19 februari

Har lämnat emil på dagis och skall nu försöka vara lite produktiv med skolarbete.

Verkar bli en fin dag idag och jag ser redan fram emot att få komma ut på en härlig promenad med Harry sen! Försöker verkligen leva i nuet och njuta av vardagen men det är oftast lättare sagt än gjort.

Hoppas du som kikar in här får en fin onsdag, ta hand om varandra ♥

Pappa-längtan

Jag har lite aktiviteter i skolan denna veckan och åkte ner med emil igår för att rasmus ska kunna jobba och för att emil ska få träffa alla här nere.

Idag har emil frågat efter pappa mest hela dagen. Stått i hallen och lite sorgset/frågande sagt "pappa pappa" eller pekat ut genom fönstret "pappa?". Så fort han sett en traktor (leksaker, pussel, bok) har det pekats och också varit "pappa". Lilla älsklingen. Det gör lite ont i mig när jag inte vet om han förstår mina förklaringar om att vi är i Göteborg och att pappa är kvar med Harry hemma i östersund men att vi snart träffar dombigen. Kanske, kanske inte. Han fick i alla fall prata med rasmus och då blev han gladare, imorgon ska vi skypa. Men det värmer samtidigt mitt hjärta att se honom visa sån kärlek till sin pappa ♥

Drömmen om ett ekologiskt trädgårdsland

Åååhh det är så härligt att drömma sig bort om hur vi skall leva och ha det här på våran lilla gård! Nu odlas det potatis men jag har även drömmar på att komplettera potatislandet med en köksträdgård. En vacker plats där man kan plocka det mesta man önskar på tallriken. En hobby som förhoppningsvis kan engagera Emil men framförallt för att slippa alla onödiga gifter som finns i grönsakerna man vanligtvis köper på mataffären. Jag kan ingenting om odling och trädgård men eftersom biblioteket är min bästa vän så tänker jag att det inte borde vara omöjligt :) Sen har jag absolut ingen aning om vad man kan odla i Jämtland, kanske behövs det ett fantastiskt fint växthus som kan byggas av vackra gamla fönster? Drömmar finns :)

Fantastiskt kroppsspråk

Ibland önskar jag att vi hade ett kamerateam som förföljde oss vart man är för det är sååå många gånger som våran lilla älskling gör saker som man vill kunna spara, titta på om och om igen och visa när han blir äldre.

Han har ett helt fantastiskt kroppsspråk och minspel och vi dör sötdöden flera gånger per dag här hemma!

4 februari

Emil har piggnat till efter sjukligheterna i helgen och vinkade glatt hejdå och skickade slängpussar när jag lämnade honom på dagis i morse. Under dagen hade han förbrukat två uppsättningar extrakläder vid måltiderna och varit en nöjd kille! Han mådde bättre redan igår men fick vara hemma och vila upp sig och även ta emot Alex som kommit på besök :) Vi räknade ut att det var många år sedan hon var här sist och nu bor vi här, märkligt men väldigt kul och mysigt att ha henne här :)

I källaren på det gula huset har vi i dagarna rivit ut en bastu som (i alla fall på senare tid) använts som förråd och även rivit den befintliga pelletsbehållaren för att ge plats åt det nyinköpta, begagnade pelletsförrådet som är mycket större och smartare. Skönt att inte behöva fylla på lite ofta för det är ju ett litet projekt som tar tid.

Vi kom även på att Harry fyller 4år om knappt tre veckor, vart tar tiden vägen?!

Sjukling

Skruttigt idag men med en nappflaska vatten och toy story 3 blir livet lite roligare :)

Vinkar, vallar och klär av sig själv

Glömde skriva att den lilla pojken alltid hittar ett tillfälle att vinka hej eller hejdå. Förut vinkade han alltid mot sig själv men nu kan han även vinka vanligt. Alltid när han skall säga hejdå till någon vinkas det och så säger han "hejhej". När vi ska gå hem från dagis vinkar han till alla flera gånger och man ser att han blir lite besviken när inte alla kompisar vinkar tillbaka (då går han gärna lite närmare och vinkar en gång till, lite extra tydligt sådär) Fröknarna brukar vinka tillbaka och då skiner han upp som en sol :)

Ibland vinkar han hejdå så fort han skall gå in i ett annat rum och ibland kommer han springandes tillbaka om han glömt. Härromdagen när Rasmus skulle lämna Emil på dagis låg jag kvar i sängen och ropade hejdå när de skulle gå ner och då kom lillfisen tillbakaspringandes, vinkade i dörröppningen till sovrummet, gav mig en släng-puss och sen sprang tillbaka till pappa så de kunde gå ner och klä på sig ;) Eftersom vinkandet har blivit en viktig grej för honom har hela hejdå-proceduren kanske blivit något förstorad. Han har sällan problem med att vi går ifrån honom utan vinkar oftast glatt hejdå men så fort vi ska gå ut eller om andra ska åka hem blir han väldigt noga med att alla skall komma med och vill gärna gå sist så ingen glöms.

Väl i hallen tycker han inte om att klä på sig sina ytterkläder. Det blir oftast ett fastligt liv och vi försöker verkligen att ha gott om tid på oss och göra det till en intressant stund istället, men det går lite trögt. Att klä av sig däremot har vi övat och det tycker han är väldigt roligt. (Att gå in däremot är inte kul) Man får hjälpa honom av med skorna och hjälpa till att dra ner dragkedjan på overallen lite grann men han lägger sina vantar och mössa på sin hylla i garderoben, stänger ordentligt garderobsdörren efteråt, tar av sig overallen (efter lite slit med god vilja), visar på vilken krok man skall hänga upp den och ställer undan sina skor. Det fina är att man verligen ser hur stolt han är över att kunna göra detta själv och han är såååå nöjd när allt är färdigt och han kan springa och leka :) Jag tror verkligen på att barn vill och kan själva och att alla vinner på att barn får göra mycket själva och på sitt sätt, men det gäller bara att tillfällen och procedurer som passar alla :)