Bebisen:
Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa. Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du för i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett.
Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård. Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.
Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
Mamman:
Från naveln är det c:a 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra.
Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Dina Braxton-Hickssammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av. Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verklilga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.
Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa. Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du för i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett.
Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård. Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.
Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
Mamman:
Från naveln är det c:a 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra.
Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Dina Braxton-Hickssammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av. Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verklilga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.
 |
| Vecka 34, bild från gravid.se |
Informationen är hämtad från familjliv.se och blimamma.se
Egna tankar:
Det känns som jag springer på toaletten heeeeela tiden, inatt vaknade jag fyra gånger för att jag behövde kissa, och det lär ju inte bli bättre de sista veckorna kan jag gissa?! Sommarvärmen som kommit till Göteborg medför ju att jag dricker väldigt mycket mer vatten (och saft) under dagarna så det kanske påverkar lite det med... Benen blir lättare svullna och dom säger ju att samlar på sig mer vatten mot slutet av graviditeten och värmen gör det väl inte bättre. Ställde mig på vågen igår, +8kg från startvikt. Inte konstigt att kroppen känns tyngre och att det är jobbigare att stå upp. Fast att sitta kan också vara jobbigt, bara att känna sig klumpig och svullen är jobbigt i sig. Oj så jag klagar, haha ;) Sååå illa är det inte men sista veckan har den där otyplighetskänslan blivit större och större.
Bebisen buffar och rör sig i magen och det känns att det börjar bli trångt där inne nu. Ska till barnmorskan imorgon och gissar att h*n fortfarande ligger med huvudet nedåt men ska bli spännande att se. Skulle ju bara fattas att den lille busen vänt sig ;)
Sammandragningarna kommer oftare och oftare men dom gör oftast inte ont - vilket känns väldigt lugnande. Dagen innan tentan och under tentan hade jag galet mycket sammandragningar men det berodde väl på att jag var stressad. På fredag är det dags för tenta igen men jag hoppas att det inte blir lika stressigt och annars så är det ju inte så länge så jag ska nog stå ut.
Det ska bli så sköööönt att tentorna och skolan snart är över! Det är jättesvårt att inte låta tankarna vandra iväg till hur sovrummet med bebishörnan skall vara, skötplatsen eller alla andra miljoner saker som jag vill hinna med innan bebis kommer.
Något som oroar mig är Rasmus kurs och det vet han också. Jag hade ställt in mig på att han skulle komma hem snart och att vi eventuellt skulle åka till Östersund en vecka, inte helt bekväm med tanken och hur det skulle bli med mina barnmorskebesök men har ändå försökt vara positiv. Men så ändrades det och skulle bli 10 dagar i Gällivare istället och i förrgår hade dom tydligen ändrat igen så det troligtvis skulle bli 10 dagar till i Norge innan BF, alternativt 10 dagar i augusti. Jaha, ännu mer orosmoment. Vågar vi skicka iväg honom dit och jag stannar hemma? Ska jag följa med? Får jag flyga, ska vi åka bil? Går det ens några flyg om han skulle åka själv och förlossningen skulle sätta igång? Hur skulle det vara att föda i Norge? Rent intuitivt skulle jag absolut inte alls vilja gå igenom en forlossning med barnmosrskor och läkare som jag kanske inte ens förstår vad dom säger. Gäller försäkringar och så? Är jag onödigt nojig eftersom det faktiskt kommer bara fem veckor kvar till BF? Skulle jag vara evigt besviken om R inte hinner hem? Hur skulle han känna? Är det bättre att han/vi åker nu så han slipper åka i augusti? Som sagt, många tankar som skapat (onödig?) oro. Nu när jag pratade med honom idag visade det sig att det kanske fanns en helikopter i Östersund så vi i alla fall slipper Norge. Så då är ju nästa fråga om man ska försöka fixa allt här hemma tills innan vi åker så det är klart när vi kommer hem, typ en vecka innan BF. Och finns det möjlighet att gå till MVC i Östersund istället för här? Sista veckorna går man ju mycket oftare om jag fattat det rätt. Får nog fråga BM imorgon.
Och samtidigt ska man fokusera på den där jäkla tentan och blir ännu mer stressad över den. Det är I.N.T.E lätt!
Idag fick jag i alla fall en liten studiepaus för att gå på föräldrargrupp. Det var trevligt och informativt om amning och första tiden hemma. Fick även med mig lite papper med olika massageövningar som jag och R kan öva på inför förlossningen och lite så.
Det känns som jag springer på toaletten heeeeela tiden, inatt vaknade jag fyra gånger för att jag behövde kissa, och det lär ju inte bli bättre de sista veckorna kan jag gissa?! Sommarvärmen som kommit till Göteborg medför ju att jag dricker väldigt mycket mer vatten (och saft) under dagarna så det kanske påverkar lite det med... Benen blir lättare svullna och dom säger ju att samlar på sig mer vatten mot slutet av graviditeten och värmen gör det väl inte bättre. Ställde mig på vågen igår, +8kg från startvikt. Inte konstigt att kroppen känns tyngre och att det är jobbigare att stå upp. Fast att sitta kan också vara jobbigt, bara att känna sig klumpig och svullen är jobbigt i sig. Oj så jag klagar, haha ;) Sååå illa är det inte men sista veckan har den där otyplighetskänslan blivit större och större.
Bebisen buffar och rör sig i magen och det känns att det börjar bli trångt där inne nu. Ska till barnmorskan imorgon och gissar att h*n fortfarande ligger med huvudet nedåt men ska bli spännande att se. Skulle ju bara fattas att den lille busen vänt sig ;)
Sammandragningarna kommer oftare och oftare men dom gör oftast inte ont - vilket känns väldigt lugnande. Dagen innan tentan och under tentan hade jag galet mycket sammandragningar men det berodde väl på att jag var stressad. På fredag är det dags för tenta igen men jag hoppas att det inte blir lika stressigt och annars så är det ju inte så länge så jag ska nog stå ut.
Det ska bli så sköööönt att tentorna och skolan snart är över! Det är jättesvårt att inte låta tankarna vandra iväg till hur sovrummet med bebishörnan skall vara, skötplatsen eller alla andra miljoner saker som jag vill hinna med innan bebis kommer.
Något som oroar mig är Rasmus kurs och det vet han också. Jag hade ställt in mig på att han skulle komma hem snart och att vi eventuellt skulle åka till Östersund en vecka, inte helt bekväm med tanken och hur det skulle bli med mina barnmorskebesök men har ändå försökt vara positiv. Men så ändrades det och skulle bli 10 dagar i Gällivare istället och i förrgår hade dom tydligen ändrat igen så det troligtvis skulle bli 10 dagar till i Norge innan BF, alternativt 10 dagar i augusti. Jaha, ännu mer orosmoment. Vågar vi skicka iväg honom dit och jag stannar hemma? Ska jag följa med? Får jag flyga, ska vi åka bil? Går det ens några flyg om han skulle åka själv och förlossningen skulle sätta igång? Hur skulle det vara att föda i Norge? Rent intuitivt skulle jag absolut inte alls vilja gå igenom en forlossning med barnmosrskor och läkare som jag kanske inte ens förstår vad dom säger. Gäller försäkringar och så? Är jag onödigt nojig eftersom det faktiskt kommer bara fem veckor kvar till BF? Skulle jag vara evigt besviken om R inte hinner hem? Hur skulle han känna? Är det bättre att han/vi åker nu så han slipper åka i augusti? Som sagt, många tankar som skapat (onödig?) oro. Nu när jag pratade med honom idag visade det sig att det kanske fanns en helikopter i Östersund så vi i alla fall slipper Norge. Så då är ju nästa fråga om man ska försöka fixa allt här hemma tills innan vi åker så det är klart när vi kommer hem, typ en vecka innan BF. Och finns det möjlighet att gå till MVC i Östersund istället för här? Sista veckorna går man ju mycket oftare om jag fattat det rätt. Får nog fråga BM imorgon.
Och samtidigt ska man fokusera på den där jäkla tentan och blir ännu mer stressad över den. Det är I.N.T.E lätt!
Idag fick jag i alla fall en liten studiepaus för att gå på föräldrargrupp. Det var trevligt och informativt om amning och första tiden hemma. Fick även med mig lite papper med olika massageövningar som jag och R kan öva på inför förlossningen och lite så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar