Tänk att vår underbara lilla solstråle hunnit bli sex månader gammal! (och några dagar till dessutom) Det har hänt otroligt mycket på dessa sex månader och nu påbörjar vi nästa halvår, gissar att utvecklingen inte kommer gå långsammare precis! Tänk att om ytterligare sex månader kanske han kan säga och förstå några ord och kanske till och med gå?!
Han är världens goaste kille och växer så det knakar. Häromdagen när han blev ammad fick jag en sån stark känsla att nästan tårarna kom. Från att ha varit en liten fågelunge med små smala armar som låg ihopkurad vid bröstet är det nu en stor skrutt som breder ut både armar och ben åt alla håll! Ibland somnar han när han blir ammad men oftast glufsar han i sig maten och ligger samtidigt och kikar på allt runtomkring och småler lite mot mig och sträcker sig ibland mot mitt ansikte för att röra. Sen när han är nöjd släpper han taget och vill komma upp och stå i knät, då kommer det oftast en liten (eller stor) rap och världens största leende, gärna med sån kraft att hans ben nästan viker sig, så söt!
Man ser mer av hans personlighet för varje dag som går och den egna viljan blir allt starkare. Han är otroligt envis, har han bestämt för att han vill stå upp så skall han bannemej göra det också, oavsett om det är jättehalt så benen bara glider isär eller om han är så trött att ögonen går i kors. Babysittern är helt ok att sitta i och ligger han på en filt eller i babygymmet tar det bara några sekunder innan han rullat över till mage. Han har dock inte knäckt koden för hur man rullar tillbaka så när han legat på mage en stund blir det gnäll och skrik. Sen om det är för att någon skall komma och ta upp honom eller att han är förbannad över att han inte kan rulla tillbaka själv kommer vi nog aldrig få reda på. För bäst är ändå att få sitta/stå i någons knä eller att bli omkringburen. Jag har fått armmuskler, vilket jag absolut inte klagar på, men det börjar bli lite tungt att bära omkring på 8,4kg Emil dagarna ut i ända. Tack och lov för bärselen!
Oavsett om han sitter i knät, ligger på skötbordet, ligger i babygymmet, sitter i sin tripp trapp-stol eller är någon annan stans får man passa allt som finns inom räckhåll. Jäklar vad snabb han är. Tjoff säger det så har han ryckt tag i ens tallrik och lyckats doppa händerna i maten. Han är mycket intresserad av det vi äter och brukar numera få sitta i sin tripp trapp-stol vid middagarna. Har kokat, mosat och frusit in potatis och morötter som han brukar få till lunch, ca en iskub med mat, blandat med en svätt bröstmjölk (eller ca två msk gröt) Igår fick han även lite katrinplommonpuré till efterrätt, det var väldigt mumsigt! Det blir såklart lite kladdigt och lite spottas ut men jag är faktiskt förvånad (och stolt) över hur fint och duktigt han sväljer ändå. Hade inte så höga förhoppningar om att lyckas få i honom någonting i början. Men han äter så fint så! Försöker ge honom "mat" varje dag vid lunchtid för att ha någon slags rutin, människokroppen gillar ju att äta på regelbundna tider och amma får han så fort han vill.
Han har även börjat göra utfall mot saker och ting? Kastar sig framåt med armarna utsträckta och munnen på vid gavel, otroligt gulligt men man får passa det som blir attackerat! Och allt han får tag i hamnar i munnen. Han har en tygbok, fjärilen från morfar och en tuggleksak från farmor som är de bästa (och blötaste) leksakerna just nu. Händerna, tummen och stortån duger också. Nappen har vi (nästan) gett upp helt. Allt som är har en skärm är otroligt instressant. Dator, telefon och tv, då kan han sitta som förstelnad och noga studera det som händer på den lysande skärmen. Mamman börjar ana oråd. Vill helst inte att han ska titta på tv men vi tittar på julkalendern varje morgon och då sitter han bänkad och jag tycker det är lite överdrivet att sluta titta på tv helt bara för att man har en bebis i huset, näe, lagom är bäst. Eld och levande ljus är också intressant, tänder vi upp en brasa i kaminen kan han sitta i babysittern och bara titta på elden en bra stund.
Harry har blivit mer intressant och Emil följer honom med blicken och sträcker sig fram för att röra pälsen. Det är delvis ömsesidigt för Harry är jätteintresserad av Emil men lite för försiktig och går gärna en omväg eller lägger sig på andra sidan soffan om Emil kommer för nära. När vi var i Östersund i början av december fick Emil träffa Jonathan och Michaelas katter och dom var också väldigt intressanta. Dom vågade sig dessutom fram och nosa på honom och lät sig bli klappade, väldigt fint att se.
Nattsömnen har blivit bättre men är inte helt bra ännu. Han somnar oftast någon gång mellan kl.21-23 och vaknar 1-3 ggr fram till kl.7. Oftast behöver han bara mat en gång och de andra gångerna somnar han om om man vaggar sängen en liten stund. Sen vaknar han vid typ 7, får mat och somnar om till typ kl.10-11 och då vaknar vi inte av gnäll och gråt utan av en liten pratkvarn och då är det dags att gå upp. Så vi får ganska bra med sömn varje natt, om än lite avbruten. Vi har en spellista på Spotify med "99 små visor för barn" som Emil älskar. Beroende på hans trötthet och humör på kvällen så somnar han antingen själv i egen säng med den musiken på, och då ligger han gärna och suger på täcket, eller så ammar jag honom i sängen eller soffan och sen lyfter vi över honom till sin säng. Vi alla får bättre sömn av att han sover i egen säng och det känns väldigt skönt att det går såpass bra. På dagarna brukar han dock inte sova i sängen utan somnar när det behövs i famnen eller vid amning och får sova vidare i soffan. Är vi ute och går somnar han nästan alltid i vagnen och där kan han sova länge. Liggdelen börjar bli väldigt trång nu när han har fårskinnspläden och vinteroverall, vi tänkte ta med liggdelen upp till Östersund i januari men sen är det nog dags för sittdelen. Han sitter inte själv ännu men med lite stöd går det bra. Utan stöd kan han sitta en stund men då är det väldigt framåtlutat och ser inte så bekvämt ut.
Mestadels av tiden är han världens gladaste och charmigaste lille kille. Ler nästan alltid och kan skina upp som en sol även om han ser en från andra sidan av ett rum, gillar att leka titt-ut och skrattar högt om man "pruttar med munnen" i hans nacke och kittlar honom. De gångerna han är sådär nästan otröstligt ledsen är oftast om han är för trött, annars brukar man kan kunna avleda de sura minerna med lite töntiga ramsor och rörelser eller med en spegel, han älskar sin spegelbild! Förutom att han är världens goaste skrutt har han även börjat prata mer. Ibland kommer han in i perioder där munnen går nästan i ett med massa söta ljud och ibland kan man ha "riktiga konversationer" med honom där han tittar nyfiket på en och är tyst när jag pratar och sedan snackar på när jag är tyst, de stunderna är väldigt mysiga och han känns så med! Ännu har vi inte hört några ord med ibland tror jag nästan att han försöker härma ett "heeeej" eftersom vi ofta säger det till honom.
Min fina Emil, mamma älskar dig ♥
Han är världens goaste kille och växer så det knakar. Häromdagen när han blev ammad fick jag en sån stark känsla att nästan tårarna kom. Från att ha varit en liten fågelunge med små smala armar som låg ihopkurad vid bröstet är det nu en stor skrutt som breder ut både armar och ben åt alla håll! Ibland somnar han när han blir ammad men oftast glufsar han i sig maten och ligger samtidigt och kikar på allt runtomkring och småler lite mot mig och sträcker sig ibland mot mitt ansikte för att röra. Sen när han är nöjd släpper han taget och vill komma upp och stå i knät, då kommer det oftast en liten (eller stor) rap och världens största leende, gärna med sån kraft att hans ben nästan viker sig, så söt!
Man ser mer av hans personlighet för varje dag som går och den egna viljan blir allt starkare. Han är otroligt envis, har han bestämt för att han vill stå upp så skall han bannemej göra det också, oavsett om det är jättehalt så benen bara glider isär eller om han är så trött att ögonen går i kors. Babysittern är helt ok att sitta i och ligger han på en filt eller i babygymmet tar det bara några sekunder innan han rullat över till mage. Han har dock inte knäckt koden för hur man rullar tillbaka så när han legat på mage en stund blir det gnäll och skrik. Sen om det är för att någon skall komma och ta upp honom eller att han är förbannad över att han inte kan rulla tillbaka själv kommer vi nog aldrig få reda på. För bäst är ändå att få sitta/stå i någons knä eller att bli omkringburen. Jag har fått armmuskler, vilket jag absolut inte klagar på, men det börjar bli lite tungt att bära omkring på 8,4kg Emil dagarna ut i ända. Tack och lov för bärselen!
Oavsett om han sitter i knät, ligger på skötbordet, ligger i babygymmet, sitter i sin tripp trapp-stol eller är någon annan stans får man passa allt som finns inom räckhåll. Jäklar vad snabb han är. Tjoff säger det så har han ryckt tag i ens tallrik och lyckats doppa händerna i maten. Han är mycket intresserad av det vi äter och brukar numera få sitta i sin tripp trapp-stol vid middagarna. Har kokat, mosat och frusit in potatis och morötter som han brukar få till lunch, ca en iskub med mat, blandat med en svätt bröstmjölk (eller ca två msk gröt) Igår fick han även lite katrinplommonpuré till efterrätt, det var väldigt mumsigt! Det blir såklart lite kladdigt och lite spottas ut men jag är faktiskt förvånad (och stolt) över hur fint och duktigt han sväljer ändå. Hade inte så höga förhoppningar om att lyckas få i honom någonting i början. Men han äter så fint så! Försöker ge honom "mat" varje dag vid lunchtid för att ha någon slags rutin, människokroppen gillar ju att äta på regelbundna tider och amma får han så fort han vill.
Han har även börjat göra utfall mot saker och ting? Kastar sig framåt med armarna utsträckta och munnen på vid gavel, otroligt gulligt men man får passa det som blir attackerat! Och allt han får tag i hamnar i munnen. Han har en tygbok, fjärilen från morfar och en tuggleksak från farmor som är de bästa (och blötaste) leksakerna just nu. Händerna, tummen och stortån duger också. Nappen har vi (nästan) gett upp helt. Allt som är har en skärm är otroligt instressant. Dator, telefon och tv, då kan han sitta som förstelnad och noga studera det som händer på den lysande skärmen. Mamman börjar ana oråd. Vill helst inte att han ska titta på tv men vi tittar på julkalendern varje morgon och då sitter han bänkad och jag tycker det är lite överdrivet att sluta titta på tv helt bara för att man har en bebis i huset, näe, lagom är bäst. Eld och levande ljus är också intressant, tänder vi upp en brasa i kaminen kan han sitta i babysittern och bara titta på elden en bra stund.
Harry har blivit mer intressant och Emil följer honom med blicken och sträcker sig fram för att röra pälsen. Det är delvis ömsesidigt för Harry är jätteintresserad av Emil men lite för försiktig och går gärna en omväg eller lägger sig på andra sidan soffan om Emil kommer för nära. När vi var i Östersund i början av december fick Emil träffa Jonathan och Michaelas katter och dom var också väldigt intressanta. Dom vågade sig dessutom fram och nosa på honom och lät sig bli klappade, väldigt fint att se.
Nattsömnen har blivit bättre men är inte helt bra ännu. Han somnar oftast någon gång mellan kl.21-23 och vaknar 1-3 ggr fram till kl.7. Oftast behöver han bara mat en gång och de andra gångerna somnar han om om man vaggar sängen en liten stund. Sen vaknar han vid typ 7, får mat och somnar om till typ kl.10-11 och då vaknar vi inte av gnäll och gråt utan av en liten pratkvarn och då är det dags att gå upp. Så vi får ganska bra med sömn varje natt, om än lite avbruten. Vi har en spellista på Spotify med "99 små visor för barn" som Emil älskar. Beroende på hans trötthet och humör på kvällen så somnar han antingen själv i egen säng med den musiken på, och då ligger han gärna och suger på täcket, eller så ammar jag honom i sängen eller soffan och sen lyfter vi över honom till sin säng. Vi alla får bättre sömn av att han sover i egen säng och det känns väldigt skönt att det går såpass bra. På dagarna brukar han dock inte sova i sängen utan somnar när det behövs i famnen eller vid amning och får sova vidare i soffan. Är vi ute och går somnar han nästan alltid i vagnen och där kan han sova länge. Liggdelen börjar bli väldigt trång nu när han har fårskinnspläden och vinteroverall, vi tänkte ta med liggdelen upp till Östersund i januari men sen är det nog dags för sittdelen. Han sitter inte själv ännu men med lite stöd går det bra. Utan stöd kan han sitta en stund men då är det väldigt framåtlutat och ser inte så bekvämt ut.
Mestadels av tiden är han världens gladaste och charmigaste lille kille. Ler nästan alltid och kan skina upp som en sol även om han ser en från andra sidan av ett rum, gillar att leka titt-ut och skrattar högt om man "pruttar med munnen" i hans nacke och kittlar honom. De gångerna han är sådär nästan otröstligt ledsen är oftast om han är för trött, annars brukar man kan kunna avleda de sura minerna med lite töntiga ramsor och rörelser eller med en spegel, han älskar sin spegelbild! Förutom att han är världens goaste skrutt har han även börjat prata mer. Ibland kommer han in i perioder där munnen går nästan i ett med massa söta ljud och ibland kan man ha "riktiga konversationer" med honom där han tittar nyfiket på en och är tyst när jag pratar och sedan snackar på när jag är tyst, de stunderna är väldigt mysiga och han känns så med! Ännu har vi inte hört några ord med ibland tror jag nästan att han försöker härma ett "heeeej" eftersom vi ofta säger det till honom.
Min fina Emil, mamma älskar dig ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar