Tiden susar som vanligt förbi och om en månad fyller Emil 2 år!
Han lär sig fler och fler ord och "pratar" på sitt egna lilla vis. Oftast låter det (med väldig inlevelse och stora förklarande ögon) "Memil däh dä däh otta däääh" = "Emil vill gå ut och köra skottkärra" ofta följt av "mamma otta!" = "Mamma ska också köra skottkärra" ;) Att köra skottkärra är det bästa han vet, både hemma och på dagis. Vi puzzlar ofta hans ABC puzzel och plocka bort 3-4 bitar i taget som han lägger tillbaka. När det är svårt tar vi en bit och säger högt ex. "L" - "Ö" följt av ett "neeeej", "L" - "L" "jaaaa!" och så lägger han dit puzzelbiten L :)
Han är väldigt väldigt kär i Harry vill gärna klappa honom, sträcker ut handen, klappar i luften och säger "tatta" "tatta". Han klappar även alla bilder på djur eller klappar i luften om han ser en hund eller katt på avstånd. Han vet att ha inte får röra Harrys svans men ibland är frestelsen lite för stakt. Gömma godisar är fortfarande kul men även att bara få ge Harry nåt från handen. Om det är nåt ätbart för människor brukar Emil dock ta sig en tugga själv innan han ger Harry resten. Men idag till exempel var han väldans generös som genst plockade bort skinkan från sin smörgås och gav till H när vi skulle äta mellanmål ute på bron. Harry har blivit mycket lugnare runt Emil och låter sig snällt klappas, allra bäst går det när vi är ute, antagligen för att H känner sig mest fri där. Även om Emil fortfarande blir jätteledsen och frustrerad om H tar några av hans bollar ute så verkar båda tycka det är kul när Emil "jagar" H. Det brukar mest vara så att H springer omkring och skuttar medans Emil tar några steg i Harrys riktning och typ skrattar ihjäl sig :)
Vi är lite imponerade över hur han lyckas förmedla sig såpass bra som han gör trotts att ordförrådet inte är så stort (fast det växer hela tiden). Ja, nej, mamma, pappa, memil (Emil), åh nej, hej, hejdå, tack, dä! (där), bil, bajs, otta (skottkärra), atten (vatten), tatta (klappa), vovve, tatt (katt), mou (ko), haj (från sitt puzzel), dotta (borta), päpple (äpple), don (boll), doo (sko), tjatta (jacka), tätte (täcke), äck (däck), tjoo-annana (Johanna från dagis) och säkert många fler som jag glömt. Men genom att peka och blanda ovanstående ord med annat babbel pratar vi ganska mycket med varandra här hemma. Det är mycket "mamma bil" och "pappa bil" beroende på vilken bil han pekar på eller "mamma otta" och "memil otta" beroende på vilket skottkärra det är. Mycket ägande och visande vad som är hans och vad som är någon annans. Vet han inte vems eller inte kan säga namet löser han det snyggt med att peka, skaka på huvudet och säga "memil neeej". Han förstår ju nästan allt så oftast brukar han förmedla nåt, vi frågar om vi uppfattat rätt och han svarar ja eller nej. Dessutom kan han ibland svara på våran frågor väldigt övertygande trotts att det inte är rätt. Ex. när han skall cykla och inte har någon hjälm. Vi frågar "Emil har du hjälmen på dig?" "Ja!" "Nej Emil har väl ingen hjälm på huvudet" Då brukar han känna efter på huvudet "neeej..." Mycket upprepning och förklaringar av ord och allt vi gör eller ser, ibland härmar han, ibland inte. Och mycket känslor och inlevelse när vi läser böcker, leker, pratar eller gör nåt, en riktig liten dramaqueen ;)
Ibland får han för sig att han absolut inte vill ta på sig kläder elller vill borsta tänderna och då är han envis som en åsna alltså. Man får lirka och lirka men ibland går det helt enkelt inte och då brukar det vara mmam och pappa som vinner efter lite arga tårar. Ibland när han blir skrikig och frustrerad av att vi inte fattar eller att han inte får göra nåt brukar bästa sättet vara att lugnt säga "Emil, är det ____ du vill?" Jaaa brukar man få till svar och så lugnar han ner sig så man antingen kan förklara varför han inte får eller så får han som han vill men behöver lugna ner sig först. Fungerar oftast väldigt bra men ibland är mammans tålamod kort och då är det lätt att bara göra som han vill för att få slut på skrik och gap. Något jag jobbar på.
