Igår konstaterade jag att min nattsömn blivit mycket bättre, antagligen har jag vant mig vid rörelserna i magen så jag inte vaknar av det. Men inatt har jag knappt sovit en blund, där fick jag för det. Istället har jag legat och funderat på förlossningen och livet som väntar med ett litet barn i familjen. Det är knepigt hur man kan kastas mellan känslan av att bilda egen familj och bli förälder till att själv vara "barn" hos mamma och pappa och Rasmus föräldrar...
Jag är mycket nervös inför förlossningen. Tänk om det gör så ont att jag helt enkelt inte klarar av det? Tänk om det händer något så det krävs akut kejsarsnitt? Det är nog min värsta farhåga, även om jag vet att det finns jättebra resurser idag för att klara av det, det tvivlar jag inte på, men bara tanken på att få höra det belutet fattas och på två sekunder fylls hela rummet med människor och rullar iväg en för operation och man själv ligger där och kan inte göra någonting för varken bebisen, Rasmus eller en själv. Jag har sett på "En unge i minuten" som gick på tv4 förut och akut kejsarsnitt är något jag absolut inte vill vara med om.
Om jag tänker efter så är det nog det här med att tappa kontrollen som jag är mest nervös för. Att känna att kroppen kör sitt eget race utan att jag själv hinner med. Den känslan har jag fått någon gång nu under graviditeten när jag börjat gråta för ingenting och bara känt att allt gått så fort, hormonerna har sprutat ut i kroppen och att jag har inte hunnit med. Men då har det bara varit att stanna upp, ta några djupa andetag, bearbeta situationen i huvudet och sen har det släppt och allt har blivit bra. Men tänk om det händer när man ligger där med kraftiga värkar och inte har möjlighet att pausa och stanna upp? Eller kan man det? Då önskar jag att Rasmus finns där och hämtar ner mig på jorden igen.
Jag försöker fokusera på allt efter förlossningen istället. Att få upp bebisen på bröstet och få träffa denna lilla människa för första gången, det måste ju vara något av det mäktigaste man kan vara med om.
Önskelista inför förlossningen:
- Att kunna behålla kontrollen.
- Att få stöd av Rasmus.
- Att kunna lyssna och ta till mig av det som personalen säger.
- Att det blir en övervägande positiv upplevelse utan skräck inför en eventuell ytterligare förlossning i framtiden.
I eftermiddag ska vi faktiskt gå rundtur på förlossning och BB iVarberg. Eftersom vagnen skall hämtas där tänkte vi passa på eftersom vi hört så mycket gott om den :)
Jag är mycket nervös inför förlossningen. Tänk om det gör så ont att jag helt enkelt inte klarar av det? Tänk om det händer något så det krävs akut kejsarsnitt? Det är nog min värsta farhåga, även om jag vet att det finns jättebra resurser idag för att klara av det, det tvivlar jag inte på, men bara tanken på att få höra det belutet fattas och på två sekunder fylls hela rummet med människor och rullar iväg en för operation och man själv ligger där och kan inte göra någonting för varken bebisen, Rasmus eller en själv. Jag har sett på "En unge i minuten" som gick på tv4 förut och akut kejsarsnitt är något jag absolut inte vill vara med om.
Om jag tänker efter så är det nog det här med att tappa kontrollen som jag är mest nervös för. Att känna att kroppen kör sitt eget race utan att jag själv hinner med. Den känslan har jag fått någon gång nu under graviditeten när jag börjat gråta för ingenting och bara känt att allt gått så fort, hormonerna har sprutat ut i kroppen och att jag har inte hunnit med. Men då har det bara varit att stanna upp, ta några djupa andetag, bearbeta situationen i huvudet och sen har det släppt och allt har blivit bra. Men tänk om det händer när man ligger där med kraftiga värkar och inte har möjlighet att pausa och stanna upp? Eller kan man det? Då önskar jag att Rasmus finns där och hämtar ner mig på jorden igen.
Jag försöker fokusera på allt efter förlossningen istället. Att få upp bebisen på bröstet och få träffa denna lilla människa för första gången, det måste ju vara något av det mäktigaste man kan vara med om.
Önskelista inför förlossningen:
- Att kunna behålla kontrollen.
- Att få stöd av Rasmus.
- Att kunna lyssna och ta till mig av det som personalen säger.
- Att det blir en övervägande positiv upplevelse utan skräck inför en eventuell ytterligare förlossning i framtiden.
I eftermiddag ska vi faktiskt gå rundtur på förlossning och BB iVarberg. Eftersom vagnen skall hämtas där tänkte vi passa på eftersom vi hört så mycket gott om den :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar