Vecka 35 (34+1)

Bebisen:

Bebisen väger nu omkring 2.5 kg och är c:a 47 cm lång. Den här veckan har bebisens naglar definitivt nått kanten av fingrarna. Vid förlossningen kan naglarna se ganska långa och spetsiga ut. Bebisen riskerar inte lika mycket att riva sig själv med naglarna eftersom det är så ont om utrymme i livmodern vid det här laget. Du känner nu varje dag hur barnet rör på sig och det är inte ovanligt att du lagt märke till att ditt barn har en speciell dygnsrytm, som ofta fortsätter efter att barnet är fött.

Bebisen fortsätter att bygga sina fettdepåer och blir allt knubbigare och rundare. Bebisen börjar utveckla sitt eget immunförsvar och börjar producera röda blodkroppar.


Mamman:

Livmoderns övre del har nu vuxit ungefär 15 cm ovanför naveln och din viktökning ligger sannolikt omkring 10.8 till 13 kg. Nu ökar du snabbare i vikt, upp till drygt ett halvt kilo varje vecka. Av det går cirka 300 gram till barnet. Om du ökar väldigt mycket i vikt kan det bero på att du samlar på dig vätska. Det är oftast normalt men kan även vara ett av flera tecken på en komplikation. De flesta kvinnor börjar känna rejält sig tunga och otympliga och börjar tänka "ska bebisen aldrig komma ut?".

Mot slutet av graviditeten går du på fler besök hos barnmorskan för att till exempel upptäcka om blodtrycket stiger. Många får halsbränna, magen känns ofta full och det är svårt att hitta sköna ställningar på natten. Du får räkna med att vakna några gånger per natt för att kissa och vända dig i sängen. Vissa får problem med att äta och att andas djupt. Det kan då vara bra att äta lite men ofta för att inte ytterligare öka sitt obehag.

Livmoderhalsen kommer att börja utvidgas under de kommande veckorna för att bebisens huvud och kropp så småningom skall kunna passera ut genom förlossningskanalen. Livmoderhalsen behöver vara 10 cm öppen för att bebisen skall kunna förlösas. Vid den här tiden gör barnmorskan en sammanfattning om hur din graviditet har varit. Du kan skriva ett förlossningsbrev där du skriver lite om dig själv och dina förväntningar på förlossningen, samt vilken form av stöd som du tror att du och din partner kommer att behöva.
Om det känns tungt just nu, håll ut! Det är bara några få veckor kvar och alla besvär och obehag kommer snart att få sin belöning!

Vecka 35, bild från gravid.se

Informationen är hämtad från familjeliv.se och blimamma.se

Egna tankar:

Tentorna är över och det är sommarlov. Det märks verkligen för jag är mycket, mycket lugnare och mer avslappnad vilket medför mindre sammandragningar och mindre oro. Verkligen jätteskönt. Igår åkte vi upp till Östersund och det gick förvånansvärt bra, lite jobbigt var det såklart men med stödstrumpor och mycket saft/vatten gick det fint. Funderade ett tag på om jag skulle packa med lite bebisgrejer ifall ifall och R klurade på om vi skulle ta med vagnen men sen kom vi fram till att om den lill* skulle vilja komma ut redan nu får vi troligtvis ligga kvar på sjukhuset ett tag och h*n kommer vara så liten så inga av de kläder vi har hemma kommer passa ändå så skulle det hända får vi köpa nytt ändå. Dessutom sa blivande mormor och morfar att om bebis kommer när vi är här uppe så åker dom upp så då får väl dom ta med sig det som skulle saknas och som finns hemma.

Men som sagt, jag är mycket lugnare nu och tror inte att det kommer komma någon bebis än på ett par veckor. När vi kommer hem från Östersund ska jag måla byrån, tvätta alla bebiskläder, täcken, kuddar, och allt annat som bebis skall ligga nära, hämta hem spjälsängen och fixa resten på min att göra-lista. Rasmus ska jobba nu när vi är i Östersund men sen ska han nog vara mestadels ledig så då har vi tid att fixa båda två. Ska nästan bli lite skönt att "döda lite tid" när vi är här uppe, fem veckor ledigt där hemma till BF och bara vänta tror jag skulle kännas som en lång tid. Det mesta finns ju faktsikt hemma och alla "större beslut" om säng, vagn, babyskydd etc. är redan avklarat. Så det som är kvar är att laga mat, tvätta, ställa i ordning och massa annat pill bara för att det är kul att fixa fint.

Prata om förlossningen och skriva förlossningsbrev är en sån grej som jag och R ska göra någon kväll. Det är nog det enda som jag skulle få panik över att vi inte gjort om bebis skulle vilja komma ut nu. Fick reda på att min moster fick urakut kejsarsnitt och hon sa att det var faktiskt inte så hemskt som det verkar. Det berodde på att barnet låg i säte men det kändes i alla fall lite lugnande att höra.

För övrigt mår jag bra, det är tungt och otypligt med magen men jag försöker njuta av den så mycket jag kan eftersom jag säkert kommer sakna den sen. Brösten växer och läcker! Det märks att det är trångt för plutten där inne och det spänner mycket i skinnet, särksillt när h*n gör större rörelser. Kan inte äta lika mycket och kissar flera gånger om dagen. Har börjat förstå att det faktiskt ligger en liten människa där inne, även om det fortfarande känns väldigt alien-aktigt och galet. Eller ja, varför jag funderar över det beror nog mest på att jag är rädd att h*n ska klämmas där inne när jag böjer mig ner eller nåt sånt, med tanke på att huvuet är nedåt så känns det som att jag ska skada den lilla nacken om jag är inte är försiktig med hur jag rör mig eller sitter... Säkert jättelöjligt för det borde ju inte gå men det känns så.

Sover inte jättemycket men vilar desto mer. Försöker passa på att bara sitta i solen eller i soffan och vila och klappa på magen när jag kan. Det har ju inte funkat under tentaveckan och sen när bebis väl är här kommer man knappast ha mycket egentid. Tänkte försöka hinna med ett biobesök och kanske även ett litet restaurangbesök med R innan också, det var väldigt längesedan skulle vara mysigt.