Mest lycklig är han när han fått åka traktor. Han har en egen liten plats och skulle nog kunna skumpa omkring i traktorn hela dagarna om någon erbjöd. Nu när vädret blivit lite bättre är vi ute mycket och han går omkring och hittar på saker att roa sig med. Härromdagen stod han still säkert 15 minuter och bara tittade på grannen som körde traktor. Springer mycket och ramlar mycket. På dagis säger dom att han är den som ramlar mest men gråter minst, så är det hemma också. Sällan några tårar och skulle det göra ont pekar han, får kramas lite och sen går det över. Tårarna kommer när det är dags att gå in, holy moses vilka krig vi har ibland.
Senaste veckorna har han även blivit väldigt kelig. Kommer gärna fram och kramas, lägger armarna om halsen och håller sig kvar länge länge. Förut fick man vara nöjd om man fick en supersnabb kram eller slängpuss. Nu är det väldigt mycket närhet och det är väldigt väldigt mysigt ♥ Han somnar och sover i egen säng som han (typ) alltid gjort men sover lite oroligt på nätterna. Ibland vaknar han och behöver vaggas om men ibland gnyr han bara och somnar om om vi stoppar om honom innan han vaknar.
Måltiderna har blivit sämre. Han äter fortfarande bra men kanske inte riktigt lika mycket som för ett tag sedan. Största anledningen är nog att det kastas och kladdas väldigt mycket mera med matern nu, och fram för allt bankar besticken i bordet. Detta är det som tär mest på tålamodet just nu. Mycket trotts och ignorerande men oftast går det att lirka med honom så han lyssnar och ändrar sig för en kort stund men sen är han oftast igång igen. Det och att han har börjat skrika "mammmaaaaaa!!!" högt så hela byn hör även om han bara är i rummet bredvid. *djupa andetag*
Men trotts lite trotts och otyg är hans världens goaste och det är så svårt att förstå att han blivit så stor!
Han lär sig fler och fler ord och "pratar" på sitt egna lilla vis. Oftast låter det (med väldig inlevelse och stora förklarande ögon) "Memil däh dä däh otta däääh" = "Emil vill gå ut och köra skottkärra" ofta följt av "mamma otta!" = "Mamma ska också köra skottkärra" ;) Att köra skottkärra är det bästa han vet, både hemma och på dagis. Vi puzzlar ofta hans ABC puzzel och plocka bort 3-4 bitar i taget som han lägger tillbaka. När det är svårt tar vi en bit och säger högt ex. "L" - "Ö" följt av ett "neeeej", "L" - "L" "jaaaa!" och så lägger han dit puzzelbiten L :)
Han är väldigt väldigt kär i Harry vill gärna klappa honom, sträcker ut handen, klappar i luften och säger "tatta" "tatta". Han klappar även alla bilder på djur eller klappar i luften om han ser en hund eller katt på avstånd. Han vet att ha inte får röra Harrys svans men ibland är frestelsen lite för stakt. Gömma godisar är fortfarande kul men även att bara få ge Harry nåt från handen. Om det är nåt ätbart för människor brukar Emil dock ta sig en tugga själv innan han ger Harry resten. Men idag till exempel var han väldans generös som genst plockade bort skinkan från sin smörgås och gav till H när vi skulle äta mellanmål ute på bron. Harry har blivit mycket lugnare runt Emil och låter sig snällt klappas, allra bäst går det när vi är ute, antagligen för att H känner sig mest fri där. Även om Emil fortfarande blir jätteledsen och frustrerad om H tar några av hans bollar ute så verkar båda tycka det är kul när Emil "jagar" H. Det brukar mest vara så att H springer omkring och skuttar medans Emil tar några steg i Harrys riktning och typ skrattar ihjäl sig :)
Vi är lite imponerade över hur han lyckas förmedla sig såpass bra som han gör trotts att ordförrådet inte är så stort (fast det växer hela tiden). Ja, nej, mamma, pappa, memil (Emil), åh nej, hej, hejdå, tack, dä! (där), bil, bajs, otta (skottkärra), atten (vatten), tatta (klappa), vovve, tatt (katt), mou (ko), haj (från sitt puzzel), dotta (borta), päpple (äpple), don (boll), doo (sko), tjatta (jacka), tätte (täcke), äck (däck), tjoo-annana (Johanna från dagis) och säkert många fler som jag glömt. Men genom att peka och blanda ovanstående ord med annat babbel pratar vi ganska mycket med varandra här hemma. Det är mycket "mamma bil" och "pappa bil" beroende på vilken bil han pekar på eller "mamma otta" och "memil otta" beroende på vilket skottkärra det är. Mycket ägande och visande vad som är hans och vad som är någon annans. Vet han inte vems eller inte kan säga namet löser han det snyggt med att peka, skaka på huvudet och säga "memil neeej". Han förstår ju nästan allt så oftast brukar han förmedla nåt, vi frågar om vi uppfattat rätt och han svarar ja eller nej. Dessutom kan han ibland svara på våran frågor väldigt övertygande trotts att det inte är rätt. Ex. när han skall cykla och inte har någon hjälm. Vi frågar "Emil har du hjälmen på dig?" "Ja!" "Nej Emil har väl ingen hjälm på huvudet" Då brukar han känna efter på huvudet "neeej..." Mycket upprepning och förklaringar av ord och allt vi gör eller ser, ibland härmar han, ibland inte. Och mycket känslor och inlevelse när vi läser böcker, leker, pratar eller gör nåt, en riktig liten dramaqueen ;)
Ibland får han för sig att han absolut inte vill ta på sig kläder elller vill borsta tänderna och då är han envis som en åsna alltså. Man får lirka och lirka men ibland går det helt enkelt inte och då brukar det vara mmam och pappa som vinner efter lite arga tårar. Ibland när han blir skrikig och frustrerad av att vi inte fattar eller att han inte får göra nåt brukar bästa sättet vara att lugnt säga "Emil, är det ____ du vill?" Jaaa brukar man få till svar och så lugnar han ner sig så man antingen kan förklara varför han inte får eller så får han som han vill men behöver lugna ner sig först. Fungerar oftast väldigt bra men ibland är mammans tålamod kort och då är det lätt att bara göra som han vill för att få slut på skrik och gap. Något jag jobbar på.
Mest lycklig är han när han fått åka traktor. Han har en egen liten plats och skulle nog kunna skumpa omkring i traktorn hela dagarna om någon erbjöd. Nu när vädret blivit lite bättre är vi ute mycket och han går omkring och hittar på saker att roa sig med. Härromdagen stod han still säkert 15 minuter och bara tittade på grannen som körde traktor. Springer mycket och ramlar mycket. På dagis säger dom att han är den som ramlar mest men gråter minst, så är det hemma också. Sällan några tårar och skulle det göra ont pekar han, får kramas lite och sen går det över. Tårarna kommer när det är dags att gå in, holy moses vilka krig vi har ibland.
Senaste veckorna har han även blivit väldigt kelig. Kommer gärna fram och kramas, lägger armarna om halsen och håller sig kvar länge länge. Förut fick man vara nöjd om man fick en supersnabb kram eller slängpuss. Nu är det väldigt mycket närhet och det är väldigt väldigt mysigt ♥ Han somnar och sover i egen säng som han (typ) alltid gjort men sover lite oroligt på nätterna. Ibland vaknar han och behöver vaggas om men ibland gnyr han bara och somnar om om vi stoppar om honom innan han vaknar.
Måltiderna har blivit sämre. Han äter fortfarande bra men kanske inte riktigt lika mycket som för ett tag sedan. Största anledningen är nog att det kastas och kladdas väldigt mycket mera med matern nu, och fram för allt bankar besticken i bordet. Detta är det som tär mest på tålamodet just nu. Mycket trotts och ignorerande men oftast går det att lirka med honom så han lyssnar och ändrar sig för en kort stund men sen är han oftast igång igen. Det och att han har börjat skrika "mammmaaaaaa!!!" högt så hela byn hör även om han bara är i rummet bredvid. *djupa andetag*
Men trotts lite trotts och otyg är hans världens goaste och det är så svårt att förstå att han blivit så stor!
 |
| Vi påskpyntade Emils dopträd |
Tillägg: Titta, tsitta (sitta), ous (juice), den, pippi (fågel, höna, pippidocka), mea (mera), tu-tut (slut), tuuut-tuuut (tåg), duss (buss), nam-nam-nam (äta/gott), dätta (tvätta händerna) och oj! är ytterligare ord han kan. Kanske inte så konstigt att han lyckas förmedla sig så bra nu för tiden :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar