Igår skrev jag att jag kunde rädda liv. Det skulle jag inte ha gjort.
Våran älskade lilla Harry har varit på djursjukhuset sedan klockan 11 igår förmiddag. Han blev biten av grannhunden igen och denna gången gick det inte lika bra som sist... Jag trodde han var död. Hon slängde omkring på honom som en trasa och när hon var nöjd lämnade hon honom helt orörlig i en liten hög, huvudet låg i en helt onormal vinkel och jag vågade knappt röra honom. Sen tror jag att jag såg att han andades, jag måste ha gjort det efttersom jag plockade upp den lilla kroppen och sprang till bilen och körde till Kungälvs smådjursakut.
Vi fick springa rätt in i operationssalen och dom började kolla igenom honom. Sen kom Rasmus dit ochsen vet jag inte riktigt vad som hände. Vi väntade ett tag och sen kom veterinären ut och sa att vi skulle sätta oss ner och prata lite. Han var vid liv men mådde inte så bra. Dålig puls, dålig färg och reagerade knappt. sen bestämde vi i alla fall att vi skulle ta honom till Göteborg eftersom dom hade bättre resurser där och vi hade tur för två av deras specialistkirurger var där just den dagen.
Det hände så mycket och jag orkar inte skriva ner allt ju nu, vill bara rensa tankarna lite, resten kommer nog en annan gång. Vi fick i alla fall transporterat honom med dropp och grejer i bilen ner till smådjursakuten i Göteborg och där tog dom emot honom direkt. Klockan 16 igår var dom klara med operationen, lilla söta vovven hade fått vara vaken hela tiden men stark smärtlindring eftersom han var för dålig för att sövas och sen vet vi att han i alla fall levde till kl.21 igår kväll. Sen har vi inte hört något mer sedan dess.
Vi har sovit hos mamma och pappa inatt eftersom det är nära till Djursjukhuset och skönt att inte vara helt själva. Har fått några timmar sömn men man går som i en jävla dimma, allt känns helt overkligt. Nu är det bara att fortsätta vänta.
Men han är en riktig kämpe våran lilla underbara hund!
Våran älskade lilla Harry har varit på djursjukhuset sedan klockan 11 igår förmiddag. Han blev biten av grannhunden igen och denna gången gick det inte lika bra som sist... Jag trodde han var död. Hon slängde omkring på honom som en trasa och när hon var nöjd lämnade hon honom helt orörlig i en liten hög, huvudet låg i en helt onormal vinkel och jag vågade knappt röra honom. Sen tror jag att jag såg att han andades, jag måste ha gjort det efttersom jag plockade upp den lilla kroppen och sprang till bilen och körde till Kungälvs smådjursakut.
Vi fick springa rätt in i operationssalen och dom började kolla igenom honom. Sen kom Rasmus dit ochsen vet jag inte riktigt vad som hände. Vi väntade ett tag och sen kom veterinären ut och sa att vi skulle sätta oss ner och prata lite. Han var vid liv men mådde inte så bra. Dålig puls, dålig färg och reagerade knappt. sen bestämde vi i alla fall att vi skulle ta honom till Göteborg eftersom dom hade bättre resurser där och vi hade tur för två av deras specialistkirurger var där just den dagen.
Det hände så mycket och jag orkar inte skriva ner allt ju nu, vill bara rensa tankarna lite, resten kommer nog en annan gång. Vi fick i alla fall transporterat honom med dropp och grejer i bilen ner till smådjursakuten i Göteborg och där tog dom emot honom direkt. Klockan 16 igår var dom klara med operationen, lilla söta vovven hade fått vara vaken hela tiden men stark smärtlindring eftersom han var för dålig för att sövas och sen vet vi att han i alla fall levde till kl.21 igår kväll. Sen har vi inte hört något mer sedan dess.
Vi har sovit hos mamma och pappa inatt eftersom det är nära till Djursjukhuset och skönt att inte vara helt själva. Har fått några timmar sömn men man går som i en jävla dimma, allt känns helt overkligt. Nu är det bara att fortsätta vänta.
Men han är en riktig kämpe våran lilla underbara hund!
Styrkekramar till Er!
SvaraRaderaVisst är Harry en kämpe, och ni också!...
/"FarmorMonica"
som har tankarna med Er hela tiden, håller tummarna för lille Harry-älsklingen.
Tusen tack!
SvaraRaderaHejsan!! Catrin heter jag och jag hittade din blogg när jag googlade på min uppväxt ort Harestad. Flyttade ifrån ulvesundsvägen 2009. Jag hoppas att det går bra med din hund, jag hade en hund som jag tog bort 2009 som också blev biten illa av en annan hund. tyvärr så blev min hund rädd för andra hundar efter detta och visade detta genom att skälla och göra utfall mot andra hundar. helt plötsligt var de roliga hundpromenaderna borta och ersatta av en en kamp för att undvika att möta andra hundar och orka hålla kvar i kopplet då hundmöte inte gick att undvika. Så därför tog jag det svåra beslutet att ta bort min fyskiskt friska hund när mhon var i sina bästa år (6 1/2 år) idag skulle hon varit 9. Jag älskar också Harestad, saknar att bo där. tyvärr gick min mamma bort hastigt i våras så vi fick sälja hennes hus på ulvesundsvägen. Lycka till med hunden och huset
SvaraRaderaHej Catrin!
SvaraRaderaJag har helt missat din kommentar och såg den nu, 3 månader senare och om du av någon anledning skulle kika in här igen vill jag bara tacka för kommentaren och beklaga det som hände din hund :(
Våran lille Harry har blivit helt återställd och leker med andra hundar, vilket jag är så otroligt tacksam för. Var väldigt rädd att det skulle bli som med din vovve, det är så tråkigt när man själv inte "gjort något för att förtjäna det" eller hur man nu skall se det. Beklagar verkligen, trots att det kanske var rätt beslut att låta henne komma till hundhimlen där alla är snälla.
/Nathalie