torsdag 27 januari 2011

Veterinärbesök

Jag kände igen mig redan när vi kom till parkeringen, matte sa åt mig att kissa så vi kunde gå in sen men jag var ju bara tvungen att reka området först! Ååååh så många dofter! Måste varit flera hundra hundkompisar som varit här!! Man vill ju hinna lukta på allt!

När vi kom in i det lilla rummet fick jag hälsa på en annan doktor än den jag träffade sist. Hon verkade helt okej men sen när jag fick stå uppe på det där bordet började jag ana odåd. Sen kände hon på ryggen, just där jag har ont! Jag naffsade till men då fick jag en tillsägelse av både doktorn och matte, men hon får väl skylla sig själv om hon klämmer just där!? Sen kom matte och höll i mig och då kändes det lite bättre.

Efter ett tag fick vi gå in i ett annat rum och då kom det en annan doktor. Hon var också snäll till en början men sen började hon plocka fram sprutor, det gillar vi inte! Men husse höll i mig och då kände jag mig lugn, sen stack det till lite i tassen men det var inte så farligt. Både husse, matte och doktorn sa att jag var duktig :)

Men sen hände något konstigt. Jag blev JÄTTETRÖTT! Bara sådär! Rummet började kännas helkonstigt och jag fick liksom luta mig mot väggen för att jag inte skulle tippa. Husse och matte verkade inte märka någonting för dom fortsatte bara att prata med doktorn, hur kunde dom inte märka att hela rummet började snurra?! Jag försökte verkligen hålla mig på benen, ville ju inte verka konstig nu när dom hade sagt att jag var så duktig, och jag försökte verkligen men det var som att benen bara vek sig! Matte kom och satte sig vid mig när jag låg där på golvet, kände mig jättelöjlig, vad var det som hände?? Matte klappade mig och jag försökte hålla mig vaken men det var ju så svårt!!

Innan jag somnade helt tyckte jag mig se hur doktorn hjälpte husse att ta på sig någon konstig halskrage och någon grå, löjlig klänning, doktorn hade lika dana kläder. Vad var det som hände här inne egentligen?

Efter ett tag kunde jag känna hur det stack till lite i låret och sen började jag väldigt långsamt känna mig piggare. Husse bar mig tillbaka till det första rummet och när jag började vakna till låg jag på golvet och både husse och matte klappade mig. Det här var ju hemskt pinsamt, bara somna sådär och sen vakna i ett annat rum, näe det bästa var väl att bara resa på sig och låtsas om ingenting hade hänt. Det skulle jag inte ha gjort! Herregud, hela rummet snurrade och tassarna vägrade gå i takt! Husse och matte skrattade lite och sa att jag såg lite "full" ut, vad det nu betyder?! För mig var det rena rama karusellen! Precis när jag trodde att jag fått koll på tassarna så vinglade det till och både husse och matte skrattade ännu mer, om dom bara visste hur jag kände mig!! Men sen när rummet slutade snurra fick jag massa beröm och goa klappar, dom sa att jag hade varit såååå duktig så det där med att dom fick skratta lite kunde jag väl bjuda på ;)

Efter ett tag fick vi titta på några fula svart-vita bilder, dom påstod att det var jag men så lätt låter jag mig inte luras, näe tack, benrangel kan ni vara själva! Doktorn sa att benranglet såg bra ut men att det var en disk mellan två kotor som inte var helt normal. Hon skulle fråga sina doktor-kompisar imorgon ifall dom hade sett något liknande och sen skulle hon ringa till matte. Troligtvis var det därför jag hade ont i ryggen men sådant läker tydligen av sig själv efter ca 6månader...

Sen fick jag mumsbitar av doktorn och hon sa att jag hade varit jätteduktig, trots att jag bet henne lite i början. Och just när jag var så överlycklig över at få lämna detta ställe hör jag hur dom säger att jag skall tillbaka hit om en månad igen! För 1års-vaccination och återbesök för ryggen, usch! Fast det är ju klart, då fyller jag 1år och det är ju inte varje dag så jag hoppas att husse och matte ger mig något riktigt gott ;)

Puss och Tass
/Harry

4 kommentarer:

  1. Men Åhhhh vilken trevlig läsning!
    Harry måste nu titulera sig författare! En sådan begåvning! Se nu till att spara alla utkast till en bok, och se till att få den utgiven! -jag ser med spänning fram emot att få följa fortsättningen...

    Lycka till med författarskapet -och med ryggen också förstås!

    /Monica

    SvaraRadera
  2. Åhh, vad kul det var att läsa om dina bravader Harry, vad din matte är duktig att förmedla alla dina tankar och känslor, ni har nog ett bra förhållande. Kan hon sen ge ut dina memoarer så kanske du får en extra godbit från honoraret. Lycka till i fortsättningen, skönt att det skulle växa bort även om det tar tid.
    Rasmusmomma

    SvaraRadera
  3. Ja ibland går han att läsa som en öppen bok men ibland står han bara och skäller utan att man förstår någonting, lite frustrerande att vara matte och husse ibland, men oftast är det fantastiskt :D

    SvaraRadera