Nu har vi en 2åring i familjen och jag blir varm i hjärtat när jag tänker på att jag faktiskt är mamma till denna lilla människa.
Språket utvecklas för varje dag och även om det mest är ord och två-tre-ords-meningar är det väldans roligt och intressant att få större förståelse för hur han tänker och kopplar ihop olika ting. Dessutom är det väldigt mycket mer socialt när man faktiskt kan prata med honom. Inte bara små meningar utan hela konversationer och att leka med honom har höjts till en helt ny nivå.
Sedan vi flyttade om så han fick eget rum med det lilla bordet och stolarna har det blivit mycket mera lek. Vi bygger mycket tågbana (tut-tut) och leker med tygmaten, virkade kakor och min gamla kassaapparat från när jag var liten. Det senaste är att leka café/affär vid det lilla bordet. Vi ber om olika saker som Emil hämtar och nöjt överlämnar. Nu har vi även börjat be om två eller tre av samma sak, två verkar han förstå, tre är lite mer osäkert men vi räknar högt och övar. Sen får han betalt med små plastpengar som han snabbt och nöjt slår in i kassan och sen säger han hejdå. Och så börjar det om. Böcker är fortfarande uppskattat men numera mest som mysstund. Det märks att han uppskattar att leka med någon istället för själv även om han kan vara själv och greja också.
Utomhus (som han fortfarande älskar) är det lekstugan, skottkärra, bollar, cykel eller gungan som är roligast. Men inget slår att få åka traktor och därefter gräsklippare. Då vänder humöret fort oavsett hur hemskt det varit innan och ögonen glittrar. Gounge!
Han kan bli lite väl exalterad och hårdhänt med hundarna. Ibland springer han fram och skriker på dom, vilket såklart inte är okej och vi jobbar på det. Men det är även mycket kärlek och han pekar och pratar gärna om vovvarna, ropar "ovvana!" ute, matar dom med både hundgodis och sin egen mat, säger "hej hej ovven!" och vill gärna mysa/krama/klappa. Är vi ute och han bara ser den ena hunden frågar han "mea vovve?" (mera vovve) och skiner upp när han får syn på den andre. Dock blir han väldigt ledsen om någon av hundarna tar hans boll när vi är ute.
Men just språket och hans förståelse är det absolut häftigaste, underbaraste och roligaste. Meningarna låter oftast såhär; "mamma/pappa/memil tsitta däh!" (mamma/pappa/Emil ska sitta där), "memil mamma tut-tut" (Emil och mamma skall leka med tågbanan), "Memil pappa biil" (Emil vill åka pappas bil), "Memil däh nej" (Emil får inte vara där). Och så har han ofta sån inlevelse och klockrena tonfall/kroppsspråk/uttryck i olika situationer så man verkligen undrar om han är medveten om det eller om det bara sker automatiskt. Det är i alla fall väldigt underhållande för oss i omgivningen!
I dagarna fick han en ny tröja av sin farmor med bilar på. Den ville han såklart ha på sig men jag sa att vi måste tvätta den först. Han tittade lite besviket och funderade en stund, sen hörde vi hur kranen i badrummet slogs på och mycket riktigt, där stod Emil på sin lilla stol med tröjan i handen, redo att stoppa in under kranen för att tvättas. Såna här grejer gör han lite titt som tätt och jag blir lika fascinerad varje gång över hur han kopplar ihop ord och handling och gör det han tycker verkar rätt.
Han går gärna omkring i andras skor och känner sig mycket fin och speciell när han får låna Sigrids armband. Idag halkade han och ramlade in en bordskant så han fick en mega-bula i pannan, stackarn det ser hemskt ut men verkar inte göra så ont. Vi skypar med mormor och morfar i Göteborg och med pappa R när han jobbar borta, väldigt bra sätt att hålla kontakten. Han har storlek 92 på kläder, väger ca 13kg och har skostorlek 24-25.
Vi har fortsatt pott-träningen och häromdagen kom han på att han kunde "kissa på beställning" - väldigt kul att se hur polletten ramlade ner! Sen har vi övat på att man skall kissa i pottan, han går inte till pottan självmant förrän han kissat en gång och fått hälla ut det i toaletten och spola. Sen kan han sitta och verkligen pressa ut de sista dropparna tre-fyra gånger bara för att få hälla i toaletten och spola. Så länge han tycker det är kul och lär sig så är det bara att vara nöjd!
Det kan fortfarande bli en väldig dramatik när han skall göra något ha inte vill eller måste lämna ifrån sig något han vill ha. Oftast lugnar han ner sig om man frågar honom om det var "såhär" han vill istället. Ibland räcker det och han lugnar sig när man förklarar varför det inte blir som han vill men ibland är det både skrik och gråt och ett himla fäktande/ålande/kastande. Och ibland räcker mammans tålamod inte till och då blir det tråkigt och som mamma vill. Känns hemskt när jag vet att det oftast går att "prata" honom lugn men ibland tryter tålamodet och när det är slut på alla knep man har blir det tyvärr gråt och skrik. Han har en förmåga att vilja ta med sig saker som han av olika anledningar inte ska, då är det bäst att be honom ge saken till någon i närheten för då känner han sig oftast snäll och stolt och det blir helt plötsligt inte alls lika jobbigt. Lite jobbigt blir det dock för mamman när dagiskompisarna skall vara snälla tillbaka och ger honom en ny sak som prompt ska med hem, ibland tar det lång tid innan vi kommer därifrån ;)
Han sover fortfarande en stund vid lunch, allt från 30min-2timmar. Nattsömnen har blivit mycket bättre och han somnar vid 20-tiden (ibland senare) och sover i sin säng till typ 7-8. Ibland vaknar han vid 5 men somnar oftast om efter att man kliat honom lite i huvudet. Hans snuttekanin han fick av sin farfar och Anita när han föddes har på senare dagar blivit en favorit som han gärna bär med sig och skall sova med. Eftersom han aldrig haft napp eller varit fäst vid någon specifik sak på det sättet innan blev vi lite förvånade men låter honom såklart ha "nutten" med sig.
När vi träffar nya människor eller dom vi inte brukar träffa så ofta är han ganska blyg och tyst i början men efter en stund är det full fart och han surrar på - mammas finaste älsklings-Emil ♥
Språket utvecklas för varje dag och även om det mest är ord och två-tre-ords-meningar är det väldans roligt och intressant att få större förståelse för hur han tänker och kopplar ihop olika ting. Dessutom är det väldigt mycket mer socialt när man faktiskt kan prata med honom. Inte bara små meningar utan hela konversationer och att leka med honom har höjts till en helt ny nivå.
Sedan vi flyttade om så han fick eget rum med det lilla bordet och stolarna har det blivit mycket mera lek. Vi bygger mycket tågbana (tut-tut) och leker med tygmaten, virkade kakor och min gamla kassaapparat från när jag var liten. Det senaste är att leka café/affär vid det lilla bordet. Vi ber om olika saker som Emil hämtar och nöjt överlämnar. Nu har vi även börjat be om två eller tre av samma sak, två verkar han förstå, tre är lite mer osäkert men vi räknar högt och övar. Sen får han betalt med små plastpengar som han snabbt och nöjt slår in i kassan och sen säger han hejdå. Och så börjar det om. Böcker är fortfarande uppskattat men numera mest som mysstund. Det märks att han uppskattar att leka med någon istället för själv även om han kan vara själv och greja också.
Utomhus (som han fortfarande älskar) är det lekstugan, skottkärra, bollar, cykel eller gungan som är roligast. Men inget slår att få åka traktor och därefter gräsklippare. Då vänder humöret fort oavsett hur hemskt det varit innan och ögonen glittrar. Gounge!
Han kan bli lite väl exalterad och hårdhänt med hundarna. Ibland springer han fram och skriker på dom, vilket såklart inte är okej och vi jobbar på det. Men det är även mycket kärlek och han pekar och pratar gärna om vovvarna, ropar "ovvana!" ute, matar dom med både hundgodis och sin egen mat, säger "hej hej ovven!" och vill gärna mysa/krama/klappa. Är vi ute och han bara ser den ena hunden frågar han "mea vovve?" (mera vovve) och skiner upp när han får syn på den andre. Dock blir han väldigt ledsen om någon av hundarna tar hans boll när vi är ute.
Men just språket och hans förståelse är det absolut häftigaste, underbaraste och roligaste. Meningarna låter oftast såhär; "mamma/pappa/memil tsitta däh!" (mamma/pappa/Emil ska sitta där), "memil mamma tut-tut" (Emil och mamma skall leka med tågbanan), "Memil pappa biil" (Emil vill åka pappas bil), "Memil däh nej" (Emil får inte vara där). Och så har han ofta sån inlevelse och klockrena tonfall/kroppsspråk/uttryck i olika situationer så man verkligen undrar om han är medveten om det eller om det bara sker automatiskt. Det är i alla fall väldigt underhållande för oss i omgivningen!
I dagarna fick han en ny tröja av sin farmor med bilar på. Den ville han såklart ha på sig men jag sa att vi måste tvätta den först. Han tittade lite besviket och funderade en stund, sen hörde vi hur kranen i badrummet slogs på och mycket riktigt, där stod Emil på sin lilla stol med tröjan i handen, redo att stoppa in under kranen för att tvättas. Såna här grejer gör han lite titt som tätt och jag blir lika fascinerad varje gång över hur han kopplar ihop ord och handling och gör det han tycker verkar rätt.
Han går gärna omkring i andras skor och känner sig mycket fin och speciell när han får låna Sigrids armband. Idag halkade han och ramlade in en bordskant så han fick en mega-bula i pannan, stackarn det ser hemskt ut men verkar inte göra så ont. Vi skypar med mormor och morfar i Göteborg och med pappa R när han jobbar borta, väldigt bra sätt att hålla kontakten. Han har storlek 92 på kläder, väger ca 13kg och har skostorlek 24-25.
Vi har fortsatt pott-träningen och häromdagen kom han på att han kunde "kissa på beställning" - väldigt kul att se hur polletten ramlade ner! Sen har vi övat på att man skall kissa i pottan, han går inte till pottan självmant förrän han kissat en gång och fått hälla ut det i toaletten och spola. Sen kan han sitta och verkligen pressa ut de sista dropparna tre-fyra gånger bara för att få hälla i toaletten och spola. Så länge han tycker det är kul och lär sig så är det bara att vara nöjd!
Det kan fortfarande bli en väldig dramatik när han skall göra något ha inte vill eller måste lämna ifrån sig något han vill ha. Oftast lugnar han ner sig om man frågar honom om det var "såhär" han vill istället. Ibland räcker det och han lugnar sig när man förklarar varför det inte blir som han vill men ibland är det både skrik och gråt och ett himla fäktande/ålande/kastande. Och ibland räcker mammans tålamod inte till och då blir det tråkigt och som mamma vill. Känns hemskt när jag vet att det oftast går att "prata" honom lugn men ibland tryter tålamodet och när det är slut på alla knep man har blir det tyvärr gråt och skrik. Han har en förmåga att vilja ta med sig saker som han av olika anledningar inte ska, då är det bäst att be honom ge saken till någon i närheten för då känner han sig oftast snäll och stolt och det blir helt plötsligt inte alls lika jobbigt. Lite jobbigt blir det dock för mamman när dagiskompisarna skall vara snälla tillbaka och ger honom en ny sak som prompt ska med hem, ibland tar det lång tid innan vi kommer därifrån ;)
Han sover fortfarande en stund vid lunch, allt från 30min-2timmar. Nattsömnen har blivit mycket bättre och han somnar vid 20-tiden (ibland senare) och sover i sin säng till typ 7-8. Ibland vaknar han vid 5 men somnar oftast om efter att man kliat honom lite i huvudet. Hans snuttekanin han fick av sin farfar och Anita när han föddes har på senare dagar blivit en favorit som han gärna bär med sig och skall sova med. Eftersom han aldrig haft napp eller varit fäst vid någon specifik sak på det sättet innan blev vi lite förvånade men låter honom såklart ha "nutten" med sig.
När vi träffar nya människor eller dom vi inte brukar träffa så ofta är han ganska blyg och tyst i början men efter en stund är det full fart och han surrar på - mammas finaste älsklings-Emil ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar