Första natten har gått bra, han har sovit både i buren i vardagsrummet och i bädden i sovrummet :)
Igår när vi kom hem så verkade han känna igen sig och blev glad, Rasmus satte ner honom på soffan och direkt la han sig på sin favoritplats, spaningsplatsen från armstödet. Sen la han sig i buren i och sov dädr nästan hela dagen/kvällen. När vi skulle se en film fick han vara med i soffan och blev matad med lite leverpastej men han grydde och försökte hoppa ner, så vi lyfte ner honom och han pinnade iväg till buren igen och ännu mer. Han känner sig nog trygg där, skönt :)
Han kan gå och verkar inte ha ont av det men han sträcker inte ut bakbenen lika mycket så han har en lite annorlunda gångstil än innan. Kanske är det operationssåret på bröstet som stramar (sytt och häftat) eller dom bruttna revbenen, hoppas inte det är något me ryggen bara. Blir det inte bättre efter ett tag får vi ringa veterinären och fråga...
Han äter bara leverpastej och dricker vatten, vanligt torrfoder duger inte. Men det viktigaste är ju att han äter och har något i magen så sålänge han vill äta leverpastej eller blodpudding eller så så får han göra det :) Han har även fått någon medicin-pasta, (bland alla andra mediciner, på gränsen till missbrukshund skulle jag vilja säga) och den skulle han dels få för att ha något i magen så de andra medicinerna kan verka ordentligt och den innehåller även massa tarmbaterier och sånt.
Igår kväll när det var dags för medicin vägrade han komma ut ur buren. Det gick inte ens att locka ut honom med leverpastej, ingenting. Började fundera på om mecinerna slutat verka och att han hade ont men sen testade jag det gamla tricket som alltid fungerade förut och frågade "Harry, vart är kossan?" Och då jäklar hajjade han till! Lyfte på huvudet och när jag frågat igen så gick han ur buren och direkt fram till altandörren. Nu har dom ju tagit in kossorna för säsongen så vi får väl se hur han tar det, att spana på dom har ju varit hans favoritsysselsättning nu i sommar. Men vi fick ut honom ur buren utan att lyfta ut honom, vilekt var det vi ville eftersom han skall känna sig trygg där :)
Medicinering:
Pastan: 2ml, 2 ggr dagligen tills tuben är slut.
Oral lösning: 0,15ml, 2 ggr dagligen i 5 dagar.
Smärtlindring och inflamationshämmande: 0,75tablett, 2 ggr dagligen i 14 dagar.
Mot infektion (typ antibiotika): 0,5 tablett, 2 ggr dagligen i 10 dagar.
Pasta och den orala lösningen går bra för dom är på "spruta" så det är bara att stoppa in långt in i munnen och trycka ut. Tabletterna är lite värre. Han vill han inte svälja och bäddar man in dom i en klump leverpastej känner han det direkt och spottar ut allt. Möjligen att han äter upp leverpastejen men lämnar tabletten ;) Bästa sättet är att öppna munnen på honom och stoppa in tabletten så långt in det går, men man får kontrollera riktigt noga att han svalt den för han gömmer dom gärna i mungipan eller skägget, busiga vovve!
Men som sagt, han sov typ hela eftermiddagen/kvällen igår och när jag gick och la mig (Rasmus satt kvar vid datorn) så hörde vi hur han gick ur buren och trippade in till mig i sovrummet och la sig i bädden där - som han alltid har gjort! Vi fick nästan tårar i ögonen båda två! Någon gång inatt vaknade jag av att han gick ut till buren igen och la sig där, vi kanske snarkade för mycket ;) Och i morse när jag gick upp låg han på en dyna på golvet i vardagsrummet och viftade på svansen och ville bli klappad, sötnosen! Sen gick han in till husse, ställde sig nedanför sängen, viftade på svansen och ville bli klappad :) Sen var det dags för morgonkiss och allt gick bra, han kan inte riktigt lyfta på benet som vanligt utan kör en bebiskiss istället :)
Nu ligger han i buren och sover, snart dags för medicinering.
Oj, det blev ett jättelångt inlägg, men det är kul att ha kvar själv sen så man kan gå tillbaka och läsa vad som egentligen hände :)
Igår när vi kom hem så verkade han känna igen sig och blev glad, Rasmus satte ner honom på soffan och direkt la han sig på sin favoritplats, spaningsplatsen från armstödet. Sen la han sig i buren i och sov dädr nästan hela dagen/kvällen. När vi skulle se en film fick han vara med i soffan och blev matad med lite leverpastej men han grydde och försökte hoppa ner, så vi lyfte ner honom och han pinnade iväg till buren igen och ännu mer. Han känner sig nog trygg där, skönt :)
Han kan gå och verkar inte ha ont av det men han sträcker inte ut bakbenen lika mycket så han har en lite annorlunda gångstil än innan. Kanske är det operationssåret på bröstet som stramar (sytt och häftat) eller dom bruttna revbenen, hoppas inte det är något me ryggen bara. Blir det inte bättre efter ett tag får vi ringa veterinären och fråga...
Han äter bara leverpastej och dricker vatten, vanligt torrfoder duger inte. Men det viktigaste är ju att han äter och har något i magen så sålänge han vill äta leverpastej eller blodpudding eller så så får han göra det :) Han har även fått någon medicin-pasta, (bland alla andra mediciner, på gränsen till missbrukshund skulle jag vilja säga) och den skulle han dels få för att ha något i magen så de andra medicinerna kan verka ordentligt och den innehåller även massa tarmbaterier och sånt.
Igår kväll när det var dags för medicin vägrade han komma ut ur buren. Det gick inte ens att locka ut honom med leverpastej, ingenting. Började fundera på om mecinerna slutat verka och att han hade ont men sen testade jag det gamla tricket som alltid fungerade förut och frågade "Harry, vart är kossan?" Och då jäklar hajjade han till! Lyfte på huvudet och när jag frågat igen så gick han ur buren och direkt fram till altandörren. Nu har dom ju tagit in kossorna för säsongen så vi får väl se hur han tar det, att spana på dom har ju varit hans favoritsysselsättning nu i sommar. Men vi fick ut honom ur buren utan att lyfta ut honom, vilekt var det vi ville eftersom han skall känna sig trygg där :)
Medicinering:
Pastan: 2ml, 2 ggr dagligen tills tuben är slut.
Oral lösning: 0,15ml, 2 ggr dagligen i 5 dagar.
Smärtlindring och inflamationshämmande: 0,75tablett, 2 ggr dagligen i 14 dagar.
Mot infektion (typ antibiotika): 0,5 tablett, 2 ggr dagligen i 10 dagar.
Pasta och den orala lösningen går bra för dom är på "spruta" så det är bara att stoppa in långt in i munnen och trycka ut. Tabletterna är lite värre. Han vill han inte svälja och bäddar man in dom i en klump leverpastej känner han det direkt och spottar ut allt. Möjligen att han äter upp leverpastejen men lämnar tabletten ;) Bästa sättet är att öppna munnen på honom och stoppa in tabletten så långt in det går, men man får kontrollera riktigt noga att han svalt den för han gömmer dom gärna i mungipan eller skägget, busiga vovve!
Men som sagt, han sov typ hela eftermiddagen/kvällen igår och när jag gick och la mig (Rasmus satt kvar vid datorn) så hörde vi hur han gick ur buren och trippade in till mig i sovrummet och la sig i bädden där - som han alltid har gjort! Vi fick nästan tårar i ögonen båda två! Någon gång inatt vaknade jag av att han gick ut till buren igen och la sig där, vi kanske snarkade för mycket ;) Och i morse när jag gick upp låg han på en dyna på golvet i vardagsrummet och viftade på svansen och ville bli klappad, sötnosen! Sen gick han in till husse, ställde sig nedanför sängen, viftade på svansen och ville bli klappad :) Sen var det dags för morgonkiss och allt gick bra, han kan inte riktigt lyfta på benet som vanligt utan kör en bebiskiss istället :)
Nu ligger han i buren och sover, snart dags för medicinering.
Oj, det blev ett jättelångt inlägg, men det är kul att ha kvar själv sen så man kan gå tillbaka och läsa vad som egentligen hände :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar