Den bistra verkligheten

Nu har jag sett filmen, det är vidrigt! Jag vet inte vad jag skall säga, de stackars människorna som arbetar med att tillverka mobiltelefoner till bl.a. Nokia och Motorola tjänar 1-2 euro/dag, det räcker knappt för att försörja sig själva, och absolut inte till att försörja sin familj. Enligt Nokia får dom starta fackföreningar och så om dom vill men när dom sen pratade med en man som arbetar hårt för arbetarnas rättvisa förklarar han att företagen hyr in gangsters för att ge fysiskt ge sig på dem som startat fackföreningen eller på annat sätt går emot företaget. Det var ett område där företag inte behöver betala skatt, el- eller vattenförbrukning och den här mannen berättade att företgaen var som det områdets kungar, dem gjorde vad dem ville där och inget stoppa dem.

Återvinningen av elektroniken var ännu värre, ca 150 000 ton elektronikskrot mugglas illegalt till New Delhi varje år. De hade byggt upp små "eldstäder" av lera på backen där de eldade sladdar för att utvinna koppar, röken är otroligt giftig och cancerframkallande. Kretskort får ligga i plasttunnor med syra så att arbetarna lätt skall kunna rensa ut koppar. Batterier i högar eldas mitt på marken för att utvinna bly, det är absurt!

Det enda filmen sa att man som konsument kunde göra var att tänka över sin konsumtion, att inte byta dator var tredje år och så. Dom sa även att det är svårt för man kan inte köpa en "eko/fairtrade-mobil" idag på samma sätt som man kan välja det för kaffe och kakao. Dom sa att man kunde prata med han eller henne man köpte sin telefon utav men min erfarenhet av folk på typ ThePhoneHouse eller liknande gör mig inte så pepp på att gå in och prata om tillverkarnas och framförallt återvinnarnas förhållanden. Men vem vet, det kanske är det man skall göra?