Stort tack!

... för alla hälsningar, gratulationer och fina kommentarer om vår lille son! :)

Nu är han två dygn gammal och vi lever i en bebisbubbla här på BB. Fram tills för någon timme sedan har vi handmjölkat fram mat och gett med sked eftersom hans sugreflexer inte kommit igång ordentligt. Men nu verkar han ha knäckt koden för förut fick han ett bra grepp och började suga direkt så fort han kom till bröstet! Det här med amning är bannemej en hel vetskap med rätt tag, rätt vinkel, rätt humör och är klurigare än vad man tror. Som tur är finns det fantastisk personal här som hjälper till och målet är såklart att vi ska kunna amma innan vi åker hem.

På tal om hem så saknar jag Harry jättemycket och är så spänd på hur det kommer gå vid första mötet och framöver. Han har varit så go mot mig sista dagarna innan födseln, precis som om han visste vad som var på gång och ville stötta matte. När vattnet gick blev han ganska stressad, vilket inte är helt konstigt eftersom det blev lite allmänt kaos där hemma och sen när värkarna satte igång ordentligt blev han också märkbart påverkad och var så lugn och fin när jag klappade honom, söta kloka lilla vovve... Igår kom mamma och pappa förbi med lite grejer åt oss så Rasmus gick ner och mötte upp dom på parkeringen eftersom man inte får ta emot besök här på avdeningen. Harry hade varit helt överlycklig av att träffa husse och fick nosa på en filt som vi haft hos lillskrutten. Han nosade massor och sen fick filten följa med så han ska ha en chans att vänja sig vid den nya familjemedlemens doft.

I förmiddags var vi på rutinkontroll hos barnläkaren och allt såg bra ut förutom en liten "missbildning" framför ena örat. Det är som en extra liten skinnflik, nästan som en molusk, som kan påverka hörseln men annars bara är kosmetiskt. Innan man åker hem görs ett hörseltest. Imorgon ska vi göra PKU-test och ev. test för gulsot då han blivit lite gul. Blodsockret som var lite lågt blir bättre och bättre så nu är det matning minst var 3e timma. Barnläkaren lyssnade dessutom extra noga på hjärtat vid kontrollen eftersom det finns ärftliga hjärtfel på Rasmus sida. Allt lät fint och han ringde dessutom överläkaren på hjärtintensiven för barn och frågade om de ville ta en extra koll men det behövdes inte. Han kändes mycket proffessionell och det känns jättebra att han tog det på allvar och dessutom ringde för ytterligare utlåtande, då blir man som förälder mycket lugnare. Tänk att vi faktiskt är föräldrar? Att denna lilla människa som nu ligger nerbäddad efter ett mål mat (15ml mjölk) från början är hälften mig och hälften Rasmus. Lilla skruttis vad vi älskar dig!