Detta skrev jag igår men det blev tydligen inte publicerat...
Dagen har inte varit riktigt lika fin och smärtfri som gårdagen... Inte så mycket gallskrik utan mer en ständigt rastlös Emil som knappt sovit någonting mellan allt knorrande. Att mamman dessutom kände sig dödstrött och lite krasslig redan klockan 4 inatt och knappt har sovit någonting sedan dess har inte gjort saken bättre.
Men nu har min lille prins precis ammat en stund och ligger och sover alldeles fridfullt i min famn och jag har suttit här och bara lyssnat på hans små snusningar och söta ljud i säkert 30minuter. Tänk att det är våran son som ligger här och snusar? Så liten och underbar, så perfekt.
Även om vår lillkille bara är lite drygt 2 veckor gammal märks det stor skillnad på hur han försöker kommuicera med oss och hur han sprattlar med sina små armar och ben, han är vaken mycket mer, mycket mer bestämd, vill ha mer uppmärksamhet och har en egen personlighet som förstärks för varje dag. Det är helt fantastiskt att få följa dessa små men ständiga framsteg och det får mig att ibland vilja stanna tiden. Tänk att denna lilla skrutt på tre kg kommer snart kommer att vara en stor kille som kan både gå och prata? Är så förväntansfull på att få följa hans utveckling, hitta på massa bus och äventyr som passar för åldern, inreda ett fint barnrum som uppmuntrar till lek och ständigt överösa honom med kärlek! Det är så lätt att "drömma sig bort" om vad man vill göra sedan och glömma bort att leva i nuet, njuta av bebistiden. Skulle jag få bestämma så kommer Emil få småsyskon någon gång i framtiden men sånt går ju tyvärr inte att planera. Så jag försöker njuta av varje dag med min lilla älsklingsbebis, även sådana här dagar när allt inte är jättekul. Dessutom är så glad över att jag skall vara mammledig i höst istället för att försöka studera på distans som jag tänkte från början. Hoppas att kunna fylla höstens dagar med massa mamma-son-bus och även lite hundbus såklart :)
Dagen har inte varit riktigt lika fin och smärtfri som gårdagen... Inte så mycket gallskrik utan mer en ständigt rastlös Emil som knappt sovit någonting mellan allt knorrande. Att mamman dessutom kände sig dödstrött och lite krasslig redan klockan 4 inatt och knappt har sovit någonting sedan dess har inte gjort saken bättre.
Men nu har min lille prins precis ammat en stund och ligger och sover alldeles fridfullt i min famn och jag har suttit här och bara lyssnat på hans små snusningar och söta ljud i säkert 30minuter. Tänk att det är våran son som ligger här och snusar? Så liten och underbar, så perfekt.
Även om vår lillkille bara är lite drygt 2 veckor gammal märks det stor skillnad på hur han försöker kommuicera med oss och hur han sprattlar med sina små armar och ben, han är vaken mycket mer, mycket mer bestämd, vill ha mer uppmärksamhet och har en egen personlighet som förstärks för varje dag. Det är helt fantastiskt att få följa dessa små men ständiga framsteg och det får mig att ibland vilja stanna tiden. Tänk att denna lilla skrutt på tre kg kommer snart kommer att vara en stor kille som kan både gå och prata? Är så förväntansfull på att få följa hans utveckling, hitta på massa bus och äventyr som passar för åldern, inreda ett fint barnrum som uppmuntrar till lek och ständigt överösa honom med kärlek! Det är så lätt att "drömma sig bort" om vad man vill göra sedan och glömma bort att leva i nuet, njuta av bebistiden. Skulle jag få bestämma så kommer Emil få småsyskon någon gång i framtiden men sånt går ju tyvärr inte att planera. Så jag försöker njuta av varje dag med min lilla älsklingsbebis, även sådana här dagar när allt inte är jättekul. Dessutom är så glad över att jag skall vara mammledig i höst istället för att försöka studera på distans som jag tänkte från början. Hoppas att kunna fylla höstens dagar med massa mamma-son-bus och även lite hundbus såklart :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar