Bebisen:
Från och med vecka 22 kallas det lilla livet barn istället för foster, även om den medicinska termen fortfarande är foster. Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser. Mängden fostervatten är ungefär 600 milliliter.
Nu är bebisen c:a 19 cm från huvud till stjärt och väger omkring 470-575 gram. Kroppen fortsätter att utvecklas dag för dag och de inre organen specialiserar sig på sina funktioner. Fostrets lever producerar enzymer och ansvarar för nedbrytning av bilirubin, ett ämne som bildas när röda blodkroppar bryts ned.
Eftersom livslängden för röda blodkroppar är kortare hos foster än hos vuxna människor bildas mer bilirubin hos foster än hos vuxna. Bilirubin går från fostret genom moderkakan till ditt blodomlopp där din liver hjälper till att bryta ned bilirubinet. Efter förlossningen kan bebisen uppvisa tecken på gulsot till följd av höga halter av bilirubin som den nyfödda levern ännu inte kan effektivt bryta ned. Detta uttrycker sig som en gulartad ton på huden och ögonvitorna. Detta tillstånd räknas inte som allvarlig och behandlas ibland med ljusterapi då ultraviolett ljus hjälper till att bryta ned bilirubin.
Bebisens sinnen utvecklas snabbt och tack vare en komplett uppsättning neuroner i hjärnan kan nu omgivningen och den egna kroppen utforskas, främst med hjälp av känseln. Känslen är ett av de första sinnena som utvecklas och bebisen kan röra sitt ansikte eller känna armar och ben.
I äggstockarna hos flickor finns redan alla de primitiva ägg bildade som hon kommer ha under hela sitt liv, och livmodern är fullt utvecklad.
Mamman:
Övre delen av livmodern befinner sig nu c:a 2 cm ovanför naveln och du känner dig sannolikt ganska tillfreds och bekväm med graviditeten. Magen är ännu inte så stor att den blir ett irritationsmoment i de dagliga rutinerna, och du kan förmodligen sitta och böja dig utan alltför mycket svårigheter.
I takt med att du blir tyngre kan du också få fler graviditetskrämpor, som till exempel vadkramper, främst på nätterna. Benen kan svullna under dagarna. Svullnaden kan minska om du använder stödstrumpor som bland annat finns på apoteket. De sista veckorna har brösten kanske börjat förändras, mjölkkörtlar har mognat och blodkärlen i huden på brösten har blivit tydligare. Det kan också komma lite vätska från brösten, särskilt om du är omföderska.
Din blodvolym har ökat för att fylla behovet av ökad syresättning och näringstransport till barnet. Det mesta av ökningen är blodplasma vilket leder till en utspädning av de röda blodkropparna, något som kan leda till fysiologisk anemi, eller blodbrist. Måttet på denna utspädning av blodet kallas hematocrit och når sitt lägsta värde omkring den här perioden, efter vilken den ökade produktionen av röda blodkroppar börjar komma ikapp. Det kan vara en god ide att låta läkare eller barnmorska kontrollera att du inte utvecklat en allvarlig blodbrist.
Egna tankar:
Har saknat Rasmus enormt mycket. Eftersom han inte var hemma i helgen så har det snart varit två veckor utan honom och det har inte varit kul. Hormonerna har spelat mig spratt nästan varje dag i form av gråtattacker eller väldigt plötslig ilska. Har dessutom varit sjuk nästan hela veckan. Började med två dagar halsbränna from hell som övergick i förkylning med fruktansvärd nästäppa och sedan satte sig som slem i halsen. Detta har gjort att jag bara varit hemma och väldigt trött/matt omväxlat med rastlöshet som säkert gjort saknaden efter R ännu större. Har även haft lite problem med foglossning (?) dom dagarna jag tagit ordentliga promenader med Harry. Känns lite oroväckande... Dessutom är det tentavecka nästa vecka och det känns i.n.t.e bra. Men, men, jag blir ju ändå inte klar samtidigt som dom andra i klassen så det är inte hela världen, jag ska ju faktiskt bli mamma och det känns mycket roligare!
Idag mår jag bättre, förkylningen börjar släppa och jag känner mig framförallt piggare. Har börjat känna tydligare buffar och rörelser från bebisen, framförallt på kvällarna. Härromdagen tror jag även att h*n hade hicka för då blev rörelserna väldigt regelbundna och som ryckningar, lillpluttisen :) R längtar hem för att känna. Att känna rörelser känns helt underbart, går inte att förklara och är absolut inte i närheten av något jag upplevt innan men det känns ändå så naturligt och självklart på något sätt? Även om det är helt crazy att det ligger en liten människa och växer där inne.
Det känns verkligen att magen växer. Skinnet spänner och känns som att det inte räcker till, så nu kommer väl dom snygga bristningarna när som helst, usch jag vill inte. Har funderat en del på hur kroppen kommer återhämta sig och om den ens gör det?! Ligger +0,5kg från min startvikt vilket är något lägre än "normalt", om det nu finns något som är normalt när det gäller att vara gravid...
Blodtrycket känns mycket bättre. Inte så mycket yrsel när jag ställer mig upp och så. Eller så beror det på att jag tillbringat 90% av den här veckan i soffan ;) Har levt i mina stödstrumpor som jag fick av mamma, superskönt!
3 veckor kvar tills nästa besök på MVC och då börjar det på allvar, regelbundna kontroller (varannan vecka?) med magmätning och allt som hör till, längtar!
Från och med vecka 22 kallas det lilla livet barn istället för foster, även om den medicinska termen fortfarande är foster. Runt denna tidpunkt börjar barnet ha en regelbunden rytm med sömn och vaket tillstånd, men kan väckas av moderns rörelser. Mängden fostervatten är ungefär 600 milliliter.
Nu är bebisen c:a 19 cm från huvud till stjärt och väger omkring 470-575 gram. Kroppen fortsätter att utvecklas dag för dag och de inre organen specialiserar sig på sina funktioner. Fostrets lever producerar enzymer och ansvarar för nedbrytning av bilirubin, ett ämne som bildas när röda blodkroppar bryts ned.
Eftersom livslängden för röda blodkroppar är kortare hos foster än hos vuxna människor bildas mer bilirubin hos foster än hos vuxna. Bilirubin går från fostret genom moderkakan till ditt blodomlopp där din liver hjälper till att bryta ned bilirubinet. Efter förlossningen kan bebisen uppvisa tecken på gulsot till följd av höga halter av bilirubin som den nyfödda levern ännu inte kan effektivt bryta ned. Detta uttrycker sig som en gulartad ton på huden och ögonvitorna. Detta tillstånd räknas inte som allvarlig och behandlas ibland med ljusterapi då ultraviolett ljus hjälper till att bryta ned bilirubin.
Bebisens sinnen utvecklas snabbt och tack vare en komplett uppsättning neuroner i hjärnan kan nu omgivningen och den egna kroppen utforskas, främst med hjälp av känseln. Känslen är ett av de första sinnena som utvecklas och bebisen kan röra sitt ansikte eller känna armar och ben.
I äggstockarna hos flickor finns redan alla de primitiva ägg bildade som hon kommer ha under hela sitt liv, och livmodern är fullt utvecklad.
Mamman:
Övre delen av livmodern befinner sig nu c:a 2 cm ovanför naveln och du känner dig sannolikt ganska tillfreds och bekväm med graviditeten. Magen är ännu inte så stor att den blir ett irritationsmoment i de dagliga rutinerna, och du kan förmodligen sitta och böja dig utan alltför mycket svårigheter.
I takt med att du blir tyngre kan du också få fler graviditetskrämpor, som till exempel vadkramper, främst på nätterna. Benen kan svullna under dagarna. Svullnaden kan minska om du använder stödstrumpor som bland annat finns på apoteket. De sista veckorna har brösten kanske börjat förändras, mjölkkörtlar har mognat och blodkärlen i huden på brösten har blivit tydligare. Det kan också komma lite vätska från brösten, särskilt om du är omföderska.
Din blodvolym har ökat för att fylla behovet av ökad syresättning och näringstransport till barnet. Det mesta av ökningen är blodplasma vilket leder till en utspädning av de röda blodkropparna, något som kan leda till fysiologisk anemi, eller blodbrist. Måttet på denna utspädning av blodet kallas hematocrit och når sitt lägsta värde omkring den här perioden, efter vilken den ökade produktionen av röda blodkroppar börjar komma ikapp. Det kan vara en god ide att låta läkare eller barnmorska kontrollera att du inte utvecklat en allvarlig blodbrist.
 |
| Vecka 22, bild från gravid.se |
Information hämtad från familjliv.se och blimamma.se
Egna tankar:
Har saknat Rasmus enormt mycket. Eftersom han inte var hemma i helgen så har det snart varit två veckor utan honom och det har inte varit kul. Hormonerna har spelat mig spratt nästan varje dag i form av gråtattacker eller väldigt plötslig ilska. Har dessutom varit sjuk nästan hela veckan. Började med två dagar halsbränna from hell som övergick i förkylning med fruktansvärd nästäppa och sedan satte sig som slem i halsen. Detta har gjort att jag bara varit hemma och väldigt trött/matt omväxlat med rastlöshet som säkert gjort saknaden efter R ännu större. Har även haft lite problem med foglossning (?) dom dagarna jag tagit ordentliga promenader med Harry. Känns lite oroväckande... Dessutom är det tentavecka nästa vecka och det känns i.n.t.e bra. Men, men, jag blir ju ändå inte klar samtidigt som dom andra i klassen så det är inte hela världen, jag ska ju faktiskt bli mamma och det känns mycket roligare!
Idag mår jag bättre, förkylningen börjar släppa och jag känner mig framförallt piggare. Har börjat känna tydligare buffar och rörelser från bebisen, framförallt på kvällarna. Härromdagen tror jag även att h*n hade hicka för då blev rörelserna väldigt regelbundna och som ryckningar, lillpluttisen :) R längtar hem för att känna. Att känna rörelser känns helt underbart, går inte att förklara och är absolut inte i närheten av något jag upplevt innan men det känns ändå så naturligt och självklart på något sätt? Även om det är helt crazy att det ligger en liten människa och växer där inne.
Det känns verkligen att magen växer. Skinnet spänner och känns som att det inte räcker till, så nu kommer väl dom snygga bristningarna när som helst, usch jag vill inte. Har funderat en del på hur kroppen kommer återhämta sig och om den ens gör det?! Ligger +0,5kg från min startvikt vilket är något lägre än "normalt", om det nu finns något som är normalt när det gäller att vara gravid...
Blodtrycket känns mycket bättre. Inte så mycket yrsel när jag ställer mig upp och så. Eller så beror det på att jag tillbringat 90% av den här veckan i soffan ;) Har levt i mina stödstrumpor som jag fick av mamma, superskönt!
3 veckor kvar tills nästa besök på MVC och då börjar det på allvar, regelbundna kontroller (varannan vecka?) med magmätning och allt som hör till, längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar