Gnällspik

Idag är en skitdag. Det är grått, jag får inte som jag vill och jag är inte alls nöjd. Mamma försöker trösta med tutten men jag kan faktiskt inte äta hur mycket som helst, det borde hon förstå. Att bara sitta eller stå i knät är tråkigt och alla leksaker är fula. Att bli omkringburen är inte alls kul, obekvämt och tråkigt, och att se sig själv i spegeln är faktiskt inte så kul att man måste skratta varje dag, även om min mamma verkar tro det. Så när hon lite uppgivet suckar och försöker hitta på ytterligare sätt att roa mig gnäller jag bara lite extra, det kan hon gott ha, för det var faktiskt hon som började.

Imorse när jag vaknade runt kl.9 fick jag amma och precis när jag nästan hade somnat om, sådär gott ni vet, näe då bär mamma in i mig badrummet? Jaja, ingen idé att hänga upp sig på det, en ny och torr blöja är inte så dumt. Men när det visar sig att detta inte är ett snabbt blöjbyte utan inkluderar både snorsugen och massa obekväma kläder blir jag faktiskt irriterd. Väcka mig för något sånt?! Efter lite skrik vinner jag och får iallafall behålla min pyjamas på. Därefter blir jag ivägburen till soffan för att bli påklädd ytterkläder, skriker lite till men den här gången vinner mamma och overallen åker på. Men när hon sen vill tvinga ner mig i babyskyddet får det bannemej vara nog! Jag skriker allt vad jag kan och försöker slingra mig för att slippa. Mamma tar upp mig i sin famn och säger att vi ska till BVC, att hon vet att jag helst vill sova vidare men att det inte är hon som har bestämt tiden. Jaha, då försöker hon skylla ifrån sig också?! Jag hörde allt att hon svarade ja när BVC-tanten frågade om 10.30 passade bra. Dumma tant. Till slut tog vi oss ändå iväg och jag somnade gott i bilen, men vad tror ni händer då? Jo precis, då är vi framme och så blir man bli väckt igen! Alldeles nyvaken kommer vi in och det är dags för mätning och vägning. Att ligga på skötbordet är inte kul och att dessutom bli avklädd av mammas kalla händer är tortyr! Efter allt hemskt får jag komma upp i mammas famn igen och det måste jag faktiskt erkänna var ganska skönt... Det var så gott att jag till och med bjöd BVC-tanten på några leenden och lite joller.

Trots den här rastlösa och mindre roliga dagen har vi faktiskt haft några riktigt fina stunder ändå. Vi har myst i soffan, snackat lite, övat på att prutta med munnen och blåsa salivbubblor (jag är faktiskt ganska duktig på det nu) och sugit på tummen. Det sista vet jag att mamma inte tycker om men hon älskar mig ändå och just därför är det lite extra kul. Men säg inget, det blir våran hemlis.

/Emil