Jösses det här inlägget påbörjades typ en vecka innan Emils 1årsdag (alltså typ 3 månader sedan!!!) Listan har bara fyllts på men nu har jag ä.n.t.l.i.g.e.n tagit mig i kragen och skrivit ihop ett rekordlångt inlägg. Tyvärr har jag tappat tidsperspektivet lite men jag är nöjd över att ha dokumenterat min lilla älsklings utveckling under dessa månaderna ändå :) Att vi har en 1åring i familjen känns omväldigande, fantastiskt och samtidigt helt naturligt...? Det är många tankar, dels kring Emil och hans utveckling men även om första året som en familj och vår roll som föräldrar. Min plan är därför att dela upp alla tankar i olika inlägg, just det här kommer bara handla om Emil :)
Det som utvecklats mest under de här månaderna är nog hans nyfikenhet och vilja/möjlighet att utvecklas. Från att ha kommit på att han kan klättra/resa sig (med stöd) där det behövs för att kunna ta sig fram och/eller studera närmare - till att skrika så öronen ramlar av för att han inte lyckas öppna en kökslåda, lägga sig på mage och kika in/försöka nå leksaker som hamnat under skåp och även påkalla uppmärksamhet om han inte når själv, eller den absoluta tystnad som uppstår när han hittar något oerhört intressant (och oftast olämpligt).
För någon månad sedan var han väldigt försiktig när han skulle sätta sig ner och noga med att hålla i sig tills han verkligen var nere på golvet, vilket mamman var otroligt tacksam för. Att ta sig nerför trappor/nivåskillnader var däremot inte alls lika otäckt utan där mer eller mindre kastade han sig ut på mage med huvudet före. Efter otaliga gånger av övning och "backa ner, rumpan först" är han nu jätteduktig på att backa ner för trappor och höjdskillnader. Det värmer mammahjärtat. Dels för att han klarar det själv på ett så säkert sätt som möjligt och dels för att all träning gav resultat. Nu när han även lärt sig klättra upp i soffan backar han så duktigt ner. Självklart låter vi inte honom klättra i trappor själv utan går bakom men små höjdskillnader och nerför soffan tar han sig själv. Han är fortfarande försiktig med att sätta sig ner men nu kan han ibland ha lite för bråttom för att hinna ta det lugnt. Strax efter 1årsdagen (tror jag) ramlade polletten ner för hur han skulle resa sig ordentligt. Innan drog han sig upp med bara armarna men då/nu reser han sig genom att stödja på ena benet och "skjuta ifrån" med det andra. Samma sak när han kryper upp för trappor nu, mycket metodiskt och effektivt.
Under dessa månaderna har Emil blivit en hejare på att krypa, army-krälningarna är ett minne blott och han tar sig dit han vill i en rasande fart. Lite för fort ibland. Sedan 1årsdagen går han nästa obehindrat så länge han har stöd mot möbler etc. och är avståndet såpass litet mellan så han når att hålla i sig "går" han i mellan. Annars sätter han sig försiktigt ner, kryper den lilla biten i mellan och reser sig fort igen, men det märks att han blir djärvare. Idag stod han tom. kvar ett par sekunder efter att ha blivit förvånad över att kökslådan åkte in och försvann. Sedan han börjat på dagis har han blivit mer intresserad av att gå och är stundtals väldigt stadig när man går alldeles bakom och håller honom i händerna. Jaga bollar är kul men han tycker inte om att ha skor på sig så han går mest barfota (i alla fall inomhus) Innan dagisstarten var han knappt intresserad alls utan drog bara upp knäna när man försökte få honom att gå. Han går/springer med sin gåvagn och det har även hänt att han lyckats vända själv efter att det tagit stopp. Innan dög den mest till att lägga saker i och putta framför sig när han kröp.
Att läggar leksaker i lådor, papperskorgar, skåp, byrålådor (you name it) är en hit. Duplot (som han älskar) är himla kul att hälla ut och sen plocka tillbaka i plastbacken. Nu i dagarna lyckades han även sätta ihop nnågra klossar istället för att bara riva och plocka isär. Han visar stolt upp sina leksaker genom att sträcka upp dom i luften tillsammans med ett sött "däh-däh!". Strax innan 1årsdagen förstod han att man kunde "köra" leksaker med hjul, sedan dess har han älskat allt med hjul och kör omkring dom med egenkomponerade brummande söta ljud till. Nu sitter han inte bara och tittar och/eller pillar på saker utan nu är det verkligen lek, vilket jag tycker är fantastiskt kul att se och det är stor skillnad jämfört med någom månad sedan! Sitter man på golvet och leker med honom sträcker han ofta fram leksaker/duplo etc. som han vill att man skall få. Precis när han lärde sig detta blev han helt överlycklig och klappade händerna om man blev glad och sa "tack tack" men sen skulle han vänligen men bestämt visa att han vill ha tillbaka saken genom att sträcka sig efter den. Ögonblicket efter gav han iväg den igen och blev lika lycklig som första gången, och så höll det på. Numera är det fortfarande mycket ge-och-få-lekar och han fattar grejen. Dock blir han inte riktigt lika glad men har istället kommit på att man kan lura mamma genom att sträcka fram en leksak men genast dra tillbaka den och (mycket!) nöjt skratta åt sig själv ;)
Han förstår en del ord (Harry, lampa och häst var bland de första). För någon månad sedan lärde han sig att att klappa händerna vilket var himla kul och jag tyckte nog det var ännu roligare när han faktiskt klappade händerna när man bad honom. Att han faktiskt förstod utan att man behövde visa/härma. I början lyssnade han på om man sa nej, inte alltid han lydde men man såg att han avbröt det han höll på med för att antingen fortsätta eller sluta. Strax efter 1årsdagen började han testa gränser märkbart mycket och det här med "nej" var väldigt uppenbart att jag inte alltid visste hur jag skall göra och så är det delvis fortfarande men der om det i ett annat inlägg. Oavsett hur jobbigt och frustrerande det kan vara så är han himla söt när han tittar på mig, ler väääärldens busigaste leende och sen kryper det snabbaste han kan samtidigt som han tjuter av skratt när han är på väg att göra något han vet att han inte får. Charmiga lilla skitonge ;) Fram tills för någon månad sedan var han ganska sparsam med just sina skratt och visade istället uppskattning och glädje genom andra ljud, leenden och ett väldigt tydligt kroppspåk. Nu snackar han mest hela dagarna så sitt obegripliga språk och skrattar högt och ofta. Kroppspråket är fortfarande övertydligt och så gulligt att man dör ibland. Senaste är att rycka på axlarna, spärra upp ögonen sådär lite lagom förvånat, sträcka ut armarna med öppna handflator uppåt och samtidigt säga "uh!" eller "däh!" när något är "slut" eller "borta".
Men jösses vilket temperament och stark vilja han har fått. Det började ca en veckan innan 1årsdagen och kom någon veckan innan påhittet om att testa alla gränser. Förut kunde man utan problem lyfta iväg honom, ge en annan leksak, lura i honom mat han inte ville ha, sätta ner honom i vagnen även om han va "arg" mm. Även om han var missnöjd så blev det ingen katastrof och han fann sig ganska snabbt i det som gällde. Nu (och någon månad tillbaka) blir det bli ett himla stohej med skrik, gap och krokodiltårar så fort något in passar herrn. Ibland är det nästan svårt att hålla i honom när han försöker slingra/kasta sig ur armarna på en. Han är även väldigt bestämd, om man flyttar på något som han lagt på ett visst ställe han kan bestämt lyfta tillbaka och hålla på så tills han tappar humöret. Han kan även bli riktigt förbannad om han försöker göra nåt han inte klarar av (ex. lyfta upp en leksakstraktor på bordet eller klättra upp på en stol). Senaste sättet att visa missnöje är att skrika så öronen ramlar av. Nu har han även börjat skrika även om det egentligen inte finns någon anledning, eller jo det finns det säkert men inte värd det där hemska skriket. Det har blivit ganska ohållbart och jag är otroligt trött och frustrerad. Definitivt den största utmaningen just nu. Förutom skriket (som numera är väldigt ofta) är han fortfarande en väldigt go kille som nyss börjat gosa mer och kramas numera ordentligt. Finns det något bättre? DÅ smälter verkligen mammahjärtat. En stooor kram samtidigt som han vilar huvudet mot en och myser "hmmmmm". För att i nästa sekund peka intensivt och nästan kasta sig ur famnen för att han fått syn på något intressant. Man får njuta av det lilla :)
Han har sex tänder som kommit fram ganska mycket (fyra uppe och två nere). Den sjätte tanden kom strax efter han blev 11 månader så det har varit ganska lugnt på tandfronten även om han ett tag hade fingrarna mycket i munnen och senaste två månaderna haft tydliga tecken på tänder till och från. Idag var han hos tandläkaren förra gången där vi fick lite information och Emil satt snällt i mitt knä i tandläkarstolen och kikade sig nyfiket omkring. Han bits ibland. För någon månad sedan var detta vår största utmaning (innan skriket) och man fick verkligen passa sig när han kastade sig mot en med munnen på vid gavel. Vi sa nej med allvarlig röst och förklarade att det gör ont. Det gick över efter ett tag, nu bits han någon gång ibland men antagligen mest för att testa gränser eftersom han fnissar och ögonen lyser av bus när han väl gör det.
Han är expert på att dra av sig strumporna, inte bara att dom ramlar av utan han drar medvetet av dom och det har han gjort länge. Hans sovställningar är helt underbara och kan vara allt från att ligga ihopkurad på mage till att ligga på rygg med täcket under ryggen i en knöl. Det ser inte alltid så skönt ut så det är med andan i halsen man försöker lägga honom till rätta utan att han skall vakna, brukar gå bra. För någon månad sedan upptäckte vi att han somnade jättebra till en Relax-spellista jag länge haft på Spotify, men man var fortfarande tvungen att sitta i samma rum tills han somnat. Några veckor senare (och typ fram till dagisstarten) somnade han (oftast) med varken musik eller att man behövde vara nära. Sedan dagisstarten har nattsömnen (som varit kanonbra) dock rubbats lite och han kan vakna jättepigg mitt i natten eller ledsen flera gånger per natt. Somnar ibland själv direkt efter kvällsvällingen och ibland är det mycket gråt och han får komma upp en stund innan vi gör ett nytt försök och då går det oftast fort. Ibland sitter jag med datorn eller så i samma rum och ibland inte. Ibland musik, ibland inte.
En vanlig dag (med orubbad nattsömn) får han kvällsvälling i sängen och somnar någon gång mellan kl.19-21. Vi går upp vid 7-8 och äter frukost. Ibland vaknar han runt kl.5-6 men då får han välling i sängen och somnar oftast om. Lunch vid kl.12-13 och middag runt kl.16-18 beroende på när han sover på dagen. Han sover 1-2 ggr per dag och lite olika hur länge men totalt 1,5-2 timmar per dag ungefär. Sen äts det 1-3 mellanmål under dagen, minst en frukt, äpple, banan och apelsin är favoriter. Nu när han börjat dagis äter dom lunch kl.11 och sover mellan 11.30-13.30 ungefär och det fungerar bra. Ibland sover han en stund på eftermiddagen här hemma och ibland inte.
Han äter det mesta och vanligtvis äter han samma mat som vi (ibland barnmatsburk). Han dricker vatten till maten ur pipmugg eller nappflaska (vilket han lärde sig strax innan 1årsdagen). Tycker det är intressant att dricka ur glas men då får någon hjälpa till för annars häller han allt över sig. Sista veckorna har han kommit på att han kan resa sig i matstolen och vill gärna klättra upp på bordet. Det är såklart inte okej och jag hoppas att det ständiga arbetet med att få honom att sitta kvar skall ge lika bra resultat som "backa ner, rumpan först". Han kastar gärna mat till Harry, särskilt när något inte är gott eller han är mätt. Han matar även Harry med korv och annat gott om vi sitter på golvet, också väldigt gulligt.
Kasta skor, och annat som går under/emellan barngrinden, ner för trappan är jättekul. Öppna alla lådor och kartonger han hittar är spännande och att riva sönder tidningar är en hit. Han älskar att vara ute och kryper numera sönder nästan alla sina byxor. Öppnar och stänger lådor/burkar med lock/korkar (jag är lite imponerad över hur han kan veta vika lock som hör till vad) och kan vara välidgt koncentrerad, pillar en del med sin BRIO-aktivitetsbricka med träklossar i olika färg och form. Han verkar förstå om omgivningen tycker det han gör är kul eftersom han ofta upprepar om omgivningen skrattar (då skrattar han även själv). Blir ofta glad och lite finurlig när han ser sig själv på foto och framförallt film. Pekade både på sig själv och på mobilskärmen när vi testade att använda en telefon som "spegel". Gillar att titta i vanliga speglar också men då är det roligare att titta på andra genom spegeln. Kan numera (nästan) ta sig framåt med sin bobby-car, tidigare har han bara kunnat backa och tar sig även på och av alldeles själv. Spisen med tillhörande kastrullset som han fick i 1års-preset står monterad i köket och används flitigt. Har storlek 86 på kläder och 21-22 på skor.
Några av flera starka minnen från de här månaderna är bl.a. när jag tog fram en banan och Emil, som då inte hade börjat "prata" så mycket blev helt hispig i matstolen. Slog i bordet och klappade händerna samtidigt som hela ansiktet lös av lycka. Häftigt att kunna vissa sådan glädje utan ljud och att han faktiskt förstod vad som väntade. Även när Emil matade Harry med skinka för första gången och när han förstod hur man dricker ur pipmuggen själv.
Mammas fina prins <3
Det som utvecklats mest under de här månaderna är nog hans nyfikenhet och vilja/möjlighet att utvecklas. Från att ha kommit på att han kan klättra/resa sig (med stöd) där det behövs för att kunna ta sig fram och/eller studera närmare - till att skrika så öronen ramlar av för att han inte lyckas öppna en kökslåda, lägga sig på mage och kika in/försöka nå leksaker som hamnat under skåp och även påkalla uppmärksamhet om han inte når själv, eller den absoluta tystnad som uppstår när han hittar något oerhört intressant (och oftast olämpligt).
För någon månad sedan var han väldigt försiktig när han skulle sätta sig ner och noga med att hålla i sig tills han verkligen var nere på golvet, vilket mamman var otroligt tacksam för. Att ta sig nerför trappor/nivåskillnader var däremot inte alls lika otäckt utan där mer eller mindre kastade han sig ut på mage med huvudet före. Efter otaliga gånger av övning och "backa ner, rumpan först" är han nu jätteduktig på att backa ner för trappor och höjdskillnader. Det värmer mammahjärtat. Dels för att han klarar det själv på ett så säkert sätt som möjligt och dels för att all träning gav resultat. Nu när han även lärt sig klättra upp i soffan backar han så duktigt ner. Självklart låter vi inte honom klättra i trappor själv utan går bakom men små höjdskillnader och nerför soffan tar han sig själv. Han är fortfarande försiktig med att sätta sig ner men nu kan han ibland ha lite för bråttom för att hinna ta det lugnt. Strax efter 1årsdagen (tror jag) ramlade polletten ner för hur han skulle resa sig ordentligt. Innan drog han sig upp med bara armarna men då/nu reser han sig genom att stödja på ena benet och "skjuta ifrån" med det andra. Samma sak när han kryper upp för trappor nu, mycket metodiskt och effektivt.
Under dessa månaderna har Emil blivit en hejare på att krypa, army-krälningarna är ett minne blott och han tar sig dit han vill i en rasande fart. Lite för fort ibland. Sedan 1årsdagen går han nästa obehindrat så länge han har stöd mot möbler etc. och är avståndet såpass litet mellan så han når att hålla i sig "går" han i mellan. Annars sätter han sig försiktigt ner, kryper den lilla biten i mellan och reser sig fort igen, men det märks att han blir djärvare. Idag stod han tom. kvar ett par sekunder efter att ha blivit förvånad över att kökslådan åkte in och försvann. Sedan han börjat på dagis har han blivit mer intresserad av att gå och är stundtals väldigt stadig när man går alldeles bakom och håller honom i händerna. Jaga bollar är kul men han tycker inte om att ha skor på sig så han går mest barfota (i alla fall inomhus) Innan dagisstarten var han knappt intresserad alls utan drog bara upp knäna när man försökte få honom att gå. Han går/springer med sin gåvagn och det har även hänt att han lyckats vända själv efter att det tagit stopp. Innan dög den mest till att lägga saker i och putta framför sig när han kröp.
Att läggar leksaker i lådor, papperskorgar, skåp, byrålådor (you name it) är en hit. Duplot (som han älskar) är himla kul att hälla ut och sen plocka tillbaka i plastbacken. Nu i dagarna lyckades han även sätta ihop nnågra klossar istället för att bara riva och plocka isär. Han visar stolt upp sina leksaker genom att sträcka upp dom i luften tillsammans med ett sött "däh-däh!". Strax innan 1årsdagen förstod han att man kunde "köra" leksaker med hjul, sedan dess har han älskat allt med hjul och kör omkring dom med egenkomponerade brummande söta ljud till. Nu sitter han inte bara och tittar och/eller pillar på saker utan nu är det verkligen lek, vilket jag tycker är fantastiskt kul att se och det är stor skillnad jämfört med någom månad sedan! Sitter man på golvet och leker med honom sträcker han ofta fram leksaker/duplo etc. som han vill att man skall få. Precis när han lärde sig detta blev han helt överlycklig och klappade händerna om man blev glad och sa "tack tack" men sen skulle han vänligen men bestämt visa att han vill ha tillbaka saken genom att sträcka sig efter den. Ögonblicket efter gav han iväg den igen och blev lika lycklig som första gången, och så höll det på. Numera är det fortfarande mycket ge-och-få-lekar och han fattar grejen. Dock blir han inte riktigt lika glad men har istället kommit på att man kan lura mamma genom att sträcka fram en leksak men genast dra tillbaka den och (mycket!) nöjt skratta åt sig själv ;)
Han förstår en del ord (Harry, lampa och häst var bland de första). För någon månad sedan lärde han sig att att klappa händerna vilket var himla kul och jag tyckte nog det var ännu roligare när han faktiskt klappade händerna när man bad honom. Att han faktiskt förstod utan att man behövde visa/härma. I början lyssnade han på om man sa nej, inte alltid han lydde men man såg att han avbröt det han höll på med för att antingen fortsätta eller sluta. Strax efter 1årsdagen började han testa gränser märkbart mycket och det här med "nej" var väldigt uppenbart att jag inte alltid visste hur jag skall göra och så är det delvis fortfarande men der om det i ett annat inlägg. Oavsett hur jobbigt och frustrerande det kan vara så är han himla söt när han tittar på mig, ler väääärldens busigaste leende och sen kryper det snabbaste han kan samtidigt som han tjuter av skratt när han är på väg att göra något han vet att han inte får. Charmiga lilla skitonge ;) Fram tills för någon månad sedan var han ganska sparsam med just sina skratt och visade istället uppskattning och glädje genom andra ljud, leenden och ett väldigt tydligt kroppspåk. Nu snackar han mest hela dagarna så sitt obegripliga språk och skrattar högt och ofta. Kroppspråket är fortfarande övertydligt och så gulligt att man dör ibland. Senaste är att rycka på axlarna, spärra upp ögonen sådär lite lagom förvånat, sträcka ut armarna med öppna handflator uppåt och samtidigt säga "uh!" eller "däh!" när något är "slut" eller "borta".
Men jösses vilket temperament och stark vilja han har fått. Det började ca en veckan innan 1årsdagen och kom någon veckan innan påhittet om att testa alla gränser. Förut kunde man utan problem lyfta iväg honom, ge en annan leksak, lura i honom mat han inte ville ha, sätta ner honom i vagnen även om han va "arg" mm. Även om han var missnöjd så blev det ingen katastrof och han fann sig ganska snabbt i det som gällde. Nu (och någon månad tillbaka) blir det bli ett himla stohej med skrik, gap och krokodiltårar så fort något in passar herrn. Ibland är det nästan svårt att hålla i honom när han försöker slingra/kasta sig ur armarna på en. Han är även väldigt bestämd, om man flyttar på något som han lagt på ett visst ställe han kan bestämt lyfta tillbaka och hålla på så tills han tappar humöret. Han kan även bli riktigt förbannad om han försöker göra nåt han inte klarar av (ex. lyfta upp en leksakstraktor på bordet eller klättra upp på en stol). Senaste sättet att visa missnöje är att skrika så öronen ramlar av. Nu har han även börjat skrika även om det egentligen inte finns någon anledning, eller jo det finns det säkert men inte värd det där hemska skriket. Det har blivit ganska ohållbart och jag är otroligt trött och frustrerad. Definitivt den största utmaningen just nu. Förutom skriket (som numera är väldigt ofta) är han fortfarande en väldigt go kille som nyss börjat gosa mer och kramas numera ordentligt. Finns det något bättre? DÅ smälter verkligen mammahjärtat. En stooor kram samtidigt som han vilar huvudet mot en och myser "hmmmmm". För att i nästa sekund peka intensivt och nästan kasta sig ur famnen för att han fått syn på något intressant. Man får njuta av det lilla :)
Han har sex tänder som kommit fram ganska mycket (fyra uppe och två nere). Den sjätte tanden kom strax efter han blev 11 månader så det har varit ganska lugnt på tandfronten även om han ett tag hade fingrarna mycket i munnen och senaste två månaderna haft tydliga tecken på tänder till och från. Idag var han hos tandläkaren förra gången där vi fick lite information och Emil satt snällt i mitt knä i tandläkarstolen och kikade sig nyfiket omkring. Han bits ibland. För någon månad sedan var detta vår största utmaning (innan skriket) och man fick verkligen passa sig när han kastade sig mot en med munnen på vid gavel. Vi sa nej med allvarlig röst och förklarade att det gör ont. Det gick över efter ett tag, nu bits han någon gång ibland men antagligen mest för att testa gränser eftersom han fnissar och ögonen lyser av bus när han väl gör det.
Han är expert på att dra av sig strumporna, inte bara att dom ramlar av utan han drar medvetet av dom och det har han gjort länge. Hans sovställningar är helt underbara och kan vara allt från att ligga ihopkurad på mage till att ligga på rygg med täcket under ryggen i en knöl. Det ser inte alltid så skönt ut så det är med andan i halsen man försöker lägga honom till rätta utan att han skall vakna, brukar gå bra. För någon månad sedan upptäckte vi att han somnade jättebra till en Relax-spellista jag länge haft på Spotify, men man var fortfarande tvungen att sitta i samma rum tills han somnat. Några veckor senare (och typ fram till dagisstarten) somnade han (oftast) med varken musik eller att man behövde vara nära. Sedan dagisstarten har nattsömnen (som varit kanonbra) dock rubbats lite och han kan vakna jättepigg mitt i natten eller ledsen flera gånger per natt. Somnar ibland själv direkt efter kvällsvällingen och ibland är det mycket gråt och han får komma upp en stund innan vi gör ett nytt försök och då går det oftast fort. Ibland sitter jag med datorn eller så i samma rum och ibland inte. Ibland musik, ibland inte.
En vanlig dag (med orubbad nattsömn) får han kvällsvälling i sängen och somnar någon gång mellan kl.19-21. Vi går upp vid 7-8 och äter frukost. Ibland vaknar han runt kl.5-6 men då får han välling i sängen och somnar oftast om. Lunch vid kl.12-13 och middag runt kl.16-18 beroende på när han sover på dagen. Han sover 1-2 ggr per dag och lite olika hur länge men totalt 1,5-2 timmar per dag ungefär. Sen äts det 1-3 mellanmål under dagen, minst en frukt, äpple, banan och apelsin är favoriter. Nu när han börjat dagis äter dom lunch kl.11 och sover mellan 11.30-13.30 ungefär och det fungerar bra. Ibland sover han en stund på eftermiddagen här hemma och ibland inte.
Han äter det mesta och vanligtvis äter han samma mat som vi (ibland barnmatsburk). Han dricker vatten till maten ur pipmugg eller nappflaska (vilket han lärde sig strax innan 1årsdagen). Tycker det är intressant att dricka ur glas men då får någon hjälpa till för annars häller han allt över sig. Sista veckorna har han kommit på att han kan resa sig i matstolen och vill gärna klättra upp på bordet. Det är såklart inte okej och jag hoppas att det ständiga arbetet med att få honom att sitta kvar skall ge lika bra resultat som "backa ner, rumpan först". Han kastar gärna mat till Harry, särskilt när något inte är gott eller han är mätt. Han matar även Harry med korv och annat gott om vi sitter på golvet, också väldigt gulligt.
Kasta skor, och annat som går under/emellan barngrinden, ner för trappan är jättekul. Öppna alla lådor och kartonger han hittar är spännande och att riva sönder tidningar är en hit. Han älskar att vara ute och kryper numera sönder nästan alla sina byxor. Öppnar och stänger lådor/burkar med lock/korkar (jag är lite imponerad över hur han kan veta vika lock som hör till vad) och kan vara välidgt koncentrerad, pillar en del med sin BRIO-aktivitetsbricka med träklossar i olika färg och form. Han verkar förstå om omgivningen tycker det han gör är kul eftersom han ofta upprepar om omgivningen skrattar (då skrattar han även själv). Blir ofta glad och lite finurlig när han ser sig själv på foto och framförallt film. Pekade både på sig själv och på mobilskärmen när vi testade att använda en telefon som "spegel". Gillar att titta i vanliga speglar också men då är det roligare att titta på andra genom spegeln. Kan numera (nästan) ta sig framåt med sin bobby-car, tidigare har han bara kunnat backa och tar sig även på och av alldeles själv. Spisen med tillhörande kastrullset som han fick i 1års-preset står monterad i köket och används flitigt. Har storlek 86 på kläder och 21-22 på skor.
Några av flera starka minnen från de här månaderna är bl.a. när jag tog fram en banan och Emil, som då inte hade börjat "prata" så mycket blev helt hispig i matstolen. Slog i bordet och klappade händerna samtidigt som hela ansiktet lös av lycka. Häftigt att kunna vissa sådan glädje utan ljud och att han faktiskt förstod vad som väntade. Även när Emil matade Harry med skinka för första gången och när han förstod hur man dricker ur pipmuggen själv.
Mammas fina prins <3
Tack Natalie att vi får ta del av Emils utveckling. Du skriver ju helt fantastiskt. Ha det bra alla tre! Jag förstår att det är väl extra jobbigt nu när Rasmus ofta är borta och jobbar och du studerar. Kramar från Ottsjö.
SvaraRaderaTack snälla! Det går upp och ner men tänk vad mycket glädje dom sprider ändå dom små liven :) Kram!
Radera