir det och ganska ofta krävs en heldusch efteråt men han är nöjd och lär sig. Kastar fortfarande mat till hunden som snällt sitter och väntar nedanför hans stol men nu är det mest när han själv är mätt och har ätit färdigt.

Leker mestadels med bilar (allt med hjul eller som kan köras på golvet) och sin lilla spis med tillhörande kastruller. Gör billjud när han "kör", vispar med vispen i kastrullerna och provsmakar och matar oss andra med soppsleven :) Klättrar överallt men har blivit duktigare på att förstå "nej" igen. Tittar gärna på när hunden äter och vill gärna plaska i vattenskålen men gör det mer och mer sällan.

Impulsköp, typ.

På dagens att-göra-lista stod bland annat att hitta ett bättre mobilabonnemang för mig eftersom min faktura eskalerat ohejdat sista tiden. Min nuvarande telefon brukar leva sitt eget liv så det fick även bli en ny Samsung Galaxy S4 för 80kr extra i månaden i 24mån. Ändå blir det billigare månadskostnad än vad det är nu. Studentrabatt är inte helt fel :)

Ska se om jag hittar något snyggt skal på Ebay också, ett brunt hade varit fint!

Otrött kille

Så jäkla gött!

Ä.n.t.l.i.g.e.n! Termotentan som jag haft efter mig sedan årskurs två är tillslut godkänd och jag är sååå nöjd! YEESSSS!

Nu läser jag Matematisk analys i flera variabler, en påbyggnadskurs från envariabeln, känner mig riktigt ringrostig men det kommer tillbaka lite i taget. Eftersom jag redan läst Leankursen under mammaledigheten så blev det lite mjukstart nu, passar mig alldeles utmärkt och skönt att Emil inte behöver ha så långa dagar på förskolan :)

Stämmer ibland ;)

Från trädgården

Många goda plommon i år :)

Kreativt kaos

Jaa, så här ser det ut hos om Emil får gå lös i 30min ;)

Lösenord

Främsta syftet med den här bloggen är att dokumentera Emils uppväxt och som en fristad för mig att skriva/fråga/meddela/tipsa om precis vad jag vill. Nu har Emil blivit över året och jag känner mig inte helt bekväm med att skriva öppet och ärligt om honom när vem som helst kan läsa. Därför har jag tagit ett beslut om att snart lösenordsskydda bloggen så enbart inbjudna medlemmar kan läsa.

En del av er som läser vet jag vilka ni är och snart kommer ett mail med lösenord :) Men ni andra som önskar att följa bloggen får gärna skicka ett mail eller lämna en kommentar här nedan och tala om vilka ni är :)

Tack och hej!

Emil 1 år och (snart) 3 månder

Jösses det här inlägget påbörjades typ en vecka innan Emils 1årsdag (alltså typ 3 månader sedan!!!) Listan har bara fyllts på men nu har jag ä.n.t.l.i.g.e.n tagit mig i kragen och skrivit ihop ett rekordlångt inlägg. Tyvärr har jag tappat tidsperspektivet lite men jag är nöjd över att ha dokumenterat min lilla älsklings utveckling under dessa månaderna ändå :) Att vi har en 1åring i familjen känns omväldigande, fantastiskt och samtidigt helt naturligt...? Det är många tankar, dels kring Emil och hans utveckling men även om första året som en familj och vår roll som föräldrar. Min plan är därför att dela upp alla tankar i olika inlägg, just det här kommer bara handla om Emil :)

Det som utvecklats mest under de här månaderna är nog hans nyfikenhet och vilja/möjlighet att utvecklas. Från att ha kommit på att han kan klättra/resa sig (med stöd) där det behövs för att kunna ta sig fram och/eller studera närmare - till att skrika så öronen ramlar av för att han inte lyckas öppna en kökslåda, lägga sig på mage och kika in/försöka nå leksaker som hamnat under skåp och även påkalla uppmärksamhet om han inte når själv, eller den absoluta tystnad som uppstår när han hittar något oerhört intressant (och oftast olämpligt).

För någon månad sedan var han väldigt försiktig när han skulle sätta sig ner och noga med att hålla i sig tills han verkligen var nere på golvet, vilket mamman var otroligt tacksam för. Att ta sig nerför trappor/nivåskillnader var däremot inte alls lika otäckt utan där mer eller mindre kastade han sig ut på mage med huvudet före. Efter otaliga gånger av övning och "backa ner, rumpan först" är han nu jätteduktig på att backa ner för trappor och höjdskillnader. Det värmer mammahjärtat. Dels för att han klarar det själv på ett så säkert sätt som möjligt och dels för att all träning gav resultat. Nu när han även lärt sig klättra upp i soffan backar han så duktigt ner. Självklart låter vi inte honom klättra i trappor själv utan går bakom men små höjdskillnader och nerför soffan tar han sig själv. Han är fortfarande försiktig med att sätta sig ner men nu kan han ibland ha lite för bråttom för att hinna ta det lugnt. Strax efter 1årsdagen (tror jag) ramlade polletten ner för hur han skulle resa sig ordentligt. Innan drog han sig upp med bara armarna men då/nu reser han sig genom att stödja på ena benet och "skjuta ifrån" med det andra. Samma sak när han kryper upp för trappor nu, mycket metodiskt och effektivt.

Under dessa månaderna har Emil blivit en hejare på att krypa, army-krälningarna är ett minne blott och han tar sig dit han vill i en rasande fart. Lite för fort ibland. Sedan 1årsdagen går han nästa obehindrat så länge han har stöd mot möbler etc. och är avståndet såpass litet mellan så han når att hålla i sig "går" han i mellan. Annars sätter han sig försiktigt ner, kryper den lilla biten i mellan och reser sig fort igen, men det märks att han blir djärvare. Idag stod han tom. kvar ett par sekunder efter att ha blivit förvånad över att kökslådan åkte in och försvann. Sedan han börjat på dagis har han blivit mer intresserad av att gå och är stundtals väldigt stadig när man går alldeles bakom och håller honom i händerna. Jaga bollar är kul men han tycker inte om att ha skor på sig så han går mest barfota (i alla fall inomhus) Innan dagisstarten var han knappt intresserad alls utan drog bara upp knäna när man försökte få honom att gå. Han går/springer med sin gåvagn och det har även hänt att han lyckats vända själv efter att det tagit stopp. Innan dög den mest till att lägga saker i och putta framför sig när han kröp.

Att läggar leksaker i lådor, papperskorgar, skåp, byrålådor (you name it) är en hit. Duplot (som han älskar) är himla kul att hälla ut och sen plocka tillbaka i plastbacken. Nu i dagarna lyckades han även sätta ihop nnågra klossar istället för att bara riva och plocka isär. Han visar stolt upp sina leksaker genom att sträcka upp dom i luften tillsammans med ett sött "däh-däh!". Strax innan 1årsdagen förstod han att man kunde "köra" leksaker med hjul, sedan dess har han älskat allt med hjul och kör omkring dom med egenkomponerade brummande söta ljud till. Nu sitter han inte bara och tittar och/eller pillar på saker utan nu är det verkligen lek, vilket jag tycker är fantastiskt kul att se och det är stor skillnad jämfört med någom månad sedan! Sitter man på golvet och leker med honom sträcker han ofta fram leksaker/duplo etc. som han vill att man skall få. Precis när han lärde sig detta blev han helt överlycklig och klappade händerna om man blev glad och sa "tack tack" men sen skulle han vänligen men bestämt visa att han vill ha tillbaka saken genom att sträcka sig efter den. Ögonblicket efter gav han iväg den igen och blev lika lycklig som första gången, och så höll det på. Numera är det fortfarande mycket ge-och-få-lekar och han fattar grejen. Dock blir han inte riktigt lika glad men har istället kommit på att man kan lura mamma genom att sträcka fram en leksak men genast dra tillbaka den och (mycket!) nöjt skratta åt sig själv ;)

Han förstår en del ord (Harry, lampa och häst var bland de första). För någon månad sedan lärde han sig att att klappa händerna vilket var himla kul och jag tyckte nog det var ännu roligare när han faktiskt klappade händerna när man bad honom. Att han faktiskt förstod utan att man behövde visa/härma. I början lyssnade han på om man sa nej, inte alltid han lydde men man såg att han avbröt det han höll på med för att antingen fortsätta eller sluta. Strax efter 1årsdagen började han testa gränser märkbart mycket och det här med "nej" var väldigt uppenbart att jag inte alltid visste hur jag skall göra och så är det delvis fortfarande men der om det i ett annat inlägg. Oavsett hur jobbigt och frustrerande det kan vara så är han himla söt när han tittar på mig, ler väääärldens busigaste leende och sen kryper det snabbaste han kan samtidigt som han tjuter av skratt när han är på väg att göra något han vet att han inte får. Charmiga lilla skitonge ;) Fram tills för någon månad sedan var han ganska sparsam med just sina skratt och visade istället uppskattning och glädje genom andra ljud, leenden och ett väldigt tydligt kroppspåk. Nu snackar han mest hela dagarna så sitt obegripliga språk och skrattar högt och ofta. Kroppspråket är fortfarande övertydligt och så gulligt att man dör ibland. Senaste är att rycka på axlarna, spärra upp ögonen sådär lite lagom förvånat, sträcka ut armarna med öppna handflator uppåt och samtidigt säga "uh!" eller "däh!" när något är "slut" eller "borta".

Men jösses vilket temperament och stark vilja han har fått. Det började ca en veckan innan 1årsdagen och kom någon veckan innan påhittet om att testa alla gränser. Förut kunde man utan problem lyfta iväg honom, ge en annan leksak, lura i honom mat han inte ville ha, sätta ner honom i vagnen även om han va "arg" mm. Även om han var missnöjd så blev det ingen katastrof och han fann sig ganska snabbt i det som gällde. Nu (och någon månad tillbaka) blir det bli ett himla stohej med skrik, gap och krokodiltårar så fort något in passar herrn. Ibland är det nästan svårt att hålla i honom när han försöker slingra/kasta sig ur armarna på en. Han är även väldigt bestämd, om man flyttar på något som han lagt på ett visst ställe han kan bestämt lyfta tillbaka och hålla på så tills han tappar humöret. Han kan även bli riktigt förbannad om han försöker göra nåt han inte klarar av (ex. lyfta upp en leksakstraktor på bordet eller klättra upp på en stol). Senaste sättet att visa missnöje är att skrika så öronen ramlar av. Nu har han även börjat skrika även om det egentligen inte finns någon anledning, eller jo det finns det säkert men inte värd det där hemska skriket. Det har blivit ganska ohållbart och jag är otroligt trött och frustrerad. Definitivt den största utmaningen just nu. Förutom skriket (som numera är väldigt ofta) är han fortfarande en väldigt go kille som nyss börjat gosa mer och kramas numera ordentligt. Finns det något bättre? DÅ smälter verkligen mammahjärtat. En stooor kram samtidigt som han vilar huvudet mot en och myser "hmmmmm". För att i nästa sekund peka intensivt och nästan kasta sig ur famnen för att han fått syn på något intressant. Man får njuta av det lilla :)

Han har sex tänder som kommit fram ganska mycket (fyra uppe och två nere). Den sjätte tanden kom strax efter han blev 11 månader så det har varit ganska lugnt på tandfronten även om han ett tag hade fingrarna mycket i munnen och senaste två månaderna haft tydliga tecken på tänder till och från. Idag var han hos tandläkaren förra gången där vi fick lite information och Emil satt snällt i mitt knä i tandläkarstolen och kikade sig nyfiket omkring. Han bits ibland. För någon månad sedan var detta vår största utmaning (innan skriket) och man fick verkligen passa sig när han kastade sig mot en med munnen på vid gavel. Vi sa nej med allvarlig röst och förklarade att det gör ont. Det gick över efter ett tag, nu bits han någon gång ibland men antagligen mest för att testa gränser eftersom han fnissar och ögonen lyser av bus när han väl gör det.

Han är expert på att dra av sig strumporna, inte bara att dom ramlar av utan han drar medvetet av dom och det har han gjort länge. Hans sovställningar är helt underbara och kan vara allt från att ligga ihopkurad på mage till att ligga på rygg med täcket under ryggen i en knöl. Det ser inte alltid så skönt ut så det är med andan i halsen man försöker lägga honom till rätta utan att han skall vakna, brukar gå bra. För någon månad sedan upptäckte vi att han somnade jättebra till en Relax-spellista jag länge haft på Spotify, men man var fortfarande tvungen att sitta i samma rum tills han somnat. Några veckor senare (och typ fram till dagisstarten) somnade han (oftast) med varken musik eller att man behövde vara nära. Sedan dagisstarten har nattsömnen (som varit kanonbra) dock rubbats lite och han kan vakna jättepigg mitt i natten eller ledsen flera gånger per natt. Somnar ibland själv direkt efter kvällsvällingen och ibland är det mycket gråt och han får komma upp en stund innan vi gör ett nytt försök och då går det oftast fort. Ibland sitter jag med datorn eller så i samma rum och ibland inte. Ibland musik, ibland inte.

En vanlig dag (med orubbad nattsömn) får han kvällsvälling i sängen och somnar någon gång mellan kl.19-21. Vi går upp vid 7-8 och äter frukost. Ibland vaknar han runt kl.5-6 men då får han välling i sängen och somnar oftast om. Lunch vid kl.12-13 och middag runt kl.16-18 beroende på när han sover på dagen. Han sover 1-2 ggr per dag och lite olika hur länge men totalt 1,5-2 timmar per dag ungefär. Sen äts det 1-3 mellanmål under dagen, minst en frukt, äpple, banan och apelsin är favoriter. Nu när han börjat dagis äter dom lunch kl.11 och sover mellan 11.30-13.30 ungefär och det fungerar bra. Ibland sover han en stund på eftermiddagen här hemma och ibland inte.

Han äter det mesta och vanligtvis äter han samma mat som vi (ibland barnmatsburk). Han dricker vatten till maten ur pipmugg eller nappflaska (vilket han lärde sig strax innan 1årsdagen). Tycker det är intressant att dricka ur glas men då får någon hjälpa till för annars häller han allt över sig. Sista veckorna har han kommit på att han kan resa sig i matstolen och vill gärna klättra upp på bordet. Det är såklart inte okej och jag hoppas att det ständiga arbetet med att få honom att sitta kvar skall ge lika bra resultat som "backa ner, rumpan först". Han kastar gärna mat till Harry, särskilt när något inte är gott eller han är mätt. Han matar även Harry med korv och annat gott om vi sitter på golvet, också väldigt gulligt.

Kasta skor, och annat som går under/emellan barngrinden, ner för trappan är jättekul. Öppna alla lådor och kartonger han hittar är spännande och att riva sönder tidningar är en hit. Han älskar att vara ute och kryper numera sönder nästan alla sina byxor. Öppnar och stänger lådor/burkar med lock/korkar (jag är lite imponerad över hur han kan veta vika lock som hör till vad) och kan vara välidgt koncentrerad, pillar en del med sin BRIO-aktivitetsbricka med träklossar i olika färg och form. Han verkar förstå om omgivningen tycker det han gör är kul eftersom han ofta upprepar om omgivningen skrattar (då skrattar han även själv). Blir ofta glad och lite finurlig när han ser sig själv på foto och framförallt film. Pekade både på sig själv och på mobilskärmen när vi testade att använda en telefon som "spegel". Gillar att titta i vanliga speglar också men då är det roligare att titta på andra genom spegeln. Kan numera (nästan) ta sig framåt med sin bobby-car, tidigare har han bara kunnat backa och tar sig även på och av alldeles själv. Spisen med tillhörande kastrullset som han fick i 1års-preset står monterad i köket och används flitigt. Har storlek 86 på kläder och 21-22 på skor.

Några av flera starka minnen från de här månaderna är bl.a. när jag tog fram en banan och Emil, som då inte hade börjat "prata" så mycket blev helt hispig i matstolen. Slog i bordet och klappade händerna samtidigt som hela ansiktet lös av lycka. Häftigt att kunna vissa sådan glädje utan ljud och att han faktiskt förstod vad som väntade. Även när Emil matade Harry med skinka för första gången och när han förstod hur man dricker ur pipmuggen själv.


Mammas fina prins <3

No hands!

Emil har varit stadig på att stå upp länge men har alltid velat hålla i sig i nåt för stöd, även om det är väldigt löst. Jag har försökt släppa honom flera gånger för att han skall hålla balansen själv men det har fungerat max 1-2sekunder innan han satt sig på rumpan. Men nu precis kröp han och ställde sig upp mot soffan och mig, sen släppte han taget självmant och höll balansen i säkert 5-6 sekunder :) Jag tror det är alla dagiskompisar som står och går som inspirerat honom ;)

Första lämningen

Emil har varit lite kinkig och mammig på dagis idag men nu har jag precis lämnat honom för första gången och sitter ute i bilen för att snart gå in igen. Han var nöjd när jag gick och är ju ganska "van" att vara med andra utan mig eller Rasmus men man vet ju aldrig. Det är ju inte så många timmar vi varit här ändå. Lite nervöst är det allt...

Vinteroverall

Hur många vuxenpoäng får man om man letar vinteroverall till sonen redan i augusti?! ;) Sanningen är nog att jag är något shoppingsugen och en overall skall ju faktiskt införskaffas.

Kaxs ytterkläder från Kappahl har fått riktigt bra recensioner i tester och jag har ögnat igenom tillräckligt många forumtrådar för att överväga en sådan vinteroverall till Emil. Han har sina skalkläder från POP som vi är jättenöjda med och de går säkert att använda med fleece under så länge de passar i storlek men till vintern är det nog skönt med en riktig overall. Dessutom har jag 25% rabatt på valfri vara just nu ;)

Det blir antingen en grön eller röd. De mossgröna och mörkblå är också jättefina men väldigt mörka, känns som att grön eller röd syns bättre i vintermörkret. Ska även kika i butik, svårt att återge färger rättvist på en datorskärm.



Någon som har erfarenhet eller kommentarer på vinterkläder som ni vill dela med er av? :)

Inskolning, del 1

Min älskade lilla skrutt har börjat på dagis! Han har en egen krok i hallen, uppmärkt plats för sina skor, plats för regnkläder och extrakläder och en korg med sitt namn på, hur stort är inte det??
(nördig och lite "studieskadad" som jag är kunde jag inte låta bli att småle och notera att 5S fungerar utmärkt även på dagis ;)) 

I förrgår var första dagen för inskolningen och både då, igår och idag har vi varit där mellan kl.9-10. Det är även två andra barn som skolas in samtidigt och totalt kommer de vara en grupp på 8 barn ca 1-2år gamla och två pedagoger under hösten :)

Hittills har vi varit inomhus och jag och R har varit med hela tiden. Vi har suttit i ett hörn och iakttagit våran son som lite trevande försökt hitta sin plats i gruppen och utforska den nya miljön. Jag är helt fascinerad. När vi är hemma och dagarna rullar på märker man att han utvecklas och det kan vara intressant att kika vad han pysslar med. Men att sitta en timme och enbart studera minsta lilla rörelse och ansiktsuttryck är en helt annan grej. Det är nästan så jag kan se vad han tänker, han har otroligt tydliga minspel och gester. (fast det visste jag ju även sedan innan)

Första kvarten första dagen satt han bara på golvet nedanför oss och iakttog de andra barnen, tittade lite på oss, tillbaka på barnen och sen på oss igen. En av pedagogerna rullade en röd boll till honom som han pillade lite med och sen beslöt han sig för att lämna sin trygga plats vid mamma och pappa för att leka med bollen, men ändå på "vår sida" av rummet, som är avdelat med en låg bokhylla. Sen hittade han en låda med bilar och ställde sig upp vid ett bord för att kika vad de andra barnen gjorde. Han höll sig nära oss nästan hela timmen men man märkte hur han blev mer varm i kläderna och kunde "slappna av" mer på slutet. Inga ledsna miner.

Dag två gick också bra. Det gick lite fortare att bli varm i kläderna, han vågade sig fram till de andra barnen och fick känna (och lyckades smaka) på playdo-lera för första gången. Han blev tröstad av en fröken efter att blivit lite rädd pga. många barn på liten yta och dessutom fick han en pusselbit i huvudet. Han fick sitta i frökens knä och sen gick det över. Han höll sig mest på våran sida rummet och botaniserade hejvilt i lådan med bilar. Mamman känner att det kanske är hög tid att montera ihop lekspisen här hemma och försöka leka andra lekar än "brum brum" ;)

I morse vaknade han tidigt och var ganska trött redan innan vi åkte till dagis men trotts det höll han humöret uppe ända tills det var dags att gå hem. Personalen berättade att de inte har några fasta sovtider utan de barn som behöver sova gör det när det behövs, men de flesta sover efter lunch, kändes bra! Idag lekte han även en del på andra sidan rummet och läste bok med fröknarna och en annan flicka. Sååå häfitgt att se! Jag och R behövde bara titta på varandra för att förstå att vi tänkte lika dant. Så stor han har blivit och vilket stort steg detta blir i hans utveckling. Väldigt nyttigt att lära sig dela och samspela med andra barn. Eftersom han inte träffar så många andra barn och dessutom är (typ) första barnbarnet så blir det ofta 100% uppmärksamhet och på hans villkor, vilket såklart är okej och normalt. Jag var lite rädd att han fortfarande är lite liten eftersom inte kan kommunicera ordentligt eller gå. Men nu känns det mycket bättre och jag är väldigt glad att se hur han först blir förvånad när nya situationer uppstår, för att sedan fatta grejen och lösa dom på sitt eget vis. Jag är helt övertygad om att dagis kommer vara otroligt lärorikt och nyttigt för honom :) Hoppas bara att han kommer trivas och tycka om att gå dit!

Något vi såg redan första dagen var Emils förvåning/fascination/fundersamhet över att de andra barnen kunde gå. Vi riktigt ser hur han tittar på de andra barnen när han står och håller i sig i ett bord/stol eller vad det nu kan vara. Kanske vågar han släppa taget snart?

Imorgon skall vi dit igen och nästa vecka, beroende på hur det går, kommer vi lämna för att sedan komma tillbaka. Eftersom han blivit passad av släkt och vänner ett flertal gånger känner jag att det borde gå bra bara han hinner känna sig trygg. Bara på de här tre dagarna har det hänt mycket så jag tror och hoppas att det skall gå bra, men man vet ju aldrig... Jag känner mig i alla fall trygg med att lämna honom där och det är ju alltid en bra början :)

Nya favoritplatsen

Kvällsfika

Tyckte det var ovanligt krångligt att öppna och väldigt skumt att de tagit bort fliken för att kunna stänga kartongen igen. Nu förstår jag varför ;)

Dopdag och båtutflykt

3 veckor med total bloggtorka. Har en megalång lista till Emils 1års-inlägg som jag tänkte sammanställa när tillfälle ges. Någon gång.

Hur som haver, idag är det den 28 juli och precis ett år sedan Emil döptes i Mariebys vackra kyrkoruin. Samma ställe som pappa Rasmus är döpt. Idag har jag och Emil åkt båt till Kungsgårdsviken tillsammans med Anita, Bengt, Anton och Sigrid. Emil doppade fötterna, kröp på stranden och fick köra båt med farfar, nöjd kille.

28 juli 2013



28 juli 2012

 

Power Big Meet 2013

Rasmus har varit på power meet i Västerås varje år sedan 2005 (?) och jag sedan 2009. Förra året hade vi en nyfödd liten Emil så då blev det förstås ingen raggarhelg. Men i år har Emil varit hos sin farfar och Anita och vi lyckades komma iväg i alla fall fredag-söndag, Harry har varit hos Sigrid :)

Vi har haft det riktigt bra och även om vi bara varit borta i lite drygt två dygn har vi hunnit med massor. Nu när vi haft Emil hos oss i drygt ett år har vi kommit in i rutiner och man tänker inte alltid på den "extra tiden det tar" (om man nu kan skriva så? Ni förstår vad jag menar)  de gånger man däremot har barnvakt känns det dock som att dygnet blir dubbelt så långt ;)

Jag var chaufför för första gången på fredagskvällen/natten och det gick mycket bättre än förväntat, trodde jag skulle bli trött men när vi rullade in på campingen vid 3tiden på natten tog det ytterligare två timmar innan jag och Evve var smarta nog att lägga oss men inte vart det så mycket sömn för det. Totalt sett en (mestadels) jätterolig och lyckad kväll :)

Igår var det tidig uppgång för att vara på marknaden/bilutställningen hela dagen och sen cruising på kvällen.

Jag och R hade en riktigt rolig och lyckad kväll tillsammans och vi är båda väldigt glada att vi faktiskt åkte iväg! Hur fantastiskt det än är att få barn så är det en utmaning och att åka iväg på power meet precis som vi gjorde innan Emil var riktigt bra och gav oss ny energi!

Sen när E är lite äldre, om typ 2 år, konverterar vi nog vårt fest-PowerMeet till en rolig helg med hela familjen. För även om det dricks mycket öl under hela helgen så är det fantastisk stämning i hela Västerås där familjer och folk i alla åldrar sitter ute med picknick korg och kollar på cruisingen. Senare på kvällen runt kl.21-23 är en magisk gräns då både familjerna och de finaste bilarna brukar bege sig hem och kvar blir sup-cruisingen. Är Emil är med är det ju bara att välja att gå hem då och välja ett annat boende än fyllecampingen :) roligast vore det ju om man kunde åka dit med några andra med barn!

Det är så himla gulligt när ett gäng barn i blandade åldrar står med "börna" skyltar längs med cruisingen (som mer eller mindre står helt still genom hela stan) och blir helt lyckliga när motorerna vrålar eller om man tutar och vinkar åt dom :) säga vad man vill, men majoriteten av alla som är ute på cruisingen har riktigt skoj och är ett trevligt folk, drägget som verkligen enbart är där för att supa kommer oftast inte ens från campingen!

Full rulle

Det har inte varit många lugna stunder sista månaden och bloggen har snällt fått vänta.

Veckan i Göteborg började med två dagar bakning och fixande inför Emils 1års-kalas som blev sådär lagom kaosigt som barnkalas ska vara :) dagarna innan midsommar röjde jag i huset inför kommande försäljning och sen åkte jag, Emil och Harry till min mosters fritidshus och firade midsommar. Hann även träffa massa vänner innan vi åkte uppöver igen :)

Här har det målats hus och grejats hela långa dagarna och på fredag åker vi till Västerås!

Gåstolsrace

Man får ju passa på när helikoptern inte står inne!

Kalasförberedelser

Just nu för ett år sedan var vi på väg hem efter en dag på gekås i Ullared, totalt ovetandes om att vattnet skulle gå och förlossningen starta bara en timma senare.

Nu fixar vi kalas och ser fram emot morgondagen då vår finaste Emil fyller 1 år!

Goaste Emil

Precis såhär oskyldig spelar man när man dragit i mammas duk och blivit tagen på bar gärning ;)

 

Pyssla dina egna nyårsskor!

Hittade ett lite annorlunda och kul pyssel på Smarta vardagstips.

Önskelista del 2

Jag har tänkt om lite och kommit fram till att det faktiskt ryms en liten leksaksspis i köket hemma i Harestad så en sådan hamnar också på lillkillens önskelista! (Helst en vit och inte i plast...) Även om han kanske inte förstår leken just nu kommer han nog älska att öppna och stänga ugnsluckan och en leksakspis kan man ju ha glädje av länge :) Sånt tycker jag är bra. Den nedan är från BRIO och finns just nu till kampanjpris på Jollyroom.

Dessutom önskas det en babygunga (heter dom så?), gärna med sele. Just den nedan finns på Jollyroom.

Om det är någon som tänkt köpa kläder kan jag meddela att han precis övergått till storlek 86. Så från storlek 86 (92 till hösten) kan vara lämpligt :)

Utveckling och sko-funderingar

Lillkillen har tagit några steg i utvecklingen senaste veckan:

• Kryper med en bil i ena handen och "kör" den på golvet.
• Mamman har fått sin första riktiga bebispuss. Inget anfall med öppen mun utan en gosig puss på kinden :)
• Igår lyckades han för första gången tilta nappflaskan så han kunde dricka alldeles själv när han satt upp.
• Har tittat intresserat in i hästhagen och sagt "Ässt"
• Ger en saker som han håller i om man håller fram handen och frågar "Kan mamma få den?"
• Har tagit något steg åt sidan samtidigt som han stått mot ett bord

Annars är det full fart när han kryper omkring och ställer sig upp mot allt :)


Ang. önskelistan i förra inlägget så är det bar att hojta till om man vill paxa någon present :)

Av oss skall han få sina första skor. Hade helst velat ha Kavat No.1 i brunt men dom verkar vara slut i hela landet tyvärr... Så nu funderar jag på Kavat Kotte i brunt, något dyrare men i ekologiskt skinn. Eller Kavat No.1 i vitt eller svart... Dom vita är ju himla söta men tänker att dom blir smutsiga direkt?Vad tycker ni?

 

No.1 till vänster och Kotte till höger.

 

No.1 i svart och vitt



Emils önskelista 1år

På allmän begäran kommer här lite inspiration/förslag på vad Emil önskar sig i 1års-present :)
Det är ingen prioriteringsordning på listan :)

1. Ryggsäck i barnstorlek. Just dessa kommer från Skip Hop och finns i olika storlek och motiv.
2. Pussel. Gärna pedagogiska, just dessa hittade jag på Blå Elefant. Fri frakt!
3. Lego Duplo.
4. Tågbana i trä.
5. Sångpåse från Oskar & Ellen.
6. Gunilla Axén/Färg & Form - MOLN bäddset till spjälsäng (100x130cm). Gärna grön eller gul.
7. Plocklåda. Finns alla möjliga, just denna är i trä från Micki.
8. Lektält. Finns alla möjliga, just detta är från IKEA.
9. Barnböcker.


Hade den lilla skrutten haft ett eget rum hade bl.a. ett litet vitt set med stol och bord och annan inredning stått på listan men som det ser ut idag har vi tyvärr inte plats för "större" leksaker/möbler...