Vecka 37 (36+2)

Bebisen:

Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.


Mamman:

Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare, samtidigt som vissa upplever smärta i ljumskar och ben. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37.

Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras.

Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.



Vecka 37, bild från gravid.se

Informationen är hämtad från familjeliv.se och blimamma.se

Egna tankar:

Jag känner mig lite som en tickande bomb. Inatt hade jag en del sammandragningar och bebis bökade omkring så mycket så det kändes som fosterhinnan skulle spricka, men efter ett tag insåg jag att vattnet nog inte skulle gå inatt så då lyckades jag somna om. Är uppe och kissar 2-3 gånger per natt. Men några gånger om dagen får jag känslan av att det är flera veckor kvar tills den lilla skrutten vill komma ut.

Sedan vi kom hem från Östersund har det varit full fokus på att fixa hemmet inför bebis ankomst men konstigt nog är det mer kaos nu än vad det var när vi åkte. Det hänger bebiskläder och bebissängkläder i hela tvättstugan, tvättmaskinen går på fullvarv och jag har plockat och sorterat i både badrummet och sovrummet för att allt skall hamna på rätt plats. Den långa listan bockas av för varje dag - skönt! Är jätteglad över att Rasmus är hemma och ledig. Nu är vi två som kan ta hand om matlagning, hundpromenader och alla vardagliga sysslor som också skall göras. Dessutom är det väldigt mysigt att bara skrutta omkring här hemma, bara vi två som snart ska bli tre. Även om vi pratar om det en del så känns det i luften att hela vardagen snart kommer ställas upp och ner för att sakta men säkert jämnas ut till en helt ny familj med nya rutiner och ny vardag. Ett nytt liv.

Fysiskt sett så känner jag mig ganska otymplig (framförallt när jag skall upp från liggande läge!) och väldigt stel i hela kroppen. Försöker undvika att böja mig ner så idag fick R snällt lägga ner varorna i korgen i mataffären. Går som en anka och det känns som att jag har ett bowlingklot mellan benen. Hellre det än att bebis legat i säte och behövt pröva på massa vändningsförsök och överväga planerat kejsarsnitt. Samtidigt är det många som påpekar att jag inte är så stor för att vara "höggravid" och det är väl möjligt, är faktiskt ganska glad över att jag inte är helt gigantisk och svullnat upp massor som en del gör. Men både jag och R tycker dock att magen är stor ;)

Försöker föreställa mig att vårt barn faktiskt ligger där inne och det är en märklig känsla, det är nog först när h*n kommer ut som det blir verkligt, om ens då? Försöker förbereda mig på att första tiden säkert bara kommer bli en dimma av amning och känslokarusell där natt och dag inte går att särskilja. Hoppas dock att vi skall klara det och att det inte dröjer allt för lång tid tills man känner sig som sig själv igen. Hoppas även att kunna njuta av den här första tiden med ett litet barn vårt barn. Om så bara några minuter varje dag som kanske fylls med sömnbrist, bebisskrik och smärtsam amning. Eller så blir det helt underbart från dag 1 med en "lättsam" bebis och amning som fungerar på en gång - men det är faktiskt inget jag vågar räkna med!